Binna & Baat

Lokes två favoritord. Binna som betyder bilen och Baat som har flera betydelser: fast, bort, vatten och varmt. Gäller att ta sammanhanget för att fatta vad han vill ;-)

Snart är det 2009...

12/1: Grattis Victoria 21 år!
18/2: Grattis mej 25 år!
20/2: Grattis Tilda 7 år!
13/6: Isaks namnfest
30/6: Grattis mamma 50 år!
17/7: Grattis Jimmie 25 år!
18/8: Grattis Eric 26 år!
22/8: Bröllop? :-)
5/9: Grattis Milla 28 år!
13/9: Grattis Erika 26 år!
17/9: Grattis pappa 51 år!
2/12: Grattis Fredrik 32 år!
13/12: Grattis Isak 1 år!
16/12: Grattis Ullis 21 år!
24/12: Grattis Loke 3 år!
29/12: Grattis Pelle 53 år!

Gratis Kläder :-D

Hittade länken i Ullis blogg och såg att jag redan var medlem :-P Måste ju testa om det funkar, hon sa det iaf ;-) Så bli medlem och samla lite poäng då och då, ett presentkort för kläder är ju prima.

Mammas gossar.

mammas två julpojkar =)

Såå var julen snart över för iår, hur skönt är inte det? För ärligt talat, julen är så överdrivet överhypad och handlar bara om att hitta de rätta klapparna och klämma i sig så mycket mat och choklad man orkar i 3 dagar. Sen har man godis kvar till nyår och när nya året kommer lovar man att gå ner varje kilo. Pfft. Ligger på 10 kg+ nu, visserligen inte bara godis, men säkert en del av det :-P Tänker gå ner varenda kilo före sommaren, får väl se om jag lyckas med det.

Isak har sovit bättre de senaste två nätterna. Har gett ersättning i två kvällar också, fyller ut efter amningen. Då blir han ordentligt mätt inför natten och jag sparar lite puppemjölk till nattuttandet. I två nätter har han bara vaknat 3 gånger, har fått sova två 3-timmarspass och sen 2 timmar till på morgonen. Skööönt... Loke var det värre med, han vaknade stup i ett i flera, flera veckor, hoppas det inte vänder för Isak nu utan att det håller sig såhär eller blir bättre. Sömn är underskattat, iaf sammanhängande sömn. Har inte sovit 8 timmar på raken på flera månader nu iofs, nätterna har gått till toaspring före han föddes så...

För varje dag känner jag mig lite mer med, känner lite mer att man kanske, kanske kommer ta sig igenom även denna spädbarnsperiod och i slutändan åter få sova på nätterna och vara vaken på dagarna... Spädbarn är söta, men vette tusan om man kan kalla det för "mys" eller annat den första perioden med dem. Man går omkring som en zombie och får ett lyckorus när man inser att det faktiskt gått 2 veckor snart sen han föddes. Två veckor :-D Snart är han ett halvår, då är det sommar och LJUST ute (för nej, värmen kan kvitta - GE MIG LJUSET!) och man själv kanske har klivit ur graviddräkten och fått sina former tillbaka. Kanske... Eller ja, förlorad former på ställen också =P

Så gick Isaklarmet igen och Loketok ska sova strax. Weho, dags för kvällscirkusen...

Vår jul och Lokes födelsedag...

Var ju tvungna att hänga lite ballonger i granen också. Blev fullt med julklappar under när mamma och syrran med familjer kommit och fyllt på lite.

Sen blev det tårta och presenter. Loke fick en massa skojs, men jag tror inte han fattar alla än. Blir att lära sig under året =P

Fortsatte med att laga mat i 100 år och åt det på 5 min... Blev inte så mycket rester över iår tack och lov, kanske man hinner bli sugen på samma mat lagomt till påsk... sen midsommar... Goast på bordet var räkomeletten ^^ Loke säger nog köttbullarna. Ingen nubbe för mig iår, jag värmer upp till midsommar om jag slutat amma då dvs.

Dags att öppna julklappar och husets två större barn rev papper så konfetti flög kors och tvärs. De större barnen käkade choklad, drack öl/must och varvade ner efter det maffiga julbordet... Och laddade inför ris alá maltan.


Husets minsta herre sov genom dagen... och mestadels av natten också (TACK!).

Hoppas ni hade en lika trevlig jul och God Fortsättning på er!

Grattis Loke 2 år!

Grattis mammas cooling!

Och God Jul På Er!

2 år *poof*

Så har en helg gått och Isak är redan 8 dagar gammal... Ja jisses... Förhoppningsvis går det i samma takt ett tag till, sen när han sover bättre och dagen känns ok igen får det gärna gå lite långsammare =P Med tanke på att jag inte fattar att Loke fyller 2 på onsdag så kan jag väl glömma den drömmen. För 2 år sen var jag jättegravid... Imorgon är det 2 år sen jag märkte första tecknena på förlossning. På tisdag är det 2 år sen jag fick värkar. På onsdag är det 2 år sen Loke föddes. Yeesh.

Jag är i alla fall inte graviiid längre =P Ja, det är en av de största sakerna just nu. För mitt humör iaf. Att jag har två söner här hemma är något jag inte kan greppa än. Jag har Loke och så har jag Isak som mest följer med i strömmen som det är nu.

Vi har märkt att Isak är en bärbebis. Loke var "lättare" på den punkten med att få honom nöjd. Bara han fick sin mjölk kunde han ligga och jollra, sparka och accera som de gör. Isak däremot ska upp i famnen och bäras runt. Han är vaken just nu, har inte sovit så mycket ikväll. Jag ammar, lägger ner honom och han sover... tills han märker att han ligger för sig själv. Liv i luckan tills han kommer upp och sen somnar han om igen. Inte ett dugg påfrestande, jag lovar =P På kvällarna är det väl ok, man gör inte så mycket ändå. Men på dagarna vill man gärna ha en hand över till Loke då och då också, svårt när han ligger där och fiser. Ja. Han fiser en massa, vi har köpt Minifom =P

Gnället går igen, dags att amma och sen kanske jaga sovtimmar igen. Inatt var han småvaken mellan 00-05, var rätt mör imorse kan jag lova.

Livet i kaos.

Först och främst, grattis Isak på namnsdagen!

Dagarna här hemma går runt... är väl det man kan säga :-P Jag är trött dygnet runt, försöker bolla så man får tid till sig själv, till att sköta Isak och kanske krama och gosa med Loke. Jimmie får vänta :-P Jag är så trött på att vara trött. Man jagar timmar till att få sova. Inatt sov Isak 2½ timme på raken och jag var nära att gråta av lycka när jag såg att klockan var 5:30 och vi hade somnat strax efter 3. Synd bara att 2½ timme på en hel natt inte gör så mycket i det stora hela. Men just timmarna efter det var jag pigg. Det var skönt. Isak sover mycket på dagarna, men då är man upptagen med allt annat. Det är då man har tid att vara med Loke och försöka känna sig som människa igen. Egentligen borde jag ju sova nu när Jimmie är hemma, men jag får för mycket skuldkänslor för Lokes skull. Sen saknar jag ju honom också när man känner sig klistrad till Isak dygnet runt.

Ja, kan bara säga som en annan Nodeja sa när hon fick nr 2, man är VERKLIGEN bortskämd med första. Sova när bebisen sover, gosa dagar och nätter och bara lalla runt. Visst var det hårt när man fick Loke också, men man hade så mycket mer möjligheter än nu.

Det jobbigaste är sömnen, helt klart. Men också brösten. När mjölken rinner till går de upp en storlek eller 100, spänner så man inte kan sova. Jag får sova på rygg helt enkelt, enda ställningen där jag inte känner av dem till den grad då de gör ONT. På rygg ilar de "bara" och ömmar allmänt. Trevligt, tycker ni inte? Ni karlar kan väl inte sätta er in i det, men sympatimässigt kan ni väl tänka er en redig spark mellan benen, eller iaf ett pungbråck. Amningen går bättre och bättre, numer äter han såpass att man kan känna att det töms. Skönt att för några minuter inte jämföra dem med cement.

Ja, nu gick Isak-larmet. Dags för käk skulle jag tro...

En minut hemma hos oss.

Isak

Isak Johansson
081213

Nu har lillskit 2 i klanen Johansson anlänt :-) Värkarna hade försvunnit i fredags, men de kom tillbaka med en smäll senare på kvällen. Vi åkte in till BB efter 22, kl. 02:12 var han född. Det gick undan men tyvärr inte så mycket undan det hade gått om jag inte blivit värksvag IGEN! Blev ju det med Loke, då under öppningsfasen så det drog ut på tiden. Den här gången blev jag det under krystvärkarna, mycket värre om ni frågar mig :-P De drog ut på tiden...

Allt glömt nu vilket som. Vi är hemma.
Vi är trötta men glada.

...och viktigt:

Jag är inte gravid längre!

Tack för alla hälsningar! Kram från oss :-)

Värkarna döda, länge leve värkarna.

Yup. Puts väck. De slutade komma lagomt till läggdax. Vid 22 på kvällen var de så svaga att jag orkade gå och lägga mig. Sov till 6:30, sen var jag för sur för att somna om. Bara att börja om från början känns det som, för när jag gick upp imorse hade mer slempropp kommit. Mer än igår och blodigare (bara så ni vet liksom ;-)). Så ja... Vad gör man? Man försöker sysselsätta sig med något och hoppas på att bebis iaf är ute före måndag. Har bm-tid då och är bebisen kvar på insidan tänker jag fälla krokodiltårar och så får de fan sätta igång mig. Med Loke hade jag tid 27:e och han föddes 24:e, alltså bara kort före. Så ja. Vi kör en sån igen tycker jag, duckar för nästa bm-tid...

Pojkarna sitter och tittar på "Superhjältarna". Vi har fått Telias digital-tv hemma. Var faktiskt bra skit. Sen märkte Jimmie att han kunde hyra via det, iom att tv:n går via internet. Bättre för oss här ute, antennen våran brukar ge oss en smärre hackig bild emellanåt om det snöar eller blåser för mycket ute. Hoppas detta funkar bättre. Var billigare iaf :-D

Näe. Ska försöka undvika att tänka på det jag tänker på varje sekund. Önska mig lycka till! Jag verkar behöva det.

Slempropp o väntan på värkar.

Ja, inatt gick slemproppen. Det är skyddande klet som sitter för livmodertappen, släpper den och är blodig (som min var) brukar det innebära att man håller på att öppna sig och förlossningen är inte aaallt för långt borta. Det kan dock ta dagar ändå, men med Loke tog det bara några timmar innan värkarna hade startat för mig.

Så dagen idag har gått åt till att försöka känna av om jag har värkar eller inte. Hade mensvärk fram till 17 ungefär, sen började det göra lite mer ont och jag kunde känna värkar. Har försökt klocka dem sen dess, men det är svårt. De är fortfarande lite diffusa och kommer inte helt regelbundet, så det är ett litet tag kvar. De senaste 4-5 värkarna har kommit med 25-30 minuters mellanrum. Med Loke kom värkarna starkt med 10 min mellanrum direkt, var aldrig nån tvekan. Men iom att man haft förvärkar länge nu som gjort pissigt ont är det lite svårt att skilja dem från de riktiga. Det kan också bli såhär med andra barnet vad jag har förstått på andra...

Håller tummarna nu för att värkarna ska fortsätta komma och tillslut komma tätare. Försvinner de igen får jag panik... milt sagt. Nu orkar jag inte få fejktecken längre och bygga upp förhoppningarna för att avsluta det med en lång näsa. Nu får du komma ut ISAK!

En idé...

Om jag hoppar på en sån här...

Till den här låten...

Kommer han ut då?

*försöker*

10:e december 2008

Ja. Det var dagen som bebis var tänkt att komma ut, färdigbakad och klar.

Återigen får jag ett datum som inte hålls.
Återigen ekar det ett hånskratt från magen.
Återigen får jag gissa hur många ÖVERTIDSdagar det blir.
Återigen stoppar jag upp en kalender och försöker lära sonen lite vett.
Återigen...

Det blir ingen punktlig bebis här, inte heller en tidig. Det blir en envis övertidsbebis till. Ja. Jag kan sånna så varför inte. Antar jag. Nej jag är inte bitter. Bara massor. Nu tänker jag sura vidare och undra när herrn kommer ut. Blir det juldagen trots allt? Trots alla förvärkar man haft nu ett tag. Trots värkarna som kommer, men tyvärr inte regelbundet och oftast ensamna. Blä.

Varit hos syrran 2 nätter. I förrgår hade jag ont heeeela natten och heeeela dagen och trodde faktiskt han skulle komma ut 8:e eller 9:e. Men inte då. Efter en heeel dag och natt av smärta försvann det. IGEN. Så nu är jag bitter.

Tack syrran för sängplats, barnvakt och mentalt stöd dock ;-)

Tidsfördriv:

Eftersom Magnus hade en lista på sin blogg så ville jag också ha det. Eller så berodde det på att jag sitter och är tråkad som bara fasen. Oh well, here goes.

Senaste
1. Kompis/kompisar du träffade: Humm... Tror det var Pernilla jag såg sist. Då hon fortfarande var gravid, hon fick en dotter 19/11 så där har ni min frekvens på att vistas hemifrån numer.
2. Personen du pratade med: Jimmie, han la sig för en timme sen.
3. Du fick SMS av: Syrran, som frågade om jag fortfarande var gravid :-P
4. Du kramade: Loke, "NU SOVER DU UNGE!"-kram.

Idag
5. Kläder: Preggo-kläder. Nuf said.
6. Bättre än igår: Pizza. Igår hamburgare.

Imorgon
7. Är det: ...dax för förlossning om du frågar mig...
8. Planer: Vara hemma med Toker och få värkar och sen åka till BB och...
9. Något tråkigt som händer imorgon: ...antagligen inte det i punkt 7-8. Det är tråkigt :-(

Favorit
10. Nummer: 16
11. Färg: Blå.
12. Årstid: Vår. Tillräckligt varmt och tillräckligt kallt. Hej lagom.
13. Saknar du någon? Massor av folk. Jag är så nära folkskygg man kan komma.
14. Humör för tillfället: Sur. Sitter ju inte med värkar, så va fan...

Frågor och svar
15. Det första du gjorde i morse? Bytte blöja på Loke.
16. Vad åt du sist? Chips.
17. Vad irriterar du dig på? Gissa 5 gånger och skäms om du inte kommer i närheten.
18. Tror du på distansförhållanden? Mjae. Jag skulle inte klara av det iaf. Kanske om man först spenderat en längre tid ihop och distansgrejen var tillfällig.
19. Vem tänker du på just nu? Pernilla. Hoppas hon och familjen har det bra och jag måste verkligen komma dit och hälsa på snart!
20. Tror du att personen tänker på dig också? Kanske... Förhoppningsvis sover hon just nu dock.
21. Vart reste du sist? Bilåkande så var det Hagfors igår för att hjälpa mamma med flytt och fira svärmor som fyllde år. Menas längre resa så var den senaste till Helsingfors för 3 år sen.
22. Vad gjorde du igår kväll? Firade svärmor.
23. Liknar du din mamma eller pappa? Mamma kanske, men liknade mest farmor tydligen.
24. Ler du ofta? Jodå, Loke får fram den sidan hos en.
25. Välj en (kärlek, skönhet, kreativitet): Kärlek. Mest till familjen.
26. Önskar du dig något när du ser en fallande stjärna? Jupp.
27. I vems säng sov du i igår natt? Min.
28. Vilken färg har din tröja? Grön.
29. Har du någonsin gråtit tills tårana tagit slut? Ja.
30. Har du någonsin gråtit dig till sömns? Jodå.
31. Gråter du när du skadar dig? Beror på om tålamodet tagit slut samtidigt.
32. Vad gör dig glad? När Loke visar en ny sida hos honom. Senaste är att det är superhäftigt att upprepa precis allt man säger. Sen kan han gesterna till Imse Vimse Spindel också.
33. Skulle du vilja vara lyckligare? Självklart, lyckan är väl inte perfekt även om den är tillräcklig.
34. Är lycka överskattat? Nej, svårt att ta sig genom dagen om man inte är lycklig.
35. Kan musik göra dig glad? Kan, kan det... Lyssnar sällan dock.

Kärlek
36. Har någon annan än din familj sagt "Jag älskar dig": Ja.
37. Har du någonsin sagt "Jag älskar dig" och menat det? Massvis med gånger.
38. Tror du på kärlek? Självklart. Sen vad man förväntar sig av den är nåt annat.
39. Finns det någon där ute som du älskar? Finns många jag älskar, ja.
40. Kärlek eller pengar? Kärlek.

Hat
41. Vem hatar du verkligen? Ronny är väl den första jag tänker på i det sammanhanget.
42. Har du någonsin gjort en hat-lista? Åh ja :-)
43. Är du en mobbare? Nej, jag hamnade på den andra sidan.
44. Har du varit så arg på någon så du börjat gråta? Brukar börja gråta när jag är redigt förbannad, så ja.
45. Har du blivit sviken någon gång? Tyvärr, ja.

Skolan
46. Gillar du skolan? Den är ok. Både att jobba i och utvecklas i. Helst hoppas jag den andra delen är klar snart, för det börjar bli tradigt att plugga.
47. Favoritämne? Engelska helt klart. Hoppas svenskan håller måttet nu också.
48. Värsta ämne? Matte. Blir så förbannad när jag inte förstår och det är väl mest matten som fått fram den känslan.
49. Har du spytt i skolan nån gång? Ja. Blev magsjuk när vi var på besök på nån högskola tredje året på gymnasiet. Det var trevligt.
50. Är skolmaten god? Sist jag åt där, absolut.

Mnah Mnah *du duu duu duu duuuu*

Det är så man ser ut när man tänker djupa tankar. Antagligen nåt om Teletubbies, för det är det enda som får gå på TV:n här hemma utan att en tvååring skriker "TUBBIE!!! DEEEN DEEEEN DEEEEN! HEJ HEEEEJ"... Jag förstår inte vart dragningskraften hos de lurviga kräken ligger, men Loke är helt fast. Så det är fram till TV:n för att se lite Tubbie och sen en stund till datorn för att se "mnah mnah". Unge att aldrig tröttna på nåt av dem. Hemskt egentligen. Börjar fundera på om det sipprar nån drog ur högtalarna när de spelas, för hans pupiller blir enorma bara han får sin fix med dem...

Jag sitter här och har haft som mensvärk hela dagen. Det innebär inte att förlossningen kommer starta typ nu, utan mer att kroppen vill att jag lider in i det längsta och ger mig småå småå hopp om att det kanske startar snart. Sen slutar det, ungefär vid den tiden man blivit så pigg att man inte orkar sova. Ja, det blir alltid som värst mot kvällarna och sen ger det med sig under natten. Kommer väl vara samma skit idag. Synd, för 081208 är ett rätt coolt datum som sagt. Isak verkar inte bry sig om mina coola datum. Antagligen för att jag är morsa. Vi är inte så coola som vi tror. Eller nåt. Vad vet jag...

På tisdag får Loke äntligen komma tillbaka till dagis. Hans prickar är nu torra och smittar inte alls längre. Han har varit så rastlös här hemma och vi har försökt att roa honom så gott vi kunnat. Men när jag har ont och Jimmie mest nojar över om jag har NOG ont eller inte, är inte leklusten på topp. Stackars Toker... Som tur är har vi folk att hälsa på som busat med honom mellan varven.

Nu har både farmor och mormor flyttat tillbaka till Hagfors också. Så det blir att fara dit när man ska hälsa på. Mamma sa att hon inte hade tid med att jag skulle föda i helgen, det hade inte syrran heller. De fick som de ville. Hoppas de har tid när han kommer på juldagen bara ;-)

Tröttskit. En enorm tröttskit.

Idag var jag iväg till barnmorskan. Den tiden hon sist sa att "vi får väl se om vi ses" till. Pöh.

Alla värden var bra, har lyckats höja järnet till en OK-nivå inför förlossningen. 120 ska det vara och jag ligger på 119. Blodtryck OK, sf-mått 36 vilket innebär att bebisen ligger bra mycket längre ner nu. Den 19/11 hade jag 33 cm i samma mått. Ja. Fixerad lillskit också, så det var väl bra det med.

Bokade nästa tid till 15/12. Om inte bebisen kommit då skulle vi "gå över alternativen". Jag sa att jag knappt sovit på 2 veckor redan som det är. Det är en ond cirkel på nätterna numer. Jag vaknar av förvärkar och när jag vaknar märker jag oftast att jag är kissnödig. När jag masar mig upp börjar fogarna göra ont. Fram och tillbaka till toan och sen lägga sig ner - då börjar halsbrännan. Innan fogarna är lugna, förvärkarna gett med sig och halsbrännan inte gör mig illamående har det oftast gått 2 timmar. Det blir inte mycket sömn och definitivt ingen sammanhängande sådan. Man blir ju nervös för hur utvilad man möjligtvis kan vara när förlossningen startar. Sist kunde man ju sova när man ville och hade bara nån dag med taskig sömn i bagaget när förlossningen startade. Som tur är har Jimmie varit hemma i veckan, så man har kunnat sova lite mer, men smärtan försvinner ju inte för att han är här och det är det som gör det svårt att ta chansen att sova.

Blev iaf lovad av barnmorskan att jag inte kommer behöva gå över mer än 14 dagar. En igångsättning senast juldagen alltså. En julebebis till som jag sagt hela tiden ;-) De har 21 dagar som standard i värmland annars, men iom mina foglossningar slipper jag en vecka. Alltid nåt. Även om jag helst ville ha ut lillebror igår.

---

Jag verkar inte vara ensam i mitt Teletubbie-hat. Loke älskar de små sjuka liven, men efter 2 omgångar av den där förbannade låten och Tinkywinky som gör mig mordisk är man inte så peppig till det längre. Vet inte hur länge de får leva faktiskt. Jag fortsätter skriva min bok om 75 sätt att ha ihjäl dem på.

Ska jag börja locka ut honom med socker kanske?

9 månader...
38 veckor lite drygt...
271 dagar...
6504 timmar...
390240 minuter...
23414400 sekunder...

På en höft är det så länge jag varit gravid. Ungefär.

Borde räcka, väl? Så... Komma ut? Nu? SNÄLLA?! Bebis beräknas fullväxt efter 38 veckor. Drygt 90% av alla förlossningar sker mellan 38-42 veckor. Så det finns inga hinder utvecklingsmässigt. Bara att komma ut. Finns massa hinder psykemässigt. Mammapsyket alltså.

Haft flera hemska nätter nu. Isak verkar lugn på dagarna, har väl sammandragningar och förvärkar, men jag orkar leva iaf. På nätterna däremot börjar det. Förvärkar som nästan tas som förlossningsvärkar så man hinner tänka "nu?" och klockar en stund. Sen märker man att de kommer mer och mer sällan för att sen försvinna. Förvärkar alltså. Bara dumma förvärkar. Iförrgårnatt sov jag 2 timmar, klockan blev midnatt och förvärkarna startade. 6 på morgonen fick jag lägga mig igen när de slutat. Somnade 7. Upp 9. Dagen förstörd. Man försöker hålla humöret för Loke som varit hemma ett tag nu. Han är rastlös och vill leka och kramas. Mamma orkar inte. Mamma är less, har ont och fått sömnbrist redan innan Isak är ute.

Lokes vattkoppor håller på att försvinna, så det blir dagis för honom imorrn. Skönt för honom, komma ut och leka av sig lite före juluppehållet.

Det snöar här ute för den som vill veta. Tjoflöjt.

Nej, jag tänker väl fortsätta sura här och hoppas på bebis snart. Ska man tänka "positivt" är det som längst 4 veckor kvar nu. 1 vecka till datumet och sen 3 veckor som max man får gå över tiden innan de sätter igång en. 4 veckor är iaf inte en evighet som det känts som tidigare. Jag tror jag kan överleva 4 veckor till. Gärna med lite mer sömn dock, vore trevligt att känna sig som folk när uttryckningen ska ske.

Att vara less.

Som de flesta som läst min blogg redan vet, så har denna graviditet varit en smärre pina från dag 1. Jag trodde verkligen det skulle vara någorlunda som med Loke. Pirret i magen när man tänkte på vad som finns där inne... Myset av sparkar och hickan... Magen som putar på och blickar omkring en p.g.a. den... Ögonshoppa bebiskläder och drömma sig bort vid barnvagnar...

Pöh.

Jag är verkligen inte en av de lyckliga som faktiskt njuter av varje graviditet. De som kan bortse från det negativa och fokusera på det som betyder något - att man ska få ett barn. Visst är jag fullt medveten om att allt kommer vara värt det efteråt, men det hindrar mig inte från att tycka synd om mig själv den här gången. Och OJ vad synd det är om mig nu.

Uppriktigt less är jag. Just nu på detta:

- En glad och pigg Loke kommer och vill busa. Slänger sig i famnen på mig för att kramas, men råkar landa lite för hårt och det slutar med en förvärk eller sammandragning.
- Vaknar på natten varannan timme. Är kissnödig. Ska ta mig upp men fogar som inte samarbetar för 5 öre gör något som normalt tar 1 min att ta 10 min. Att somna om efteråt tar sin tid...
- ...för att när man varit uppe slår halsbrännan till. Inte en sån "oj nu har jag ätit stark mat"-bränna utan mer en känsla av lava som kryper sig upp i halsen och får en att må illa och ha ont tills man hittar botemedel eller sätter sig upp.
- Förvärkar på nätterna. Den psykiska misshandeln av "är det på gång? ....nej".
- Vagga istället för att gå.
- Väntan.
- Vara trött nonstop.
- Inte orka leka med Loke.
- Inte ha humöret i behåll.

...det är väl det som tar knäcken av mig just nu. Jag anar 4 veckor kvar, det positiva jag kan komma på just nu är att 4 veckor är inte en lång tid. Om 4 veckor har jag förhoppningsvis lillebror på utsidan.

13 dagar kvar enligt datumet.

Mr. Prickedick.

Mammas lilla prickmeister. Stackarn... Igår var det tisdag och dags för dagis. Jag hade haft förvärkar heeeela natten och inte fått sova en minut. De gav sig naturligtvis så fort det blev morgon, iaf. Tänkte att jag skjutsar Loke och åker hem och lägger mig sen. Mja...

Byter blöja på Loke och ser en prick. Tänker inte mer på det, tills jag ser en till... och en till... och en till... Han hade några få prickar utspridda. Ringer dagis och ja, vattkopporna går där nu. Han fick vara hemma. Jimmie kom hem för vid det laget var min sömnbrist enorm och jag var mer död än levande.

Under dagen fördubblar sig prickarna och igen och igen, tills han är Mr. Prickedick :-P Just nu ser han ut som på bilden, prickarna har börjat vätska till sig och det gör ont i en att se hur han ser ut :-( Prickar överallt som blivit riktigt röda nu och har börjat klia för honom. Laddat med kylbalsam och ipren, får se hur natten blir sen. Inatt vaknade han 6 ggr innan syrran gav upp och kom upp med honom. Japps, har systeryster här på koppvakt. Lite bra hjälp sådär när man själv är tyngre än tyngst och utan tålamod.

Jag ville ha ut lillebror helst igår, men nu när kopporna råder hemma känns det rätt bra att han är kvar där inne och det är 2 veckor kvar till beräknat datum... Kopporna gav mig tålamod att iaf orka vänta till 10:e :-D Annars är det 38 fulla veckor nu, bebisen är så välkommen så... om det inte vore för kopporna.

Jag och syrran tänkte att Loke ville nog baka pepparkakor. Slutade med att alla bakade förutom han som satt och tyckte vi var störtlöjliga. Han ville inte ens smaka deg. Vet inte hur mycket släkt vi är längre... Pepparkaksdeg ju!

Ska fortsätta tycka synd om mig själv här i soffan. Kanske packa det sista i BB-väskan för att ha den hånandes i hallen ett tag.

Musproblem.

...sa Jimmie att han hade när han gick in på Granngården i stan för att handla fällor. Tydligen mötte han en klämcheck dam där som tyckte "jasså duu" :-) Musproblem har han kanske i den bemärkelsen också, men just nu menas de möss som härjar lösa hemma :-( Nån dag förra veckan glömde vi vindsdörren öppen. Vi tror det kan vara grundproblemet, tillsammans med att det verkar vara "musår" och de härjar rätt friskt.

Började med att jag var på toa en natt, såg en mus utanför dörren och sov sen bredvid Jimmie i 120-sängen istället (ja vi sover i två rum nu, pojkarna mina snarkar för mycket och jag behöver sooova). Morgonen därpå såg jag att musen nog varit i sovrummet ett tag *rys* och t.o.m. I SÄNGEN *dubbelrys*. Innan jag for in till stan i torsdags såg jag en till mus på toan där nere. Så vad vi vet är det två små jävlar som ränner fritt.

Natten till fredag sov jag hos syrran. Sen dess har jag sovit hos mamma. Jag sätter inte min fot hemma förrns jag vet att jag kan sova och gå på toa på ställen där det inte springer möss lösa. Jimmie har köpt ordentligare fällor och är hemma nu på musjakt. Förhoppningsvis fångas de inatt så man kan åka hem imorrn. Annars vette tusan hur jag ska göra. Inte så sugen att dela säng med möss. Att de varit på vinden och i väggarna är man ju van, men det var när dörren stod öppen vi tror det smet ut några som nu är i de andra rummen också. Blä bajs...

Är inte rädd för möss så, det är bara inte kul att låta Loke kräla på golven när det springer möss och skiter och pissar där. Vi har ju gjort iordning ett sovrum härisist, så i värsta fall flyttar vi in sängen där och sover alla i ett rum igen. Jag sover då INTE i det andra sovrummet så länge det finns en mus nånstans. De är smarta och de gömmer sig bra, så det är inte bara att fånga dem heller. Usch... fy... fan... Behövde inte detta nu känner jag, har fullt upp med att vara gravid i sluttampen och försöka klara dagen som det är.

---

Dagen har varit full av förvärkar också. Sånna där härliga som verkligen sitter i och känns. Det värsta är bara att de ger med sig bara man vilar eller duschar = inte alls ett tecken på att det är på gång med riktiga värkar. Hoppas jag inte behöver gå och ha så här ont fram till jul.

Ska på dop imorrn också. Se på söt bebis. Sen ett stort grattis till Pernilla som fått sin dotter nu också! Ska bli kul att få se er när ni landat och mår bra!

Nu vill jag verkligen bara ha ut min lilla kille också. Kanske får man känna sig människa igen sen?

Tänk om...

Egentligen vill man ju uppleva allt. Alla versioner som går att välja för att veta vilken som hade varit "bäst". Jag och Jimmie har pratat lite om det på sista tiden, ni vet "tänk om"-frågor utan större allvar. Kom på några saker jag säkert kommer fundera på till och från, men som jag (troligtvis) aldrig kommer få uppleva:

- Hur det känns att ta saker i "rätt" ordning. Dvs, först examen, få jobb, sen flytta till fin lägenhet, träffa någon, förlova sig, gifta sig, skaffa hus, skaffa barn...
- Hur det känns att ha en dotter.
- Hur livet sett ut om jag inte träffat Jimmie.
- Hur det varit att få barn 10 år senare än det vi valde.
- Hur ett kejsarsnitt känns jämfört med vaginal förlossning.
- Hur det är att få tvillingar.
- Hur det är att växa upp i lägenhet istället för hus.

Mest de stora frågorna som relationen och barn. Jag ångrar inte de val vi gjort, inte det det handlar om, men man funderar ibland på hur det varit om man gjort det annorlunda. Rätt ofta tänker man hur det varit om jag valt lärarlinjen direkt istället och då varit klar runt jul 2007. Hade jag haft jobb nu i sånt fall? Två saker är säkra då, vi hade inte haft Loke och jag hade inte träffat Erika ;-) För hennes skull kanske det varit bättre :-P

Husfrågan är kanske inte den mest allvarliga. Klart man funderar på hur det varit om vi bott kvar i stan i lägenheten vi hade. Jag trivdes kanon där, men frågan är om Loke och Isak föredragit det framför att bo som vi gör nu. Vi själva har ju bilden av att barn ska växa upp i hus på landet, men det är ju för att vi själva gjorde det. Många som istället bott i lägenhet hela sitt liv verkar ju inte ha farit illa av det heller och de kanske ser det som självklart att bo så när barnen kommer.

-----

Bortsett från mina tankar om allt och inget, händer inte mycket här. Jag har börjat fått mer ont, men inget som direkt får mig att innerligt tro på en förlossning före jul :-P Det krampar ibland, får mensvärk till och från så jag antar att det är träning som pågår för livmodern. Var till barnmorskan igår och mitt sf-mått (mått på livmodern) var samma som för 2 veckor sen. Det innebär att bebisen ligger längre ner i bäckenet nu, han har alltså hittat utgången som han ska. Tyvärr gör det också att jag får mer ont då trycket neråt ökar och höften är väl belastad som den är redan... Det är så uuunderbart att vara gravid... unge... kom... ut!

Vikten står kvar på +17 kg (tackolov), blodtrycket var kanoners för att vara mig 100/80, bebisens hjärta slog med 150 slag per minut (enligt skrock är Isak alltså en tjej). Mja, det såg prima ut som vanligt. Mina foglossningar kunde hon väl bara beklaga, inte så mycket mer att göra. Imorrn har jag gått 37 fulla veckor, innebär att nästa vecka är bebis fullbakad.

HÖR DU DET?! FÄÄÄRDIG! 38 fulla veckor och bebisen är klar, sen fläskar han bara på sig.
Så nästa vecka campar jag förlossningen. Japp. Gör jag.

Dax att förbereda sig kanske?

Så, nu har vi blivit med barnvagn :-) Det blev en sån här, Alu Active heter den och kostade 1995:- på Barnens Hus. Kanoners tyckte jag. Vi kollade på begagnade först, men där finns mest Brio och Emmaljunga och då tar de ut rätt mycket ändå för dem + att de är klumpiga som attan. Denna gick in i vår V40 och Lokes sittvagn fick fortfarande plats. Najsigt värre. Så nu är det bara för bebis att komma ut, för vagnen står här redo och klar... Inte? Juldagen alltså? Jaja...

Jag sover pissigt på nätterna. Är det inte bebis som trycker på blåsan är det Loke eller Jimmie som snarkar sönder varje nerv jag har kvar i kroppen... Vi ska fixa lite här hemma och sista dagarna som är kvar nu kommer jag nog sova i eget rum och de får snarka ikapp i ett annat. Vi kommer sova så första tiden när Isak fötts också, förhoppningsvis får de sova på nätterna då och jag kan amma (om det nu går) ifred utan att smyga så inte de vaknar. Delat ansvar i all ära, men om jag kommer kunna amma ser jag inte hur Jimmie ska ta över nätterna åt mig. Jag tycker bara det är lättare att slänga fram bröstet (kunde liggamma med Loke iaf) och somna om än att gå ner till köket, blanda ordning ersättning, upp tillbaka, mata, rapa, natta om. Det kanske bara är jag... Jimmie får se till att jag får sova på nåt annat sätt om nu Isak blir som Loke och ska vakna varannan timme nätterna igenom. Det blir hans ansvar, hålla mig vid liv :-P Sömnbrist är skoj. Nu blev jag lite nervös igen. Oh hell...

Börjat packa BB-väskan också, inte en dag för sent. Jag verkar göra allt i sista sekund den här gången. Vagn köpte vi till Loke när jag var i v.16 och väskan stod väl packad i två månader. Nu gjorde jag båda de delarna i v.37 :-) Har lite smågrejer kvar, ska köpa sånna dära yttepytteblöjor som är så löjligt små att man tror de är till dockor. Sen lite mysisar och se till att jag hittar mina tofflor. Sen är det åter igen bara att vänta på det där ultimata ontet som slutar med AAJ och en söt bebis.

På tal om förlossningen, såg en sån film på youtube och blev inte rädd den här gången. Visst, man ser väl inte fram emot smärtan, speciellt inte den när man öppnar sig 10 cm saaakta men säker, men jag ser fram emot att få göra det igen. Hela grejen, när man gnällt sig igenom 9 månader ÄNTLIGEN se slutet och få ut bebisen ur kroppen. Hoppas jag reagerar som jag gjorde när värkarna startade med Loke "ja men det var väl FAN på tiden" :-D

The preggo is angry.

Ja men typ så jag känner mig just nu. Var till ultraljudet idag för att se om bebisen låg med huvudet upp eller inte. Nehejdå, det gör han inte. Verkligen inte. Han ligger med huvudet djupt ner i bäckenet, verkade vara stabil där och allt. Så jag vet inte HUR barnmorskan här bar sig åt för att känna så fel, för där hon sa att hon kände huvudet ligger hans fötter. Kanske var en rumpa där en sväng, men ååh... Man hann tänka över det hela om och om igen, skulle man ta snitt? Kommer de vilja vända? Kanske får jag snitt och då är det inte långt kvar osv. Nu är man från startrutan igen, jag kommer säkert gå över 15 dagar och få på juldagen. Allt annat är otänkbart. Jag hade rätt när jag väntade Loke och kommer säkert ha rätt den här gången också.

Det är inte datumet 25/12 jag är rädd för, kvittar väl att ha en unge född på jul eller två. Saken är att jag har ont. ONT och mitt humör börjar dö dag för dag, jag orkar snart inte mer. Jag kan inte underhålla Loke, får bita mig i tungan flera gånger per dag för att inte ta ut gravaggressioner på honom, han har ju inte gjort nåt fel. Bara för att hans förbannade bil låter högre än en hårdrockskonsert när jag är sur kan jag inte gorma. Jag kan bara ta en kaffe till och gå därifrån.

Men det är foglossningar, känslan av att ens underliv praktiskt taget trillar sönder. Ischias som jag haft i TRE DAGAR som inte ger med sig (alltså en värk som strålar ut från skinkan upp mot ryggen och ner mot låret på höger sida). Man är stor. Man är tung. Man har bristningar som förökar sig alá möss just nu överallt, på magen, på sidan, på låren och snart har jag väl på brösten också.

Idag är ingen bra dag. Idag är jag riktigt jävla gravid. Och jag orkar fan inte mycket mer, men ändå är det en månad kvar drygt. Usch. Fy. Fan. Blä.

Pappor.

Det är tur att man har nodejas med erfarenheter som kan lugna mig, gulle er!

Idag är det den 10:e och alltså 30 dagar kvar till beräknat datum med lillebror. Nu när det krånglar känns det som att det är ännu närmre. För två år sen handlade den här tiden om att leta tecken på att bebisen for neråt, kanske kanske får jag tidigare eller bara planera det sista som skulle i BB-väskan... Nu är det felvänd bebis, snitt eller inte och en allmän väntan på besked. Annorlunda, men ändå "kul" att man kanske får uppleva de två olika förlossningssätten...

Det var inte det jag satt och tänkte på. Igår på Fars Dag kom jag och tänka på pappor. Inte bara min egen, utan pappor kring mig och sånna man läser om på Familjeliv. Det är en sak som jag inte kan förstå.

Säg att ni är ett par, ni planerar barn eller bara får ett barn som blir efterlängtat och älskat. Jag pratar alltså inte om de som blir oplanerat gravida efter några veckor och inte håller ihop ens graviditeten ut, utan de lyckliga paren som får ett barn ihop. Ja, barnet kommer, ni lever som en familj ett tag och sen händer något som händer för många - ni går isär. Här kommer saken jag inte förstår: HUR kan man inte vilja att barnet ska träffa båda sina föräldrar? Att en flyttar och det slutar med varannan helg för ena föräldern är en lösning, bara båda är med på det.

Finns många trådar på Familjeliv om mammor som vill ha tips på hur man får ensam vårdnad om barnen efter en skilsmässa. Hur tänker man? Visst om man skiljer sig för att han är våldsam eller så, men där pappan är en bra pappa? Det ÄR jobbigt att vara ifrån sina barn, även när jag lämnar Loke hos barnvakt för att få ensamtid med Jimmie kan det kännas efter några timmar. Man saknar honom. 1-2 dygn funkar, en hel vecka skulle vara värre. Men om det skulle bli så att jag och Jimmie går isär av en anledning (nej det är inget aktuellt nu) skulle gemensam vårdnad med varannan vecka vara den enda lösningen. Jag vill träffa Loke så mycket som möjligt, så jag antar att han också vill det. Därför skulle varannan helg inte komma upp. Vi skulle försöka bo så nära varandra det går, så Loke fick gå kvar på dagiset och ha sin trygghet kvar där. Varannan helg eller vecka är inte det jag blir fundersam på, utan det är att föräldrarna antingen motarbetar varann eller går med på något mindre än så.

Skulle Jimmie ha varannan helg men inte ta tillvara på dem skulle jag bli ledsen för Lokes skull och också förbannad. Före jag fick barn tänkte jag i stil med att det är klart man vill ha vårdnaden om barnen för sig själv, slippa krångla med veckobyten osv. Man tänker lite annorlunda när man väl har barn, eller jag gör det iaf. Var bara något jag låg och funderade på igår.

Jag vet inte om jag orkar.

Ja... Så var det barnmorskebesök idag för att se om bebisen vänt sig rätt eller inte. Det har han INTE nej, troligtvis ligger han med huvudet upp. Eller som barnmorskan sa "jag känner nåt stort här uppe, om huvudet ligger neråt har han ett väldigt litet huvud...". Ehrm... Ok. Kalas.

Så hon ringde ultraljud och jag ska dit på onsdag för att fastställa läget. Om de säger att ja, han ligger inte med huvudet neråt som han ska, har jag tre saker att välja på:
- Vänta en vecka för att se om han kanske hinner vända sig.
- Beställda tid till vändningsförsök.
- Boka snitt.

Första vill jag inte. Vänta är inte riktigt vad jag är duktig på. Andra vill jag nog inte heller. Finns risker med allt och några risker med vändning är att moderkakan lossnar så det blir akutsnitt, eller så går vattnet, eller så gör det ont som fan, eller så lyckas det men bebisen vänder sig tillbaka, eller... Det känns inte helt säkert. Snitt är kanske inte det säkraste heller, men det skulle innebära att jag slipper gå över tiden och jag får se ett slut på denna graviditet som blir jobbigare för varje dag som går...

Sen finns det saker jag borde lösa, som borde ha löst för länge sen egentligen. Men en del av mig känner en stor hopplöshet över det. Som det är nu har jag inte energin, jag orkar inte. Just nu är jag glad om jag orkar en hel dag med att ta hand om mig själv, om Loke och kanske hushållet också. Vi har det struligt med stora utgifter och det tär. Jag orkar inte bråka om saker som är alldeles för stora för mig nu. Det är inte att vara elak, det är att vara ärlig. Om allt skulle gå den allra bästa vägen, skulle det lösa sig under nästa år och kanske vara en start till något nytt. Men det krävs att nån annan tar tag i det, jag orkar inte. Psykiskt orkar inte. Gårdagen var lika jobbig som den var bra. Jag vet inte hur man ska förklara det på ett annat sätt. Jag har stora saker att oroa mig för just nu och detta kommer längre ner på listan. Skulle jag gå runt och tänka på det också skulle jag inte orka med mig själv, så jag väljer att helt enkelt inte tänka på det.

Jag vill bara att lillebror ska komma ut och det välbehållen.
Jag vill kunna vara en bra mamma till Loke igen, för som det är nu är det tveksamt.
Jag orkar inte oroa mig över pengar mer.
Jag vill ha min ork och min kropp tillbaka.
Jag vill ha mitt humör tillbaka.

Grattis Jimmie på Fars dag!

Huvudbry.

Jag. Är. Så. Trött. På. Räkningar. Som. Inte. Har. Vett. Nog. Att. Lugna. Sig. Lite.

Ni kan bara gissa. Tuff månad och sen kommer en smällräkning som gör den 1000 ggr värre. Tjoflöjt, jag blir så förbannad.

För att bättra på hela "skjut mig"-känslan har jag haft ont idag. ONT ska ni veta. Mest i höften, men också förvärkar. Yup. Ekonomiska bekymmer och graviditetsont är bara mumma för möjligheten att sova. Jag kan inte sova.

Jag har t.o.m. börjat tänka på sommarjobb. Jag MÅSTE ha ett nästa sommar. Undrar bara hur jag ska lyckas bättre än i somras när jag sökte 17 och fick inte ett enda *mutter*. Börjar ni förstå mitt sova-dilemma?

Oh well. Ska till stan en snabbis imorrn för att shopsa lite mat och kanske få mitt hallonbladste. Ja. Jag är desperat och lite te är väl inte det farligaste man kan testa? I bästa fall skyndar det på förlossningen lite så jag kanske slipper gå över, eller så hjälper det iaf mina värkar till att funka bättre än sist. Eller så är det bara gott. Jag tänker testa iaf.

Dagiskortet!

Söt som socker :-)

Minnesgnäll.

Jag måste vara stark i min taktik här. För även om jag gnällde förra graviditeten skaffade jag ändå en till. Nu när andra varit som ett straff för att första var en dröm, måste jag komma ihåg det till nästa gång. Så jag gnäller. Och gnäller. Och skriver om mitt gnäll så kanske jag verkligen kommer ihåg att nu får det vara bra med barn. Tror ni det kommer funka? Jag är inte så övertygad... Jag (just nu) och Jimmie är övertygade om att två barn är det vi vill ha och har orken till. Kanske ska köra avhållsamhet som jag läste nyss i en annan blogg? ;-) Då blir det tamejtusan inga barn gjorda iaf. AJ kan ni bara gissa vad det är, skrev inte ut det för jag tror folk har fantasi nog. Sen ja, 17 kilo extra bär jag på just nu, känns ju bara super ;-) Som tur är har jag hittat en nodejatråd där de har olika varianter på sätt att gå ner i vikt, när jag ammat klar och är allmänt redo dyker jag in där :-D

Sitter här och väntar på att det är dags att hämta Loke. Jag har gått på föräldraledighet nu för barn nr. 2, mest för att få pengar nånstans ifrån eftersom jag inte orkade plugga så länge som jag först hoppats på. Så Loke får gå på dagis 15 timmar i veckan. Om jag bett om sjukskrivning hade jag säkert fått det, vet inte om fk beviljat det, men mina fogar tar livet av mig ibland. Samtidigt är det rätt skönt att ha Loke hemma mer nu. Få lite tid till bara han och jag nu när vi snart kommer vara 4 i familjen och han ska tampas med en brorsa också. Hoppas såå att det kommer gå bra och att han inte känner sig undanknuffad. Är väl det jag oroar mig mest för, att han ska glömmas bort mitt i allt. Vi här hemma kommer ju göra allt för att han ska få lika mycket uppmärksamhet, jag tänker på resten. Det är så lätt att fokusera på en "åh så söt bebis" (för ja, vi gör söta bebisar här om ni inte märkt det?) och glömma bort storebror mitt i allt. Så, även om jag kan bli sjukskriven och ha Loke fulltid på dagis, kämpar jag och tar tillvara på den lilla tid som är kvar med bara "han och jag".

Ringde vårdcentralen förrut också. Tog ju bort en leverfläck för 4-5 veckor sen som de skickade in på labb. Det var inget allvarligt med den som tur var, hudförändringarna som var handlade bara om leverfläcken och inte cancer som man oroade sig för. Hur kul är det att upptäcka att ens leverfläck ändrats rätt mycket och blivit svart bara sådär? Jag var rätt orolig, men nu vet jag iaf att det var normala förändringar, inte cancer. Känns bra att veta :-)

Dags att hämta Toker.

Juletrubbel?

Vi är sådär jobbiga igen som vi var för två år sen. Vi kan helt enkelt inte planera julen iår. Antingen är jag nyförlöst, ligger på BB som då eller höggravid och jävligt irriterad. Så vi kommer vara hemma. Sen får vi bestämma den 23:e hur vi ska göra med resten. Loke måste ju få sitt 2-årskalas. Det värsta som kan hända är att värkarna startar på julafton och lillen föds sent på kvällen samma dag. Då missar jag hela Lokes födelsedag. Det skulle kännas lite jobbigt :-( Jag tar och föder vilken dag som helst annars, men snälla inte julafton så jag missar hans födelsedag. Om lillen ändå kommer då får vi ta dit Loke så jag får gratta iaf. Förhoppningsvis finns nån timme under dagen ledig, bebisen kanske inte tar lika lång tid på sig som Loke gjorde (20 timmar). De säger ju att andra är snabbare. Så om det är halva tiden (som folk nu säger) är det 10 timmar. Julafton har 24 timmar, alltså borde jag hinna gratta där nånstans iaf... Ja. Men jag tror ju fortfarande juldagen, så vi får se.

Sen är jag trött på julklappar. Jag hoppas verkligen att folk tar till sig det vi säger - VI KÖPER INGA OCH VILL INGA HA! Om det ska firas jul osv tar jag hellre ett besök än en julklapp. Vad är felet med att se till att barnen får slita julpapper och vi vuxna stoppa oss fulla i godis, skinka, mat och (för de lyckliga) nubbe? Jag vill inte ha en massa presenter när vi inte har råd att ge till alla ändå. Jag vill heller inte ha presenter från folk som jag vet egentligen inte har råd eller har en massa folk de ska köpa till. Julafton handlar inte bara om presenter, inte för mig. Jag förstår att barnen inte riktigt ser det så ;-) Så det beror väl på hur många vuxna som går tillbaka till barnstadiet på julafton om de tycker klapparna är lika viktiga som Kalle Anka :-P

Happy Halloween...

Schuuk.

Undrar om nån räknat ut hur mycket snor man får i sig en vanlig, förkyld dag... Det borde vara en massa iaf. Snor... Löjligt mycket snor idag. Är sådär lagomt sjuk. Varm i fejjan utan att ha feber, tätt i näsan, hosta som jävlas, ont i halsen, blåsor fulla munnen, trött som aldrig förr. Sen är jag ju fortfarande gravid, så alla krämpor där är ju inte att glömma. Sen är Loke sjuk också.

Så mej sjuk.
Mej gravid.
Loke sjuk.

= Mej trött.

Måste hitta en ny säng till Loke. Han diggar inte sin spjälsäng och sover bättre hos oss. Vi tänkte se om det beror på att spjälisen är obekväm, jag skulle ju iaf tycka det. Sen är gossen rätt lång också, så den räcker inte länge till. Lillebror behöver den om en månad ändå också iofs... Så om jag inte är allt för sjuk imorrn ska vi in till stan en snabbis för att gå på IKEA och leta lite.

Utgång neråt, pojke lilla!

Var till barnmorskan i fredags som berättade att min lilla pojke i magen ligger i säte fortfarande. Han ligger alltså på tvären snarare än att ligga startklar med huvudet neråt. Eftersom jag ser det som min moderliga uppgift han jag skällt på honom och sagt att han får minsann vända sig rätt snart. Jag är INTE sugen på vändningsförsök. Måste jag göra ett som sen misslyckas får jag välja på att föda i säte eller snitt. Givet snitt för mig i sånt fall. Men helst vill jag ta det så okrångligt som möjligt och för mig är det att han tar och vänder sig. Ska dit om 2 veckor igen, har han inte vänt sig då är det ultraljud som gäller. Men ja, två veckor är två veckor, han får ta och vända sig rätt. V.33+3 idag och detta är min mage för tillfället. Stor... tung... smärtsam... och sugen på att bli mindre igen. Så nu får det ta och bli december så jag kan vända mig i sängen som en normal människa igen!

Har gått upp 13-15 kg (beror på vem ni frågar) som det är nu och lär väl hamna på några kilon till. Det har stått still ett tag nu, mest för att jag körde hardcore på hamburgare ett tag och har slutat med det nu. Så det jag ökar i bebisvikt minskar väl i hamburgevikt för tillfället. Tro inte det har med bantning eller nåt att göra, snarare en bantning av vårt utgiftskonto :-P

Loke är fortfarande sjuk och har fått en slemhosta som heter duga, så det blir inget dagis för honom imorrn heller. Feber har han till och från och snuvig, vi väntar ut förkylningen lite innan han skaffar sig en ny och muterad form lagomt till förlossningen...

Nu är det sovdags!

Loke fyller år snart... ;-)

Mönsterungen.

mönsterungen :-)

Utvecklingssamtal igår och allt verkar gå prima för Loke. Han har börjat ta för sig mer nu, han håller sig fortfarande undan när det blir för stökigt kring honom men han tar även del i det de andra gör. Vi kom fram till här hemma att han är lik pappa där, Jimmie drar sig också gärna undan och bevakar än att ta del alla gånger. Det som inte är lika bra är väl att han härmar de större barnen och då kan det dras i en tröja om nåt är fel. Loke är tydligen inte en pojke man retas med, han gör oftast inget omotiverat utan kan bli arg om nån t.ex. tar hans napp eller (gud nåde) hans bil. Dessa samtal är spännande, för ingen unge betér sig likadant hemma som på dagis, oftast är det vissa avvikelser och det är skoj att höra hur han är där.

Idag var det fotografering, hoppas det gick bra för Loke. Jag spexade inte upp honom imorse, utan ville ha en bild på hur han brukar se ut på dagis. Visserligen var jag noga med att kläderna var rena iaf ;-) Det är de varje morgon, men knappast när man hämtar honom. Det ska synas vad de ätit under dagen :-P Vi övade hemma igår, han flinar ju som en galning när kameran kommer fram hemma, hoppas det gick lika bra där. När han var 6 månader var det samma sak hos fotografen. Blyg först, men 10 min senare hade han smält och flinade för fulla muggar.

Jag går in i v.34 imorrn, 33 fulla veckor alltså, så 7 veckor kvar till den 10/12. Haft ont hela dagen iom min ambitiösa sida igår. Bakade en massa, tvättade, handlade och satte mig inte förrns 21. Oooont i varje liten fogdel nu.

öh, hej skata? Full skata? (skata som sitter på fönsterkarmen och vill in. Får lite "Fåglarna"-känsla här :-P)

Äventyr på Willys.

Ja, har man inga äventyr får man väl skapa sig några. Jag masade mig in till Karlstad idag, skulle sälja lite kursböcker och är nu 550:- rikare. Weho... I alla fall, när jag ändå varit så ambitös som att ha åkt 4 mil enkel väg, tänkte jag att jag kanske ska storhandla lite också. Barnbidraget har ju kommit och då får man känslan av rikedom för en dag medan den är orörd.

Så in på Willys och möts av... en massa snygga män, men de hör inte hit. Mest var det truckar och skit överallt och en tjej kommer fram till mig och säger HEJ! och står där. Jaha, tänkte jag och försökte desperat försöka minnas om jag sett henne förrut eller varför står hon annars kvar där? Efter några sekunder ser jag att hon har en Willys-tröja på sig och hon fortsätter äntligen att prata "är du kanske intresserad av självscanning?". Uhm... Ehm... Tja...

Hon blippar in mig lite fint där, jag får en kort och blir bortföst till blippmaskinshängaren där jag ska dra kortet och få en alldeles egen blippapparat. Ja. Hela handlandet blev ett äventyr och jag var väl inte den enda på stället som förvirrat gick runt med en blippapparat i handen och funderade på hur man skulle blippa in frukten. Ja, jag är en scanningsoskuld. Var snarare, lyckades blippa in allt och mina fogar var överförtjusta på tanken att inte behöva lassa upp varorna på ett band och packa ner tillbaka sen... Så nu kanske jag orkar handla där till slutet av sjökostadiet.

Bilden är från Lekstunden, vi var där med syrran och Tilda i lördags. Ja, vi och resten av Karlstads barn. Barn överallt... Men det är ett toppenställe att slänga in Loke på, för 1½ timme senare ligger han på nåt ställe och vilar huvudet var 5:e minut. Han springer verkligen omkring där med armarna i luften tills han måste vila av ren utmattning. Så 80 kr för en utmattad och välstimulerad unge är det värt! Särskilt när man inte kan sjökoa-omkring sig med allt för mycket graciösa moves längre...

Ska på utvecklingssamtal för Loke sen och imorrn är det dags för hans fotografering. Fullt ös! Ja, förhoppningsvis orkar han iväg, vi är lite småsjuka här hemma fortfarande. Magarna är inte som de ska och vi är oroliga för att det ska vara fel på vattnet igen. Så det blir väl att koka vattnet ett tag och se om vi mår bättre. Gör vi det så får vi skicka in ett nytt prov och hoppas på det bästa. Har ju regnat en massa de senaste dagarna och det kanske har påverkat ytvattnet i brunnen. Härligheter man får räkna med när man har egen brunn. Är det regnvattnets fel är det ju bara att tömma brunnen och låta den fyllas på igen så är det klart. Vi får väl se först om vi mår bättre av att koka vattnet och ta det därifrån...

Kommunikation.

Ja. Jag har redan kommunikationssvårigheter med min son... ja... han i magen. Exempel:

kl. 22:00
Maria: sovdags... dags att varva ner, borsta tänderna, gå på toa...
Bebis: party? party... party!! *sparka*

kl. 22:10
Maria: toan igen... var jag inte där nyss?
Bebis: urinblåsa... sparka? sparka!

kl. 22:30
Maria: sköönt att ligga i mjuk, varm säng... en kudde här, en där, en där, två här och... Nu. soovaa...
Bebis: party? party.... party!!

kl. 23:30
Maria: *vänder sig om för 75:e gången*
Bebis: nej... fel håll mamma! andra, aaaandraaaa!!! *sparka*
Maria: *vänder sig om för 76:e gången*
Bebis: nej... fel håll mamma! *sparka hårdare*

kl. 00:00
Maria: *vaknar till och är kissnödig igen*
Bebis: zzzzZZZZ
Maria: *går på toa*
Bebis: party? party... party!!

...och så vidare. Kortfattat: det är party i magen på kvällar/nätter. Jag ska inleda kvällens misskommunikation nu. Önska mig lycka till...

Ny design.

...igen :-) Vad gör man inte med lite tid över och en rastlöshet som heter duga?

Fredag idag, så helg nudå. Yeey. Om det inte vore för en tom plånbok och massa ont skulle man kanske avancera och hitta på nåt. Men all energi går till att roa toker, se till att han inte behöver sitta och tråkas ut av sina föräldrar allt för mycket.

Jag har ont. Jimmie är sjuk, men på bättringsväg iaf. Alla måsten radas upp som smått, men än så länge kan de flesta ignoreras ett tag till.

Vi har pratat lite löst om bröllopet och har ett nyare preliminärt datum: 22:a augusti 2009. Maj tänkte vi först, men i samband med maj kommer juni och där fyller mamma 50 och lillebror kommer ha sin namnfest. Så lite tajt + att jag gärna vill komma i någorlunda form + att man gärna vill ha råd att gifta sig också. Behöver inte snåla lika mycket om vi väntar till augusti. Den 22:a är satt mest för att vi förlovade oss den 23:e augusti iår och då ligger vi inom ettårs-ramen :-D Smart va? Tyckte vi med :-P Kommer inte skickas ut några inbjudningskort på ett bra tag, så boka inte datumet än. Hinner ändra oss innan det är dags ska ni se. Men bröllop på sensommaren/hösten låter najsigt enligt mig.

Get Babyfat!

*inledningsmusik tv-shop*

HEJ! Jag heter Maria och är här för att sälja en världsomtumlande idé till dig och din familj!

*går lite snyggt åt sidan fram till en monter med något oviktigt på*

Har inte du, precis som många andra, funderat på livets goda och insett att nu är det dags för en ändring? Har inte du också haft en längtan efter smärta, gråt och obehag? Javisst, nu har vi lösningen!

Idéen kallar vi "get-babyfat" och är den mest genomarbetade tanken genom tiderna. Du tar din sambo (förslagsvis av motsatt kön), fäller personen, sliter av kläderna och har samlag (förslagsvis ett bra ett och utan skydd). I bästa möjliga fall är ert arbete färdigt här, för övriga lösningar hänvisar vi till *mummel mummel*.

Nu händer det underbara i kvinnans kropp! Första tecknen brukar vara ömmande bröst, illamående och mensvärk. Underbara, underbara tecken! *colgate-léende* I dagsläget kan vi tyvärr inte erbjuda detta underbara till män, men som kompensation får ni en kvinna i närheten som ni får spendera de kommande nio månaderna med att underhålla, roa och ducka för smällar! Att med get-babyfats filosofi "det är natuuurligt".

Kvinnan kommer de kommande nio månaderna uppleva kärleksförklaringar som:

- illamående med kräkavslut (allt mellan noll till 40 veckor)
- huvudvärk (sambo-eller-inte-relaterat)
- foglossningar (en känsla av en höft som inte vill tillhöra kroppen längre)
- onda sammandragningar (förvärkar eller inte, kräla-på-golvet-sköna)
- sömnproblem (av att gå på toa 55 ggr per natt, värk, sparkande bebis...)
- hemorrojder (främst av järntabletterna)
- ömma, läckande bröst (stora till mannens glädje, men orörbara)
- humörsvängningar (gråt, glädje, ilska - you name it!)
- halsbränna (fire in the hole)
- bristningar (försvinner inte och kliar! allt för kvinnans njutning)
- andningsproblem (känsla av mikroskopiska lungor)
- minskad hjärnkapacitet (kvinnan upplever en känsla av IQ-brist)
- minskad rörlighet (i takt med växande valmage)
- depression (svårighet med kläder är en stor faktor)

Mannen kommer de kommande nio månaderna uppleva kärleksförklaringar som:

- sexbrist (foglossningar och valmage sägs ha en negativ effekt på det sexuella samlivet)
- fällor i hemmet (efter eventuella felval/snedsteg/missnöje hos kvinnan)
- sympatifetma (ökad tillgång till socker i hemmet påverkar alla)
- minskad valfrihet (kvinnans begär styr hemmet)
- humörsvängningar (om han försöker förstå kvinnan)
- huvudvärk (se humörsvängningar)
- pengabrist (se minskad valfrihet)

Allt detta avrundas med 30 min upp till runt 48 timmar av skrik, blod, tårar, smärta hos båda parter. Ja, i slutet kommer en bebis och det är väl fint, men vi på get-babyfat riktar oss främst till denna unika, underbara upplevelse.

*slår ihop händerna som avslutning*

Vänta inte! Beställ vår folder redan idag som beskriver i detalj hur just DIN familj kan ta del av detta underbara! Jag heter Maria, och detta var vår storsäljande idé get-babyfat som vi hoppas gick rakt in i svenska folkets hjärtan! På återséende!

*vinkar lamt*

Är så redo...

...att lägga detta bakom mig. Hela graviditetsgrejen. Det finns de som verkligen älskar det och kan föda barn efter barn för det är så underbart. Både graviditeten och småbarnsåldern. Själv är jag inte lika övertygad. Loke var toksöt när han var liten, små stunder emellanåt när han log eller bara såg finurlig ut kunde blåsa bort en sömnlös natt eller ömmande bröstvårtor. Men ju äldre han blivit, deasto mer roligt har vi. De säger att alla åldrar har sin charm och det kan jag hålla med om, men just nu går han igenom en väldigt spännande period med att lära sig prata. Han koncentrerar sig, kollar mig djupt i ögonen och säger något i stil med "deee bida boda de... LAMPA" och är allmänt nöjd med det uttalandet. Dessutom är han extremt pussig. Kommer emot en med plutmun och ska smackpussas. Sen har vi givetvis det berömda ordet NEJ som används också, han vaknar på nätterna och inget duger osv. Men i det stora hela är det spännande kring honom.

Så att känna att det här är andra och sista gången man går igenom den jobbiga första perioden känns bra. För åren efter blir bara bättre och bättre. Först tänkte jag att man vet aldrig om man vill ha en sladdis om 10 år, är ju inte mer än 34 då så, men njae. Börja om från början när Loke och Isak är runt 10...

Att vi nöjer oss med två har lite med graviditeten att göra, men också en uppskattning av energin som krävs. Om vi får tre varianter av Loke krävs en del energi... Två känns lagom. Blir ingen liten tjej här hemma, men väl två härliga pojkar.

Är det inte december snart så lillfräs ska ut?! Räknade ut att den 26:e november är han fullväxt (gått 38 veckor) så då blir bra att komma. Tycker jag. Nog för att det blir julhelgen igen, men man får väl drömma?

Höst!

Det är gottit höstligt ute nu!

Det rullar på fint för mig numer. Fick veta igår att jag minsann inte alls blev underkänd på senaste tentan, utan det var ett fint G som stod i rapporten istället! Sååå glad, nu kanske inte CSN kommer bråka lika mycket med mig när jag vill ha pengar nästa höst igen.

Var iväg på tur 1 till vårdcentralen förrut, tog bort lite stygn från när jag tog bort leverfläcken förra veckan. 100 spänn för det. Sen ska jag dit igen i eftermiddag för att prata sjukskrivning, 150 kr till det. Inte lätt för plånboken... Har iaf en kär mor som förbarmade sig över oss och betalade för maten vi köpte igår. Så klarar man sig fram till barnbidraget och sen till löningen. Hade två sura, feta räkningar vid förra betalningen som sög upp det lilla man hade på kontot. Förhoppningsvis blir det bättre nästa månad...

Sen om nån känner nån som har en massa duplo hemma som de vill bli av med får ni gärna hojta! Skulle köpa mer till Loke som tycker det är skojs att bygga med, men Toys R Us ville ha 579 spänn för en hink med sånt. Njaaaeee, vi skippade den. Hittade inget på Gekås när vi var dit heller, så det var synd. Spanar på blocket nu för att hoppas det dyker upp mer där.

Ja... Om man inte skulle ta och fortsätta hänga. Jo...

Vardagen.

En vändning...

...efter att totalt ha idiotförklarats som bilägare (visserligen av mig själv, men ändå) var inte bilen så illa trasig ändå. Så den rullar igen *weee*. Besiktningen idag gick bra med tanke på vad vi trodde, lite rost som ska fixas, handbromsen och bromsarna bak som inte tar som de ska. Så pärlan kanske får rulla ett år till, vore ju finemang att slippa den utgiften nu. Kan ju önska oss en ny bil i bröllopspresent. Strax under önskan om resan och ett renoverat kök eller badrum. Tänkte oss på en lite mer vågad lista... Sen om folk bara skrattar oss i ansiktet och ger en chokladask är väl inget vi räknar bort heller :-P Jag tycker om choklad också :-D

Var till sjukgymnasten idag för lite prat. Hon konstaterade väl rätt snabbt att mina höfter inte mådde så bra som de kan göra och visade på övningar. Väldans charmiga ställningar måste jag säga. Fick testa bältet jag beställt men som inte kommit än och ååååh vad underbart det var! Så dax att campa brevlådan. Har iofs inte hunnit kolla idag... kanske skulle ta och göra det. Försökte ringa barnmorskan för tid till sjukintyg hos en läkare, men förgäves. En timmes telefontid och vad jag antar 3500 samtal... Måste vänta till fredag för att försöka ringa igen. Är ju sjukskriven hos fk för jag pallar inte med 3-4 timmars föreläsningar med mina höfter, får ont efter en timme bara. Sjukskrivning kan vara smart om jag ändå inte orkar gå dit. Snart dags för uppehållet, så det är bara 2 veckor till jag behöver sjukskrivningen. Weho.

Dags att hämta Toker!

Blä.

Suuuuuck! Allt gick som smort. Jimmie skulle jobba över lite i en period för extrapengar, bilen hade äntligen fått tid till besiktningen idag och dagen hade börjat. Kan ni gissa vad som hände?

Jag lämnar Loke på dagis, mobilen ringer och Jimmie muttrar om att jag ska möta honom på macken. Väl där står min otrogna Toyota och ryker lite. Japp, fläkthelvetet till kylarmojmojen var kaputt. Där stod bilen. Går in på macken men nej, de kan inte hjälpa oss förrns nästa vecka (för så svårt var det tydligen att öppna huven och kort säga vad felet är - allt vi bad om, inte att fixa problemet). Vi fick ställa den vid verkstan istället och hoppas de har tid idag att kolla på bilen. Får se om Jimmie fick tag på dem.

Fick skjutsa in Jimmie till jobbet istället. Weehoo... Bilhelvete, kan du inte krångla när vi har lite för mycket pengar på kontot istället? Bläää...

Så dagen fick en seg start och nu sitter jag här och undrar vad man ska hitta på istället. Funderar på att tjura lite och kanske laga mat. Men jag vet inte, tjurandet behöver sin energi också...

Party Pete!

haha, ja jisses ^^ Var på Erikas 25-årsfest igår, skoj som attan att få komma ut lite även om det blev fruktansvärt nyktert för min del. Hon bjussa på massa god mat och tårta och vin för de lyckliga satar som kunde dricka den ;-) Min äppelDRYCK var också god iofs, hallon i och allt ;-)

Denna hittade jag när jag strosa runt för att leta present åt henne. Stod något om att den livade upp festen och fick allas uppmärksamhet, så varför inte :-P Den gick hem och Pete vandrade famnar runt så alla fick klämma lite. Tack igen för en najsig kväll Erika!

Vi var iväg på Arvikamârten innan festen, träffade Majbritt igen. Orkade inte gå nån längre sträcka, blev för hattigt med gången när det var smäckat med folk överallt.

Ullared i förrgår var najsigt det med. Inte lika mycket folk som på marknaden chockartat nog. Loke fick lite nya plagg och julklapps/presents... Syrran körde mestadels, hon och mamma nojade sig lagomt över mitt ont i magen så jag fick snällt sitta bredvid och leka sällskap endast :-P Mamma körde en bit, men när svetten rann i pannan och hon såg panikerad ut tog Camilla över igen... 2500:- gick mitt kalas på, så nu hoppas jag verkligen Loke tycker om sina grejer. Att man aldrig köper nåt åt sig själv, förutom mammakläderna jag fick med. Men de är ju nästan till lillebror iom att de inte används efter allt detta är över.

Soffpotatis.

Så mycket som händer runt om oss nu att man knappt orkar med sig själv. Idag har jag tagit första steget mot fullständig soffliggning fram till lillebror föds. Eller ja, ett bra steg i ledet iaf. Var in till universitetet och sa att jag tar halva terminen som uppehåll och hela nästa för att börja tillbaka HT 2009 med svenska B. Det får bli den slutgiltiga lösningen, alltså läsa om hela kursen. Inte en delkurs, inte två utan alla fyra. Det suger och det är ledsamt att inte ha klarat nåt + dessa 10 veckor med CSN jag "slängt bort", men jag får inse att jag inte klarar mer. Jag mår pyton, graviditeten i sig är en pärs och allt runtomkring blir för mycket.

Sååå soffpotatis nummer ett numer.

Och nu borde jag verkligen sova. Måste ladda inför Ullared i övermorrn. Blir ju att gå en smula då, så bäst att vila upp sig så jag iaf klarar 50 m i taget :-D

Släppa taget.

Är vad jag gör nu. På rätt många olika sätt faktiskt, både med relationer och privata livet. Lagomt kryptiskt va?

Jag får ge upp nu, det går inte längre. Jag har ont, får mer ont av planeringen med skolan, stressen med en omtenta, 4 timmars stillasittande samtidigt som man ska leka uppmärksam för karln där framme pratar samtidigt som lillebror har morgongympa. Det går inte längre. Det är inte värt att spara in en termin om det innebär att bebisen tar skada av överansträngning. Inte heller värt att ha så ont om kvällarna att Loke inte ens kan ligga och gosa i famnen som han vill innan nattningen. Vi får lösa detaljerna senare, jag får ta min lilla stolthet och ge upp, HT 2009 får svenska B komma tillbaka och terrorisera mig. Vad jag ska göra hemma i 11 veckor +-2 är en gåta, men det löser sig det också.

Vad gäller honom så sårar det, absolut, men känns inte längre lika mycket som först.

Sen fick vi veta att några av de grabbarna vi spelat Warcraft med sen 2005 vill komma på vårt bröllop nästa år. Hur skoj som helst, samtidigt som det är hur pinsamt som helst. Prata engelska med engelsmän, finns det nåt värre?! :-) Speciellt när man ska skryta med att bli lärare i engelska, de lär ju tro svenskarnas engelskanivå ligger under fransmännens, eller ännu värre som "I'm Inga from Swiiiden". Gosh.

Fröken positiv.

mammas sötnos börjar bli stor jue...

Igår vad det 3 månader kvar till julafton. Idag är det 3 månader kvar tills jag tror lillebror kommer födas. Juldagen med andra ord för er som inte orkar tänka efter en stund :-P

Borde sitta med tentan jag har imorrn, men motivationen är väl lite sisådär. Får se hur tentan är uppbyggd imorrn iaf, så man i värsta fall vet lite mer om omtentan senare...

Försöker tänka lite mer positivt, så otroligt enerverande att ha negativitet hängandes över en hela tiden. Så bortsett från alla problem jag har så:

- jag har ont, men nära folket friska och glada (ja, friska iaf ;-))
- tjock och tvär, men vi ska ha barn igen i december
- Loke är trotsig, men lika underbar för det
- skoltrött, men jag kommer få en paus från studierna snart
- jobbigt att sälja huset, men lite äventyrligt blir det med nytt ställe
- vet inte om jag kommer klara kursen nu, men den finns där nästa höst också
- deppig och uttråkad, men vi ska till Ullared nästa torsdag :-)
- graviditeten gör ont, men att känna han böka där inne är än så länge mest mysigt

Lösningar.

Ja, inte för att jag tror alla bryr sig om att sätta sig in i min "jobbiga" sits. Här har ni dagens svammel:

Jag kommer ha använt 180 veckor av CSN's 240 möjliga när/om jag går på ledighet efter halva höstterminen. Det skulle innebära att jag kan plugga 3 terminer med fullt lån+bidrag eller 4 terminer med 75% som jag gör nu. Det kommer troligtvis bli det senare - 4 terminer kvar efter mammaledighet 2.

Sååå... Nästa höst ska jag läsa halva B-kursen i Svenska. Eftersom Jimmie också ska vara föräldraledig och jag inte vill ta veckor ifrån honom, kommer mina veckor inte räcka fram till oktober fr.o.m. november det här året (måste börja plocka föräldrapenning FÖRE bebisen kommer om jag inte orkar plugga mer). I värsta fall får jag ta full föräldrapenning från 20:e oktober fram till juni 2009. Där är mina dagarna slut. I bästa fall kan vi lösa det lite som vi gjorde med Loke, att Jimmie är hemma fredagar och tar fp fre-sön. Då behövs bara 3 fp-dagar i veckan istället för mina 7. Då sparar vi dagar. Iaf...

Lättast är det för mig att börja plugga i augusti istället för oktober. För till oktober blir det smått omöjligt att få ihop dagarna utan att Jimmie måste skära ner på sin ledighet - vilket jag inte vill. Så augusti. Frågan är vad jag ska läsa från aug-okt för att få en hel termin där, för halva svenska B som jag har kvar kommer börja i okt/nov 2009. Så jag tänkte att jag kanske ska ta en kvällskurs i specialpedagogik under HT -09. Kommer bli lite tufft när den överlappar svenskan, men mitt CV kommer se lite bättre ut när jag kommer ut.

Nån som hängde med i föräldrapenningsdjungeln? Inte? Nähä :-p

Lösning 1: svenska B + specialpedagogik HT 09.
Lösning 2: svenska B från mars 09 och svenska C under HT 09.
Drömlösning: svenska B klar januari 09. Skriva tenta medan Jimmie sitter med liten utanför tentasalen ;-)

Det lutar åt ettan. En examen i juni 2011 - svenska/engelska-lärare mot grundskolans senare år och gymnasiet + extrakurser i tyska och specialpedagogik. Vad tycks? ;-) Hoppas kunna läsa specialpedagogik 2 också, men det får bli en senare fråga om jag hinner... Det kommer iaf bli att jag inte har en ynka vecka kvar att ta ut CSN på sen, så man får hoppas man trivs som lärare ;-)

Förtydligande.

Skrev jag att jag är skoltrött? För det är jag!

...

:-D

Sen bestämde jag och morsan att vi ska till Ullared (Gekås) den 2:a oktober, drar med oss syrran också. Jimmie ville inte med, muttrade nåt över "ni får skjuta mig först" så jag antog att han kunde stå över. Hoppas bara mina fogar inte bråkar för mycket, Loke behöver en ny höst/vinter-garderob + att julklappar/presenter måste inhandlas! Om fogarna bråkar hoppas jag de har en rullstol till låns, för dit ska jag! Oavsett hur min kropp ser på den saken.

De rätta valen.

Man tänker ju rätt titt som tätt på "om du fick chansen, skulle du göra något annorlunda?" och jag har väl olika svar på den frågan varje gång jag tänker den. För om jag ändrar något som påverkar ju det rätt mycket av det andra.

Som först, om jag valt rätt linje från start hade min examen legat närmre. Jag tog studenten 2003, gick civil IT ett år innan jag valde om till lärare. Om jag INTE börjat på lärarlinjen 2004, hade jag knappast träffat Erika och så kan man inte ha det ;-)

Om jag väntat med barn till jag läst lite längre in i utbildningen skulle jag också vara klar tidigare. Men då hade jag inte haft Loke och så kan man inte ha det. (ni börjar se vart min största ångest ligger nu va?). Jag. Blir. Aldrig. Klar.

Som det ser ut nu kommer jag orka läsa halva Svenska B i höst. Kommer alltså gå på mammaledighet 2 lagomt till början av november - precis som sist. Sist berodde det mest på att tentorna passade så bra där. Den här gången beror det på att jag är osäker på om jag ens klarar en vecka till :-( Jag har ont. Jag är trött. Jag orkar inte stressa samtidigt som jag försöker klara av att ha ont. Så halva svenska B blir det nog. Kanske. Om jag klarar det.

Sen har jag två val. Börja tillbaka i mars/april nästa år eller okt/nov. Beror mest på 1) hur min ork ser ut och 2) om jag helammar (fortfarande eller alls). Börjar jag i vår tar jag examen HT 2010, annars VT 2011. Även om mitt psyke älskar tanken på det tidigare förslaget, kan jag känna att det kan vara bättre att sluta på våren istället för i januari. Med tanke på när jobb inom skola brukar dyka upp.

Det känns bara så läskigt att ha börjat plugga 2003 för att sen ta examen 2011. Vart sjutton tog de 8 åren vägen? Jo, en utbildning på 5 år, 1 år på fel linje och två barn :-D Inte klokt vad man hinner på 8 år egentligen... Om man tänker så. Sen för att gå tillbaka till vad studievägledaren sa "du är bara 24! Även om du tar examen när du är 27 är du inte gammal, du hinner jobba mååånga år tills pensionen kommer". Mjo. Förvisso. Men jag är skoltrött. Skoltrött. Såååå skooooltrööööött.