Mars snart eller?

Två veckor av praktiken har snart gått och jag börjar komma in i det hela. Efter sportlovet börjar min period av egna lektioner, ska bli spännande särskilt när besöket från KaU sker... Nervösa Maria lär tappa pennor, säga fel namn och stamma sig igenom den lektionen...

Full rulle här som vanligt, mycket som händer på samma gång. Och så har vi äntligen beställt soffan som ska hämtas i helgen. Skulle ha varit förra helgen, men det kom lite väl mycket snö för att vilja fara med släpkärra från stan.

På måndag är det månadsbyte igen, det är ju nästan så man hänger med. Som vanligt. Som alla månader... eller år. Det bara rusar framåt nu tycker jag. Jag skyller på kidsen, dagarna segade sig fram innan. Gott och ont där antar jag.

Har börjat på vattengympa för att reparera mina fogar som blev trasiga efter två barn. Det var verkligen hur kul som helst, trodde jag aldrig med fördomen att det bara är pensionärer som kör lättgympa i vatten. Visserligen var det mest pensionärer, men inte fasen var det lättgympa. Jag var iaf helt slut efter de där 45 minutrarna...

Sovadags, Isak kommer vakna som en klocka 6.15. Vet inte när han bestämde sig för den tiden och jag är väl inte den gladaste över det heller... Speciellt inte på helgerna.

När dagarna är tuffa...

...är det tur att man har söta barn :-P

jajjemän.

Och grattis till mig på födelsedagen också :-)

När verkligheten slår till...

...jag måste ju säga att vissa terminer på lärarutbildningen har varit... tja... inte så högkrävande? Ämnesterminerna var tuffa (för det mesta) med det är de tre terminer inom "allmänt utbildningsområde" man ställer sig frågande till.

Under ett seminarie i veckan diskuterade vi en bok och frågan "Vad vill ni dra upp till diskussion" kom upp. I boken finns ett kapitel om lärarutbildningen och hur svårt det är för lärarstudenter att anpassa sig till utbildningen och vad de sedan möter "i verkligheten". Glappet är rätt stort. Vi är utbildade till att undervisa, är kunniga i våra ämnen och kan planera en termin utan problem. Det som är svårare är IUP, åtgärdsprogram, föräldrakontakt, ja det mesta som av någon outgrundlig anledning inte täcks (mer än nån föreläsning) under utbildningen. Jag vet att vi kommer ha några veckor i slutet av denna sista termin, där de tar upp detta. Men ärligt? SLUTET av utbildningen under NÅGRA veckor (5 är det).

Så nu när jag är på den sista terminen sitter man med en massa aha-upplevelser. Sen kommer smällen med vad vi förväntas göra under slutpraktiken. Att jag är nervös är ju bara en underdrift.

Det som gjorde mig irriterad var att efter jag dragit upp denna fråga, får jag svaret "ja men vad har DU gjort för att lära dig?".

???

Vad TROR du? Under varje praktik har man fått höra "jo men det står så fint i böckerna ibland..." och "testa kan du ju, men böckerna täcker inte hur olika elever är" och det förstår jag, det är inte det. Men i panik (för man är inte ute sådär jätteofta) försöker man få in så mycket som möjligt av det man inte lärt sig på utbildningen. Ska det vara så?

KAN det kanske inte vara bättre att byta ut kurser som "estetiskt lärande" och "natur och hållbar utveckling" för att istället få läsa om olika diagnoser, betygssättningar, allt pappersarbete som tar mer tid än själva undervisningen m.m.? Under en termin fick jag lära mig hur man kan använda sång och dans i klassrummet samt grunderna i naturvetenskap. Kommer jag använda detta när jag börjar jobba? Troligtvis inte. Kommer majoriteten göra det? Troligtvis inte.

SUCK!

Hörs det någonstans att jag känner mig stressad?