Blondie

Vecka 30

 

30 veckor senare...

Sista arbetsveckan är inledd. Dagen spenderades med att vagga runt i tomma korridorer, sammanställa en väldans massa betyg och försöka hålla upp fasaden av att man har hjärnceller kvar. Tror jag lyckades rätt fint. Någorlunda... typ.

Idag var det dags för besök hos barnmorskan. Tycker om henne. Hon sa bara kort att magen växer ju bra, så då är det ingen mening med att väga mig. Så jag tycker om henne ;-) Halva graviditeten har jag fått höra kommentarer i stil med "OJ! NU är det inte långt kvar va?", "Är det bara EN där inne?!" och "Du spricker närsomhelst va?". Well, magmåttet idag visar att jag ligger ett litet snäpp under medel. UNDER! Jag studsade därifrån med en "in your face!"-känsla. Magen är inte större än vad den ska vara. Därmed basta!

Däremot är mina fogar inte så hela som de borde vara. Jag vaggar fram med en känsla av att höften trillar isär lite för varje steg jag tar. Har bälte o TENS, men de hjälper inte så mycket längre. Har hört mig för om kryckor idag samt en lånerullstol om man ska hitta på nåt i sommar med pojkarna, som Skara Sommarland eller så. Vore ju kul att slippa vagga fram och sen ha ont ont ont så man inte orkar vara kvar länge...

Men ja, jobba 3 dagar till. Sen soffläge så gott det går. 

Skolavslutning

Några hjältar från min klass <3

Då var det här året över, i alla fall den biten med elever. Jag har fortfarande 4 dagar kvar på bygget med kollegorna. Det var en kort samling i kyrkan och sen sågs vi utanför så man fick ta lite kort. Några av eleverna kom med presenter till mig o Margit, vilket jag tyckte var väldigt sött. Det var blommor, en prydnadssten, en liten bil till bebisen i magen och en chipspåse :D

Blev ett gråtkalas av det hela och det känns konstigt att inte några elever är där på måndag. Vilka ska jag nu skoja med i korridorerna, bråka med när de inte sitter på sina platser, be att stänga ner Facebook och försöka jobba lite i böckerna? Hur knepigt som helst :P Jag höll in gråten tills jag satt tryggt och säkert i bilen ;) Hormonell som man är...

I höst tänkte jag kläcka denna bebis, komma på fötter igen (alltså återvända till de levande) och sen hälsa på för att se att de sköter sig. Då är mina små 6:or lite större 7:or istället. Weird. Har jag tur finns ett jobb på skolan om ett år eller två, så jag hinner se dem igen innan de går ur nian. Annars får jag satsa på att finnas på den skolan de går på gymnasiet på ;) Bara för att få en chans att terra deras vardag igen :P

Ha nu en lång och skön sommar 6D!

/Kram från typ världens bästa mentor - ever ;)

29 långa veckor.

Jag må se check ut, men det är inte hur jag känner mig ;) Vecka 29 nu och det tickar på. Magen växer i skrämmande takt och kroppen ger upp mer och mer för varje kilo. Ungefär så. Det ska bli underbart med en liten till här hemma och jag är glad att allt ser bra ut.

Men jag är redan less på att vara gravid. Graviditet är inte min grej. Det finns mysiga stunder, men det är just det. Stunder. Resten av tiden känner man att det är mysigt att kunna andas och röra sig också ;) Jaja, jag ska inte gnälla egentligen. Men det är svårt att låta bli ibland.

På fredag blir det gråtdag. Jag kommer skylla på hormonerna. Då är det dags att säga hejdå till min klass för de går på sommarlov. Sista veckan med elever startar imorrn. Veckan därpå är sista veckan med kollegorna. Sen ett långt sommarlov... att fläska på sig lite mera på ;)