Grattis Loke 6 underbara år!

Loke 6 år!

Stort grattis till min "lilla" pojke! ;) Han blir bara större o större nu och inte bara längden som skjuter iväg i etapper. Han funderar, klurar, frågar, funderar lite mera, frågar värre frågor och så går det runt. Han har tappat sin första tand, börjat skolan och fått sig en bästa kompis. JAG minns saker från när jag var 6 år, vilket gör det hela mer skrämmande, nu måste man passa sig vad man gör... för om 10 år kan det komma tillbaka o smälla en på käften ;) 

Isak 4 år!

Här är mammas stora kille, redo för en dag på dagis! Han håller i bussen han fick på morgonen (5.20 på morgonen för att vara exakt, så pappa kunde vara med och sjunga för honom).

Det blev en dag med luciatåg, fruktsallad med polarna, pizza, fika o mer presenter på eftermiddan. Sen fick han lov att bossa med morsan eftersom Jimmie lämnade hemmet på morgonen med orden "idag är det DU som bestämmer Isak". Ehm, well thanks ;-) Så det blev till att baka bullar på bullmästarens order och leka diverse lekar som robot och monster.

Somnade med ett léende, precis som det ska vara.

Grattis min mellanstora gos på födelsedagen!

Lite skillnad.

Kom o tänka på hur man är som mamma nu och hur man var för 6 år sen. Loke föddes när vi var 22. Inte allt för länge efter att man själv blivit "vuxen" ;) Vilket som, hur gammal man än är är första barnet ens första barn. Ålder hjälper med vissa saker, men inte med andra. Som hur man reagerar när ungen spyr.

Med Loke var det en smärre panik. Han SPYR (å nu menar jag magsjuka, inte bebisspyor). Barn i de yngre åldrarna som ännu inte kissar på toan - spyr inte på toan. De tänker inte "ja nu kommer något så vi går till toaletten så mamma slipper sanera halva huset". Nope. De tänker "vad händer?!" och spyr. Där de är. Oavsett vart de är. Även om de har tid från att de känner "känslan" tills det kommer. Vore spännande att få vara i huvudet o få se vad som händer där.

Iaf, när Loke fick sin första magsjuka läste vi allt som fanns på nätet om "barn med magsjuka", fyllde kylen med blåbärssoppa och annat "bra att ha"-grejer. Handdukar lades ut överallt för att fånga upp det värsta, en hink (önsketänkande) där han sov o vi halvt som halvt turades om att vaka över honom.

Nu 6 år och tre barn senare. Isak fick magsjukan. Vi satt och åt, han tog några tuggor och spydde ner hela sig. Min första reaktion var inte "HERREGUD Å NEEEJ". Min reaktion var "...kunde vi inte få ha ätit klart först? Få se, träffade han min tallrik... nope, inte i närheten, bara golvet och sig själv. TACK!". Jimmie var lika lugn han, tog Isak o tvättade av honom medan jag tog golvet. Bäddade soffan, la honom där och åt klart.

Nu kommer december...

*tar ett djupt andetag*

Hela året är en uppladdning inför december. Där tjoffas allt i en månad och sen är det relax i 11 månader till. Nu har vi iofs en gosse född augusti också, men det känns inte allt för stressande. Han är ensam i sin månad ;-)

Det hela inleds med advent. Saker ska sättas upp. Ni vet, de där gardinerna man får leta fram o stryka hänga upp för att förhoppningsvis komma ihåg att ta ner före påsk. Är man ambitiös ställer man fram en ljusstake eller två också.

Fredrik och Jimmies farmor fyller de första dagarna, så där blir det fika. Svärmor fyller efter en vecka, så lite mer fika på det.

Helgen efter det ska vi iväg på dop, Jimmies kusins barn som döps.

Sen kommer Isak den 13:e. På lucia. Då man också ska komma ihåg att klä ungarna sådär gullesött om det är lussetåg på G. Han får vänta på barnkalas tills han fyller 5, precis som storebror fick. Han har inga "bästisar" ändå så det känns lite krystat att fixa till ett nu.

Tre dagar efter det fyller syster år!

Sen kommer den värsta veckan. För då ska det firas med släkten som vill fira pojkarna. Loke ska få ha sitt kalas där nånstans och man ska pynta färdigt hemma.

Julafton ska vi inte prata om. Jag brukar kunna slappna av efter lunch när man hunnit fira Loke på morgonen o stökat med maten.

Dagarna efter flängs det till folk på julbord. Pelle fyller där också.

Nyår brukar vi sitta som två blöta pölar hemma, skåla in klockslaget o gå och lägga oss... Sen är det JANUARI! Jag tycker om januari ;-)

Det är fan inte bara att svänga förbi affären längre...

Livet med tre kids gör verkligen livet lite mer... spännande? När vi är hemma är det lugna puckar, Loke och Isak är inne i en period där de leker bra med varandra. De roar sig med något, behöver en liten knuff ibland för att komma igång med en lek, men när de är igång kan de hållas ett bra tag. Mika sover fortfarande en hel del och när han är vaken tycker han om att ligga och lyssna på brorsorna bus.

Det är när man ska iväg nånstans... säg att man ska åka och handla. Något jag inte gör frivilligt med hela gänget, men när man står där och kaffet hemma är slut... då är kaffet slut... ni förstår nog att det funkar inte... med tre barn hemma.

Yep, ladda ungarna. På med kläder på Loke som skulle kunna leva med bara kallingar om det var upp till honom. Isak behöver antagligen ny tröja för att iaf ge sken av att man har rena grabbar. Och strumpor. För de har ätits upp av strumpmonstret. Mika måste vara mätt, för en hungrig Mika är en ljudlig Mika. Så mata gossen, byta blöja, sätta på dress så är pojken klar. Nej det är han inte, för givetvis kommer han baja under tiden man sätter på ytterkläderna på Isak. Byta på Mika, se till att grabbarna är klara och sätta sig i bilen.

Åka till Konsum. 1.5 mil. Har man tur sover Mika. Mindre tur är han lite halvtrött o kinkig. Ingen tur alls ligger gossen och gormar för att han tappat nappen.

In på Konsum. Är man smart har man Mika i sjalen. Är man mig ligger den hemma och man får bära gossen. Loke och Isak har tagit varsin rullkorg som de kör race med. Säga till dem att ta det lugnt och försöka lägga ner varor i korgarna. Givetvis varannan gång för deras korgar. Något annat är hemskt orättvist. Och skäl till gråt/protester/låååånga diskussioner.

Framme vid kassan. Försöka hindra Isak från att lägga upp varor själv. För en mjölkliter lär hamna på golvet. Och nej, inte utan spill. Ladda varorna, ta fram plånboken, le lite mot kassören som ser sympatiserande på en. Betala. Få hjälp av samma kassör att packa varorna. Antagligen för att denne ser min pumpande stressven.

In i bilen. På med bältena. Åka iväg. Har jag tur kommer jag på att jag glömt köpa det där förbannade kaffet innan jag åkt iväg. Mindre tur är jag halvvägs hem. Ingen tur alls kommer jag på det när jag är hemma. Oavsett scenario köper jag kaffet. För jag har tre barn. 

Skrev jag att jag inte åker och handlar frivilligt med tre barn?

Kidsen.

Loke är vår citatmaskin som de flesta säkert sett på FB nu ;-) Han säger så roliga saker helt spontant och hans tankar är fascinerande. Det räcker inte längre att svara "jag vet inte" eller "det bara är så" för det accepterar han inte. Det är en känslig gosse som kan bli ledsen när saker inte blir som han tänkt snarare än att bli arg. Han har börjat i skolan och trivs som fisken där. Kommer hem och deklarerar saker som "träd behöver svampar o svampar behöver träd" och är grymt nöjd med att ha lärt sig något. Vi håller tummarna att det ska hålla i sig även när ettan startar nästa höst. Det bästa han vet är datorn och då spelet Starcraft. För att göra gossen överlycklig är det bara att sätta honom där och speciellt när pappan tar den andra datorn och spelar med honom.

Isak är gossen som går sin egen väg. Allt från kläder (han älskar orange och rött och ska helst shoppa dessa kläder själv) till vad han ska leka med. På fsk leker han med sin bästis och oftast hamnar de i lekköket där de lagar mat till sina monster... När han leker ska det gå "rätt" till, blir det för stökigt blir han arg och vill inte leka längre. Han har kommit i den lilla trotsen också *host*, får monsteransikte och gormar "SOM JAG VILL!!!" när jag säger åt honom att sluta med något. När han inte trotsar ska han gosa, vi får pussar i överflöd och Mika blir gosad med vid varje tillfälle.

Mika har inte hunnit bli så mycket mer än en bebis än, men vi ser lite personlighet krypa fram. Gladare bebis får man leta efter, är han mätt o pigg ligger han o flinar och har precis börjat "prata" med oss. Vaknar en gång per natt ungefär och sover mellan 22-07. Jag njuter så länge det varar, förhoppningsvis är det inte bara en kort period av det ;) Han ska sova intill oss på nätterna och masar sig närmre och vi flyttat honom. Hur han lyckas vette fasen ;) Men han har smält in bra i familjen och favvogrejen är när Isak är i närheten, han skiner upp o flinar direkt.

Plastikoperationer

Har funderat ett tag (typ sen Loke föddes) på detta med plastikoperationer. Speciellt då bröstförstoring. Förr tyckte jag det var bra onödigt, varför göra ingrepp på sin kropp för att männen ska bli lyckligare, dåligt med kroppsfixering och yadayada...

Sen fick jag barn. Jag har aldrig haft en stor BH-kupa eller så, utan låg på en liten B innan en graviditet och amning satte stopp för det. Efter det rockar jag en liten AA-kupa och utan BH kommer "taxöron" som en bra liknelse. Det är ju så det är, brösten förändras av hormonerna. Sen tycker jag nog att ammandet ger ett visst slitage det också.

Då kommer detta med att man ska vara nöjd med sin mammakropp, man har fått livets mirakel (hör änglakören i bakgrunden) och varje spår på kroppen är ett bevis på detta. Ja. Fine. Jag har numer bristningar över hela mage, lår o bröst. Höften är bredare och brösten är mindre. Ja, och nu ett stort fett ärr över magen som matchar de jag fick efter blindtarmsoperationen. Najs huh? ;) Att ha så mycket bristningar o ärr kan göra det svårare för magen att dra ihop sig på köpet, så "mammapåse" kan bli ett resultat om man inte slimmar ner sig.

SÅ... Lyssnar man på mammamaffian ska jag vara nöjd med mina spår. Nöjd? Näe. Accepterar? Har jag nåt annat val? Jo, inte för höften o bristningarna då, men brösten går att få tillbaka som de var innan.

Vidare då till att man opererar sig för kvinnoidealet säger att man ska se ut på ett visst sätt. Ja, jag antar att om normen var taxöron skulle jag vara fett nöjd nu. Men nu är det inte så. Saken är den att jag skulle aldrig operera brösten för att göra män nöjda med hur jag såg ut. Lika lite som jag sminkar mig ibland när jag ska handla. Jag vill göra saker för min skull, för att jag ska känna mig fräsch och snygg. Att kunna se sig själv i spegeln utan att dra den där djupa sucken.

Om vi skulle hitta på att när män blev pappor var det något hormon som utlöstes så att deras penis blev krokig/mindre/smalare whatever, tror ni de skulle acceptera det hela utan vidare och tycka att det hörde till? Skulle de anklaga varann för att vara slav under idealet om de opererade sig? Jag är inte så säker på den, men vi är kvinnor, vi ska acceptera allt som kommer vår väg bara för att vi blir mammor (änglakören igen) och inte yttra ett ord om att vi är missnöjda med hur vi ser ut.

Jag är inte nöjd med hur min kropp ser ut nu. Men jag accepterar den. Stor skillnad. Och jag har funderat på operation men är lite feg dels för risker o dels för att det inte är direkt gratis. Jag dömer ingen som opererar sig, bara de gör det för sig själva o ingen annan.

Men sen då?

Så... är föräldraledig med vårt senaste underverk. Spenderar dagarna med att skjutsa o hämta barn till fsk/skola/bvc, laga mat, plocka hemma och sova de timmar jag får. Tycker tiden går långsamt samtidigt som den går snabbt.

Trots att det är typ 10 månader kvar tills aug 2013, nojar jag över vad tusan jag ska ta mig till då. Stormtrivdes i Filipstad och drömmen vore att få komma tillbaka dit och till "min" klass igen. Saknar att komma dit varje dag och prata/skoja/skälla/skratta med dem. Det är det värsta med vikariat. Man knyter an till eleverna lagom tills man ska sluta. Ska dit och hälsa på snart, alltid något.

Helst skulle jag vilja få den där fasta tjänsten nästa höst. Inte bara för att säkra inkomst, utan ha ett ställe att rota sig mer på och känna att man har en lång tid framöver att bygga upp något på.

On the good side, jag har varit mer social den senaste månaden än jag varit på flera år som det känns som. Jag har inte bara mina älskade nodejas på nätet, utan även folk och familj kring mig som hälsat på/blivit påhälsade :-) Barnen har fått träffa lite nytt folk, jag har fått prova mina sociala förmågor och det börjar kännas som att jag inte är så ensam som man kände sig för inte så länge sen. Ensam socialt dvs.

Socially Awkward Penguin

Min käre make lärde mig det uttrycket - "Socially Awkward Penguin". Tycker jag är ett prima sätt att kort förklara hur jag känner mig 9 ggr av 10 bland folk.

Det är inte att jag står tyst i ett hörn, men när jag försöker beblanda mig med andra kan min nervositet leda till att jag säger något som jag tycker passar in och får tomma blickar och ett vänligt flin tillbaka. Bäst är ändå när någon stackare försvarar det jag precis sagt med "ja, så kan man ju se det" som ett plåster på mitt sociala, blödande sår.

Det blev värre efter att jag blev gravid med Loke. Helt plötsligt slutar den sociala hjärnan att fungera och huvudet fylls av allt som har med graviditeten att göra. När han väl var född och jag befann mig i en diskussion gick tankegångarna ungefär så här:

Precis så där tycker jag också och när hen har pratat klart ska jag säga... bytte jag på Loke innan vi åkte? Ja, det måste jag ha... och nu pratar de inte längre om det där nej, vart är de nu och resonerar... ja, där kan jag ju berätta om detta som hör till saken... men jisses, Loke måste vara hur varm som helst i de där kläderna, bäst jag plockar av lite... varför tittar alla på mig? Fan, nån frågade mig något...

"Vad sa du?" hör till ett av mina mest använda uttryck. Innan var det för att jag faktiskt hör dåligt, men nu för att jag ofta missar det som sägs kring mig. Krävs inte mycket för att koncentrationen ska försvinna för vinden och man får kämpa sig tillbaka i diskussionen. Jag önskar jag var den som kunde kliva in bland en okänd grupp människor och börja prata. Men degen i min hjärna kan vara rätt seg och när jag äntligen kommit på nåt jag kan bidra med, pratar de om något helt annat.

Det jobbiga är ändå när man är bland vänner. Man vill så väl, säga de rätta sakerna och komma med lite synvinklar på saker. Men istället har jag blivit expert på ofullständiga meningar, total minnesförlust av saker som sades nån minut tidigare och oförmögen att släppa stressen över att jag sitter och inte säger något.

Ska man hoppas på att de sociala förmågorna förbättras med tiden? Dvs när Mika flyttat hemifrån? ;)

Livet som trebarnsmamma.

Vi har fått in lite rutiner här hemma, lagomt så man fungerar och alla kommer iväg dit de ska. Mika är den lättaste grabben ever, han äter numer som han ska, sover en massa om dagarna. På nätterna vaknar han 1-2 ggr för att få mat, lyx med tanke på hur Loketoken var som spädis...

Så imorse vaknar jag av klockan 7:45, försöker vakna till och ser att Loke lagt sig bredvid mig nångång under natten. Jag buffar lite på honom och märker samtidigt att det är lite väl blött där jag ligger. Mika (som spenderar nätterna tätt intill mig med huvudet välplacerat så gott som i armhålan) hade fyllt sin blöja + en större del av madrassen... Så upp och byta på honom, torka av madrassen lite och masa sig till köket för att fixa Lokes frulle. Vid det här laget har Isak vaknat med sitt morgonhumör (tänk: VARFÖR LÄMNADE DU MIG SJÄLV DÄR UPPE!?!) och surar sig till soffan. Loke har ingen lust att vakna, så lite övertalning senare sitter han o käkar sin smörgås.

Jag går o plockar ihop kläder till Loke, hittar inga strumpor som passar, så jag står sen i strumpsamlingen vid tvättmaskinen (ni vet den där singelstrumporna hamnar då maskinen alltid äter en) och lyckas hitta ett par. Loke har nu frågat "men varför är det inte lördag idag?" ett antal gånger och jag får på honom kläderna. Mika börjar gnälla, jag tittar på klockan och har 5 min på att få honom nöjd innan jag måste ut med Loke. Skickar Loke till toan och sen att ta på sig ytterkläder. Mika får sin mat, Isak sätter sig bredvid o agerar nappvakt till Mika som somnat om medan jag går ut med Loke för att invänta bussen. Vi står där i 15 min. Det kommer ingen buss. Tittar på klockan, 7:45. Han börjar 8:10. Lycka...

In och göra en smörgås till Isak och få i honom den. Plocka ihop kläder till honom o Mika. Klär på Mika först, sen Isak. Det luktar skunk, Mika har bakat bajsblöja. Byta på honom, packa in kidsen i bilen. Klockan är 8:00. Far in till Molkom, 8:15 står vi utanför Lokes klassrum... det är ingen där. I rummet intill finns några barn, ingen lärare. Börjar bli lite smått irriterad, har de nån aktivitet o har hunnit gå redan? Så jag tar kidsen ner en trappa, hittar en lärare där. Han tittar på sin lista o säger "Loke är struken här hela veckan". Eh, va? Jag har inte sjukanmält säger jag o han börjar sudda och säger "Jag skriver 8:30 här då". Ehm... jaha?

Börjar kännas skumt, så jag frågar vart Lokes lärare är.

"Det är studiedag idag, ni har fått papper hem om det..."

*fräser lite inombords o tänker såfanhellerattvifått* men fånler istället och ursäktar mig. Isak ville på dagis ändå, så jag droppar honom där o åker hem.

Den här dagen började verkligen toppen. Kaffe nu.

Lite pics från konungens ankomst.

Laddad o klar. Ligger utanför operationssalen.

Preppad o klar. Nålar inne, bedövning från bröstet neråt och pulsen uppe i runt 250.

I'm sexy and I know it. 

Första gången jag fick se Mika. 

Är inte min karl söt i sin utstyrsel också?

Woho, trebarnsmorsa! Äntligen. Och, ni vet, jag är inte graviiiiiid längre! 

Mr Mika, da skrynkelfejs ;) 

De stolta storebrorsorna!

Livet efter graviditeten...

Det finns ett liv efter man varit på tjocken - helt otroligt! Jag trodde ett tag att magen växt fast och blivit permanent... Att jag och graviditet inte går hand i hand är väl ingen nyhet vid det här laget.

För det första, pojken fick ett namn. Mika!

Mika har haft en liten tuff start. Det är ok att de går ner 10% av sin födelsevikt, han gick ner 500 g istället för 400 g. Så efter första besöket på bvc blev vi skickade till barnakuten för prover. Han hade gulsot när han föddes och det gjorde honom slö när det kom till att äta. Så han blev slöare, åt mindre, gick ner i vikt och det blev en ond cirkel. Så vi lades in på avdelning 14 efter att fått varit hemma 4 dagar. Där fick han hjälp med att matas, jag pumpade ut den mjölk som kom och han åt varannan timme. Första dagen körde vi inte så hårt, då gick han ner 20 g till. Andra natten var det att ställa larm för att han skulle äta. Jag pumpade mig blå och fyllde på med ersättning sen. Resultatet blev upp 60 g, vilket var tillräckligt bra för att åka hem. Här får vi fortsätta i samma anda.

 Jag är trött som ingen annan, trebarnsmamma-livet kom med en smäll av hormoner och ännu mera trötthet. Vi får väl ge det ett tag, kanske blir jag människa igen en vacker dag ;)

När lillen kom till jorden.

Lillebror Jonsén

16/8-12

kl. 9:24

3940 g

54 cm

Äntligen är han här! Var en lååång låååååång resa som nått sitt slut :-D Vi har inte bestämt namn än, provar ut lite olika så får vi se :-)

Det hela började den 6:e aug. Då hade jag tid till läkarbedömning för igångsättning. Själva igångsättningen var ett beslut från att förlossningen med Isak inte var det roligaste jag gått igenom + att foglossningen denna graviditet var sju resor värre än med de andra två. Så då bestämdes det att jag skulle bli igångsatt. 

Så 6/8 klev jag in på spec-mödra på CSK. De kollade mig och sa att livmodertappen bara var 50% påverkad och hård/bakåtlutad. I föda-termer är detta "inte än...". Fick en ny tid till 13/8 för att kolla om nåt hänt då, vi skulle ställa in oss på att stanna sa han.

En lång vecka senare var vi tillbaka och med BB-väska denna gång. De kollade mig igen och sa att den låg bakåt fortfarande, men var lite öppen nu iaf och någorlunda mjuk. Efter att ha tokvägrat vänta några dagar till, lade de in mig på avd. 14 för att sätta fart på saker. Kl. 14:00 fick jag gelé på tappen och sen var det bara att vänta på action. Och vi väntade en 3 timmar. Runt 17:00 började sammandragningarna kännas. Sen blev de värre o värre o värre och nån timme senare flåsade jag mig igenom dem. 

De började kolla om nåt hade hänt runt 18-tiden. Inget nämnvärt. Inte en timme efter det heller... Och timmen efter det. Kl. 21 gjordes den sista kollen av Dr. Aj. Jag kallar henne det. För hon tog i och kom fram till att inget hade hänt. Hon tyckte dock att vi skulle vänta till 23 innan vi blåste av försöket. Jag var inte alls sugen på den idén, så en kvart senare fick jag morfin o bricanyl o värkarna försvann. Jimmie fick åka hem och jag sov över på avdelningen i väntan på ny runda dagen därpå. 

När vi pratade oss fram till igångsättning där i v.16 sa de att allt skulle tas med mycket värkstimulerande. Men iom att gelén inte öppnade mig nånting, fanns det inte mer än citodon att få. När de hade försökt försäkra mig om en smidig igångsättning för "det är ju tredje barnet och kroppen är mer redo" kände jag att måndagens försök inte alls var nåt som de pratat om. Så dagen därpå, i tisdags, sa jag att jag inte gör ett försök till med samma resultat. Tappen blev bara nämnvärt påverkad av 7 timmars värkar, och iom att Isaks förlossning tog 8 timmar totalt tyckte jag inte om trenden. Så jag bad om snitt. Läkaren på ronden sa först att ballongkateter kan funka bättre, men den fick han behålla för sig själv. Vi bestämde att jag skulle få snitt den 16:e, på torsdagen. 

Så jag skrevs ut... och skrevs in igen 8:00 på torsdagsmorgonen. Det första budet var att snittet skulle läggas 10:00. När vi kom dit sa de 11:30 eftersom det var torsdag. En kvart senare kommer de tillbaka och sa att jag skulle snittas direkt. Så jag rullades ner till löjliga familjen. Eller ja, de på operation ;-) Härligt gäng som gjorde allt för att jag skulle känna mig avslappnad. Vilket inte är så lätt när man ska få kateter och en enorm nål in i ryggen. Men de lyckades rätt bra. Katetern sattes in (AJ!) och sen fick jag spinalbedövning som gjorde att mina ben sakta men säkert "försvann". 9:00 var alla på plats, jag var bedövad o preppad och operationen sattes igång. Jimmie var läcker i sin gröna skrud och satt intill mitt huvud. De berättade allt som hände medan de gjorde det. 9:20 känner jag hur det bökas i magen, lite som att de flyttar runt på sakerna man har därinne. 9:24 lättas trycket och strax därefter hör jag vår tredje son skrika. Underbar känsla och lättnad av att allt gått bra den här gången. 

Jimmie o en barnmorska tar med sonen till rummet intill för att torka av o se att han mår bra. Det tog en liten stund för han hade blivit lite blå och behövt extra syre. De kommer tillbaka och sitter med mig medan jag sys. 10.10 rullar jag in på uppvaket och de fick hålla mig sällskap där (tack o lov, första budet var att jag skulle ligga där ensam...). Det tog 4 timmar innan jag fick tillräckligt med känsel tillbaka i benen för att få hamna på avdelningen istället. 

Så första dagen o natten spenderade vi i rum 5 på avd. 14. Jimmie fick stanna kvar o pojkarna var hos mormor. Jimmie hämtade bröderna vid 16-snåret så de fick hälsa på bebisen. Mamma, pelle, syrran o Tilda kom timmen senare. Dagen efter kom fler på besök. 

Nu idag fick vi komma hem och jisses vad skönt det var. Andra natten fick inte Jimmie stanna för det var fullt, så jag delade rum med en annan mamma. Och jag fick inte sova mkt då den bebisen vaknade nonstop o skrek... rätt glad att vara hemma nu :P Går på smärtstillande men är OK rörlig ändå. Hoppas repa mig lite smidigt sådär så man kan vara med på banan igen. Så mycket som det går att vara det med alla nya härliga hormoner som vevar runt. 

Men nu är vi 5 i familjen! O alla mår bra :D

Sommaren är kort...

v.35

Veckorna rullar vidare o vi är framme vid slutet av juli tamejtusan! Sommaren har regnat bort precis som GT sjunger o det har inte blivit mycket mer än diverse tripper till Mariebergsskogen o Leklandet. Dels för vädret o dels för att det är det jag mäktar med. Bebis i magen mår prima, knör runt och leker med mina inälvor. Har inte gått upp mer än fasansfulla 14 kg o jag hoppas det stannar ungefär där, nåt kilo mer till bebisen är väl ok ;-) Vi kom fram till här hemma att jag gått UPP lika mycket som min man gått NER den senaste tiden. Tjoho säger jag då och låtsas vara glad för hans skull. Han blir fit, jag blir fet ;-)

Känns lite konstigt dock att man inte ska till nåt jobb i augusti utan ska vara hemma o häcka. Känns som att den tiden var lite förbi när grabbarna grus blev större o självständiga på ett sätt. Men spännande likafasen, att få göra om det igen med en ny liten individ o se vad det blir för nån :-)

The days.

9:00 - ouff... morgon. Isak tassar in och viskar "Hur vi gå ner mamma, hur?". Loke vaknar till, för oftast har han redan tassat in nån timme tidigare o somnat om. Isak somnar inte om :P Jag tar benen över sängkanten, försiktigt, och testar ståendet. Brukar gå rätt bra.

10:00 - ouff... fixa frulle. Barnen är som mig, vill ha nåt att dricka direkt de kliver upp, men blir sugen på smörgås först en timme senare. Jag vaggar till kylen o fixart.

11:00 - vid det här laget har barnen frågat 10 ggr när pappa kommer hem. Isak ska hoppa studsmatta med honom o Loke vill spela Starcraft. Vilket han bara kan göra när Jimmie är hemma.

12-13:00 - fixa lunch. Vagga till spisen. Fixa maten. Låta barnen bestämma vad vi ska äta. Vi äter mycket pasta o pannkakor. Det är sommarlov. Jag skyller på den.

14:00 - kaffepaus. Skicka upp barnen på sitt rum eller ut beroende på väder. Tvinga dem tills de går med på det, bara för att höra dem skratta o ha roligt ihop sen 10 min senare. Men det kommer de inte på själva. Jag måste tjata på dem först...

15:00 - HUR KOMMER PAPPA HEM?! NÄR ÄR KLOCKAN FEM!? x 100 ungefär.

16:45 - Jimmie trillar innanför dörren. Jag har i ett svep sagt hej och skickat två överglada kids på honom :P Jag rullar till soffan, vid det här laget vaggar jag rätt rejält.

18:00 - fixa kvällsmat. Kidsen är roade av pappan/datorn/film/utelek beroende på.

20:00 - lägga barn.

21-02 - TV. Dator. Telefon. Dusch för att lindra fogar. Mat. Rota i kylen efter nåt gott. Säga några ord till maken. Krypa i sängen. Försöka sova.

02-09 - Vakna 3-4 ggr för att gå på toa, dämpa kramp i benet, bli väckt av lillfräs i magen.

09:00 - Woho. Morgon ;)

Jag känner mig som världens roligaste sommarlovsmorsa just nu. Som tur är fixar släkten aktiviteter o jag kickar iväg pojkarna till Sommarland bara vädret tillåter.

Blondie

Vecka 30

 

30 veckor senare...

Sista arbetsveckan är inledd. Dagen spenderades med att vagga runt i tomma korridorer, sammanställa en väldans massa betyg och försöka hålla upp fasaden av att man har hjärnceller kvar. Tror jag lyckades rätt fint. Någorlunda... typ.

Idag var det dags för besök hos barnmorskan. Tycker om henne. Hon sa bara kort att magen växer ju bra, så då är det ingen mening med att väga mig. Så jag tycker om henne ;-) Halva graviditeten har jag fått höra kommentarer i stil med "OJ! NU är det inte långt kvar va?", "Är det bara EN där inne?!" och "Du spricker närsomhelst va?". Well, magmåttet idag visar att jag ligger ett litet snäpp under medel. UNDER! Jag studsade därifrån med en "in your face!"-känsla. Magen är inte större än vad den ska vara. Därmed basta!

Däremot är mina fogar inte så hela som de borde vara. Jag vaggar fram med en känsla av att höften trillar isär lite för varje steg jag tar. Har bälte o TENS, men de hjälper inte så mycket längre. Har hört mig för om kryckor idag samt en lånerullstol om man ska hitta på nåt i sommar med pojkarna, som Skara Sommarland eller så. Vore ju kul att slippa vagga fram och sen ha ont ont ont så man inte orkar vara kvar länge...

Men ja, jobba 3 dagar till. Sen soffläge så gott det går. 

Skolavslutning

Några hjältar från min klass <3

Då var det här året över, i alla fall den biten med elever. Jag har fortfarande 4 dagar kvar på bygget med kollegorna. Det var en kort samling i kyrkan och sen sågs vi utanför så man fick ta lite kort. Några av eleverna kom med presenter till mig o Margit, vilket jag tyckte var väldigt sött. Det var blommor, en prydnadssten, en liten bil till bebisen i magen och en chipspåse :D

Blev ett gråtkalas av det hela och det känns konstigt att inte några elever är där på måndag. Vilka ska jag nu skoja med i korridorerna, bråka med när de inte sitter på sina platser, be att stänga ner Facebook och försöka jobba lite i böckerna? Hur knepigt som helst :P Jag höll in gråten tills jag satt tryggt och säkert i bilen ;) Hormonell som man är...

I höst tänkte jag kläcka denna bebis, komma på fötter igen (alltså återvända till de levande) och sen hälsa på för att se att de sköter sig. Då är mina små 6:or lite större 7:or istället. Weird. Har jag tur finns ett jobb på skolan om ett år eller två, så jag hinner se dem igen innan de går ur nian. Annars får jag satsa på att finnas på den skolan de går på gymnasiet på ;) Bara för att få en chans att terra deras vardag igen :P

Ha nu en lång och skön sommar 6D!

/Kram från typ världens bästa mentor - ever ;)

29 långa veckor.

Jag må se check ut, men det är inte hur jag känner mig ;) Vecka 29 nu och det tickar på. Magen växer i skrämmande takt och kroppen ger upp mer och mer för varje kilo. Ungefär så. Det ska bli underbart med en liten till här hemma och jag är glad att allt ser bra ut.

Men jag är redan less på att vara gravid. Graviditet är inte min grej. Det finns mysiga stunder, men det är just det. Stunder. Resten av tiden känner man att det är mysigt att kunna andas och röra sig också ;) Jaja, jag ska inte gnälla egentligen. Men det är svårt att låta bli ibland.

På fredag blir det gråtdag. Jag kommer skylla på hormonerna. Då är det dags att säga hejdå till min klass för de går på sommarlov. Sista veckan med elever startar imorrn. Veckan därpå är sista veckan med kollegorna. Sen ett långt sommarlov... att fläska på sig lite mera på ;)

Fullt ös innan det lägger sig.

Det är inte långt kvar nu tamejtusan... V.28 har liten kommit till nu och med tanke på att jag förhoppningsvis sätts igång v.38 är det bara 10 veckor kvar. 10 veckor av sommar då... Som de säger ska bli varm :( Glada gossar, inte fullt lika glad mamma.

Men pojkarna är nöjda hemma. De fick en utestudsmatta i helgen och lyckan var total. Iaf för Loke ;) Han studsar som en tok i den där när tillfälle ges. Isak försöker men har inte riktigt den rätta klämmen med koordinationen.

Isak som just nu gått och blivit sjuk. Gossen är ALDRIG sjuk, känns så iaf. Loke blir dålig för minsta lilla och håller sig dålig länge. Så när Isak är inne på dag 3 med hög feber blir man lite spak. Stackarn vill inte heller insé att han ska ta det lugnt när han är sjuk, utan han fortsätter så gott det går med sitt bus... Vi får hoppas på en variant av 3-dagarsfeber så det inte är något annat knas.

Sen har de då fått en våningssäng som ger lite mer utrymme när de ska sova. De första nätterna har gått bra, Loke sover överst och Isak i kojan där nere.

Bortskämda småskitar ;)

Och 3½ vecka kvar på jobbet. 3 veckor kvar av tandställning. Det rullar på.

Loke Frågelåda Jonsén

Vet ni hur svårt det är att följa sina pedagogiska drömmar samtidigt som man ska försöka behålla modet. Eller ja, tålamodet iaf. Loke är i fråga-allt-åldern och där har han varit ett tag. Det räcker inte med en fråga - få svar... nooooes. Följdfrågorna kan ju leda till det mesta, oftast till känslan av att jag inte kan det som jag kanske borde kunna...

Som häromkvällen. Pojkarna kunde inte somna, så de fick lägga sig i vår säng istället. Där går det tydligen bättre att somna (vi sover alltså inte bredvid dem då, är bara sängen de är ute efter). Isak somnar som en sten som vanligt och inte Loke. För Loke funderar... och funderar... och ropar på mig. "MARIIIIIAAAAAAA!!!!!!".

??

"Ja, om jag ropar Maria kanske du hör lättare?"

...tack för den.

Iaf, han har legat och lyssnat på en hund som skällde utanför. Troligtvis vår käre granne Agnetas hund som kommer o hälsar på ibland. Iaf, diskussionen gick så här:

- Mamma, varför skäller hunden?
- Han kanske är arg på något...
- Skäller han på en spindel kanske? (till saken hör att vi tidigare på kvällen mosat en enorm spindel i vardagsrummet).
- Säkert.
- Ska han skrämma den?
- Ja det tror...
- Är han inte rädd för spindlar?
- Ne...
- Han kan nog skrämma spindeln!
- J...
- OCH ÄTA UPP DEN!!! HAHA!!
- Så är det nog.
- Men mamma...?
- Ja?
- HAR spindlar kött?
- Ja det ha...
- Sånt kött som VI har?
- Jo men int...
- Som människoKÖTT?
- Nej men d...
- Undrar hur man kan äta kött. Spindelkött.
- Det finns det folk som gör.
- GÖR DET? Kan man köpa det i affären kanske?
- Nej det ka...
- Hur SMAKAR spindelkött egentligen?
- ....
- Mamma hur SMAKAR det?
- Jag vet inte.
- MEN DU MÅÅÅÅSTE VETA!!

Så det är monolog genom en rad frågor, ibland väntar han på svaret och vet jag inte blir han arg. För jag måste veta. Iaf veta svaret på de frågor han hinner höra svaret på innan en ny fråga dykt upp. Detta är väl ok, men inte 22:00 på kvällen när man är lika trött i huvudet som andra normalt folk. Barn i 5-årsåldern hör inte dit.

Vecka 27

Vecka 27 imorrn...

 

Vecka 26

Så dagarna tickar på och jag har strax kommit till vecka 27... Imorrn är bebisen 26 fulla veckor gammal och det är ungefär nu som de faktiskt har en chans att klara sig om de skulle råkas födas för tidigt. Tro mig, om det vore helt riskfritt att kläcka nu, skulle jag göra det. Men iom att det fortfarande är bäst för bebisen att stanna kvar där inne, får det väl vara så... ;) Får några kommentarer per dag om hur många bebisar det handlar om. Det är en. EN. Så käft.

På jobbet gör jag bara 4 veckor till. Vilket känns rätt ok med tanke på att jag börjar känna mig otymplig. Det är jobbigt att sitta ner och lika jobbigt att stå. Så vad gör man åt det? Bebisen har klättrat upp i magen och klämmer till lungor och annat som brukar få fungera normalt... men inte längre då.

Fint väder har vi också, vilket gör att jag inte får gnälla. För alla älskar vi fint väder? Visst? Soooligt och underbart. Själv älskar jag när det är mitt på våren och början av hösten. DÅ är det perfekt väder. Sommaren... not so much. Speciellt inte nu när jag kommer rulla runt med mina 10+ kilon extra och det plussar på vecka för vecka...

Men något som faktiskt är lika underbart som det är jobbigt, är när bebisen sparkar. För varje spark, även de som träffar "rätt", så vet jag att det finns liv där inne. Jag har inga planer på att få gå igenom ett sent missfall igen, ett sånt där ultraljud där läkarens blick blir tom och yttrar "tyvärr". Noes, allt kommer gå bra den här gången och för den skullen är varje spark underbar. Tur bara att de inte är riktigt så starka än ;)

Akupunktur

Jag är inte bara gravid. Jag är en vaggande kossa också. Eller ja. Beror på om "så det känns" räknas som en beskrivning eller inte. Borde nästan göra det. "Du är vad du äter" ungefär och iom att jag äter allt jag kommer över så...

I alla fall.

Den -vaggande- biten av det hela då. När jag var gravid med Loke började fogarna krångla i v.35. Med Isak i v.25. Med denna i v.15. Så ja, lucky me. Jag har hissnyckel på jobbet, fogbältet är på i omgångar och jag siktar in mig på kryckor om ett tag om det fortsätter så här. Så var jag till sjukhuset för ett tag sen för att prata om förlossningen jag inte har nån lust att gå igenom. Inget val där, så samtalet kändes nödvändigt. Människan där låser in sig på mina fogar och frågar om jag testat akupunktur.

För mig har akupunktur länge varit hokus pokus, nånting folk övertalar sig "funkar" för att de så gärna vill. De sticker ju bara nålar i en... Men eftersom jag är desperat och provar vadsomhelst för att kanske orka gå fram till augusti så vafaen...

Jag vaggar in till CSK, vaggar bort till specialmödravården och väntar. De ropar in mig och jag får lägga mig på en säng. Sen drar de ner byxorna (ok, så att ryggen blev fri) och upp med tröjan och nålningen startade. 8 nålar sattes dit på olika ställen på ryggen/rumpan. Där fick jag ligga i 10 min, hon kommer in tillbaka och vrider på nålarna. 10 min senare var det klart. Resultat vet jag inte om jag kände sådär tjofräs med en gång, men de sa att det kan ta ett tag. Så jag ger det ett tag.

Snälla funka...

23 veckor.

Bjussar på en bild på "lilla" magen i v.23... lilla magen ja... jisses.

En tripp te Stockholm :)

Vi satte våra rumpor på tåget i Karlstad. Lagomt tidigt... halv sju. Barnen var i extas redan här. Stackars Loke orkade inte riktigt prata för han hade fullt sjå med att koncentrera

sig på allt som hände.

Tydligen hade jag lyckats boka en kupé. Inte varje dag man får ett privat space när man åker tåg. Så i tre timmar kunde pojkarna härja precis som de ville och klättra överallt. Och ett extra säte fanns för mig att lägga upp fötterna på ;)

Väl framme fick vi leta oss fram på tunnelbanan. Kändes verkligen att man är lantisbo och inte rör sig bland så mycket folk vanligtvis. Stressen slog till direkt och det hjälpte inte mina hormoner. Men det gick prima och vi kom fram till rätt hållplats... eller station. Eller va fasen de kallar't.

Väl framme på museet. Stooort hus ;P

Det var inte bara dinosaurier i form av skelett på stället... Mina två monster fann sig snabbt och studsade omkring mellan de olika avdelningarna. Vi knatade omkring på museet i 5 timmar totalt, så det var ju inte brist på saker att se där inne. Vi såg nog det mesta två gånger.



Vid slutet på dagen var vi alla lite trötta, så vi tog oss in på Cosmonova för att se en 3D-film om flygande dinosaurier. Kass skitfilm om ni frågar mig och inte värt pengarna, men Loke tyckte det var häftigt med den stora skärmen och glasögonen som gjorde att allt syntes lite bättre. Isak höll dock med mig... han somnade efter 5 min. Vi fick knuffa till honom då han började snarka rejält mellan varven :P

Det var vår tripp till storstan o dinoskeletten. Var mest kul att få göra nåt annorlunda. Nästa gång vi far dit blir för att ta barnen och åka "stora båten". Något som också ligger högt på deras lista. 

Halv åtta hos mej :)

Så igår var dagen D för att få finbesök av Elin och Erika. Vi har kört halv åtta hos varann de senaste veckorna och jag var sist på listan. Så de masade sig ut till Älvsbackaskogarna för att bli servad trerätters. Det jag bjöd på var räktoast till förrätt. Lövbiffsrullader med hasselbackspotatis sedan och rundade av med hallonpannacottapaj. Det fick de skölja ner med lite vin, jag själv smuttade på alkofri cider :P

Faktiskt en kul grej, för det hör inte till vanligheterna att man ställer sig o lagar mat en hel dag, inte ens att det kommer folk hit man får bjuda på mat öht :) Bara att se nu om vi kör en runda till med det hela, var en smärre utmaning att hitta rätterna. När fasen gör man en förrätt annars? ;P

Annars är det slutet på vårterminen. Kan inte kalla det något annat. Dagarna springer förbi och studiedagar avlöses med klämdagar. Tjoff och terminen kommer vara slut. Nästa lördag drar vi till Stockholm för att se på dinosaurieskeletten. Kommer bli kul att se barnens miner, hoppas på en lyckad resa :D

Det här med att föda barn...

Ja alltså, vi alla vet att bebisar ska ut ur magen när de väl kommit dit. T.o.m. min 5-åring ser bekymrad ut när han försöker fundera ut hur i helskotta det ska gå till.

Det jag inte gillar är alternativen när det kommer till att föda barn. När jag väntade Loke var jag lyckligt ovetande om förlossningsgrejen, jag visste ju hur de kommer ut men inte alls som kan gå snett om vi säger så. Ändå gick första förlossningen bra med lite tråkiga värksvagheter mitt i så där. Men ut kom han o han mådde prima. Jag repade mig snabbt också.

Med andra barnet, monstret Isak, var jag därför inte så nervös. Första gick ju bra o de säger att andra går snabbare. Så haha på mig där när jag återigen blev värksvag och fick trycka utan värkar mitt uppe i allt och ungen fick dras ut med sugklocka. Varsegod för detaljer ;)

Så nu med tredje känner jag mig inte sådär jättesugen på att föda barn... alls. Jag VET ju att bebisen ska ut. Men vad har jag att välja på? Antingen föder jag vaginalt eller snittas.

Vaginalt kan en massa saker hända. Värksvaghet igen. Sugklocka igen. Kanske kommer inte värkarna igång igen. Kanske går allt jättebra. Kanske inte.

Snitt är ju bra, slipper jag göra nåt aktivt o värksvag blir man inte där. Men man kan ha ont. Ont ont ont efteråt som gör att man blir liggandes ett tag medan magen läker ihop. Alla bebisar diggar inte heller att födas på det sättet.

Så vad väljer man? Den naturliga vägen som de så fint säger, eller det medicinska. Ha ont under eller efteråt? Vad är egentligen bäst för bebisen? För de är inte överens, finns risker med båda och fördelar med båda. Jag har inte en aning om hur jag vill ha det. Och just nu är jag rädd för båda alternativen.

Men ut ska bebisen likafasen...

Kidsen

Mina grabbar bus. Sitter o är redo att friseras ;) Första året vi klippte Loke skrek han rakt ut när rakapparaten satte igång, så vi fick klippa så gott det gick. Nu är det inga problem och Isak älskar att bli ompysslad och bli "fiiin". Samma sak när han ätit, han springer o tvättar munnen för att bli fin. När han ska på dagis väljer han tröja för att vara fin. Loke däremot kunde inte bry sig mindre om tröjan är skitig och byxorna är fulla i hål. För honom är det dock viktigt att kläderna sitter skönt, annars klagar han.

Isak är inne i en period av trots gånger en miljon. Vette tusan vad som har hänt, men nånting är det. Treårstrotsen de pratar om kanske. Allt är NÄEEJ!! och det är dramaqueen ner på golvet med sparkande ben och armar som dunkar. Sen försöker han med att säga "F'låt" efter vissa omgångar som om allt är okej då. Testing testing in i det sista om precis allt...
Min goa moder och fader har sagt att jag var likadan i hans ålder, stampade med fötterna och tyckte allt var "hela världen!", men jag tror de ljuger...

Loke är i sin tänkarperiod och särskilt nu när jag är gravid. Det är många tankar om bebisen och om den är söt osv. Sen om mina kläder kommer gå sönder när magen växer och vad bebisen äter därinne egentligen. Sen går tankarna till annat och om 3 veckor åker vi till Stockholm för att se på dinosaurieskelett. Stackarn räknar ner så gott han kan tills vi ska åka. Också om vi har "tvåtusen pengar" så vi kan åka "stora båten" igen. Kryssningssugen kille.

Jag väntar bara på påsklov som startar om 5...4....3....

Preggers

Jomenvisst, jag gick ju och blev på smällen där i december. Ganska ovan känsla att bli gravid då och inte vara alldeles höggravid och kläcknära. Så vi höll det hemligt för alla över jul, har fått några extra kollar under veckorna eftersom vi inte fick behålla vår gosse för 2 år sen, och berättade för de närmsta i v.10.

Sen följde några fler veckor av nervositet över allt, fick en blödning i v.18 som skrämde skiten ur oss men allt var ok. Nu går jag in i v.20 imorrn och är nästan halvvägs :D Allt ser bra ut hittills så vi försöker slappna av lite men det är svårt det också.

På jobbet märkte de rätt snabbt, fick ju lov att berätta när man mådde apa och sprang och mådde apa på toan också :( Var sjukskriven 2 veckor när det rejäla illamåendet kom. Nu hoppas jag mina fogar håller till mitten av juni när terminen slutar. Vill ju inte lämna klassen i förtid heller.

En sak jag saknat är att äta en massa dumt o skylla på att bebisen vill ha. Lovely ;) Inte lika när kilona ska ner, men det skiter jag i nu ;)

Moster Maria all over again :-D

Yea, igår trillade nyheten ner att min syster Ulrika fått sin lilla kille nu som ska heta Walle. Stort grattis till er och jag kommer och hälsar på (våldgästar, inspekterar, kräver bebismys) när ni landat lite mer!

Annars är det lugnt på hemmafronten, så lugnt det kan bli iaf. Pojkarna är rara fortfarande, iaf för det mesta. De är mest och hjälper pappa ute i trädgården med ved och annat trist. Annars hittar man de tre gossarna i denna position:

Det är seriöst spelande som gäller, helst wii:et då med Rayman som är den senaste flugan. Isak kan nu med kontrollerna ordentligt så han är med och skriker han också. Ibland funderar jag på om de spelar eller bara testar röstresurser.

"VÄNTA DÅÅÅ!"

"Gå inte DIIIT!"

"VA GÖÖÖÖÖR DUUU!?"

osv. osv. Det är tur att man kan stänga dörren. Och höja volymen på tv:n där nere istället...

Slutt på sportlovet...

Japp... slut på det roliga och tillbaka till verkligheten :-D Vi har haft en lugn och bra vecka jag och grabbarna. Mest blivit hemmamys med film och spel. I tisdags var vi till Torsby och deras badhus för att plaska lite efter att mormor varit hos doktorn. Grabbarna hittade varsin favorithörna, Isak i den lilla plaskpoolen och Loke var med mormor i 1m-bassängen. Nästa gång får det dock bli Gustavsvik, var inte så imponerad av stället även om pojkarna var nöjda. Loke frågade efter rutschkana, så nåt fattades honom också ;)

Det är dock bara 4½ vecka kvar till påsklovet, så lite jobb och sen lov igen. Sen är typ vårterminen slut ju, med alla lovdagar som kommer mellan. Har varit ett bra år hittills, känns att det lider mot sitt slut. Kommer sakna mina sexor när det är dags att lämna dem. Sen får vi se hur spännande allt blir till hösten. Blir en senare fråga.

Jag har blivit ett år äldre.

Tänk vettni. För 28 år och 1 dag sen föddes världens bästa jag. Siffran 28 känns lite sådär måste jag säga. Visst har jag två år kvar på 20-strecket, men det kryper sig på nu. Visserligen har man hunnit med en del under åren, men ja. Tyngdlagen gör sitt och det verkar som att hyn i ansiktet påverkas av det. Annars kan jag inte förklara rynkorna ;-) Oh well, jag får ta och acceptera att dessa småbarn födda senare än -84 faktiskt börjar bli äldre än 15...

Firade dagen hos Tilda, så vi körde samkalas som vi brukar. Hon fyller 10 imorrn, stora tjejjan! Mamma o pappa med familjer var med och tårtade. Jimmies present hade jag fått dan innan, en universalköksmaskin så jag kan köra ännu mer superba muffins m.m. Sen av mamma o syss fick jag en sodastreamer. Så köksgrejer, I'm happy!

Idag blev det inte många knop för mig. Jag o Isak tog en tur till stan för att handla mat och nu sitter jag här o jäser. O käkar Kinapuffs.

Lista.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Glassen... med chokladsås o maränger.
Vad gjorde du kl 08 i morse? Satt på jobbet o förberedde 6:ornas nationella prov.
Vad gjorde du för 15 min sedan? Kom tillbaka från en lektion.
Det sista du sa högt? "Då kan du tänka vad rätt Maria hade!" /Jag som drygade med en elev :P
Det senaste någon sa till dig: "MEN VA!?" /Svaret från eleven.
Vad har du druckit idag? Vatten.
Vad var det senaste du åt? Lasagnette. O en lakritsgodis.
Vad var det senaste du köpte? Glassen jag åt igår.
Vad är det för färg på din ytterdörr? Röd. Målad av moi!
Vad är det för väder hos dig nu? Trist, mulet o svinkallt.
Godaste glassmaken? Choklad.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Yup.
Sover du tungt? Noes. Vilket inte är en bra kombo med min mans snarkningar.
Drömmer du mardrömmar? Ofta.
Trivs du med ditt jobb? Yup.
Favoritklädsel? Slappt ö gött. Byxor som inte sitter åt o tröjor likaså.
Favoritlåt just nu? Old school Hollywood /System of a down
Vad ser du om du tittar till höger? Mitt jobbschema o klassfotot.
Vad gör dig glad just nu? Godiset i munnen.
Vad ska du göra härnäst? Åka hem strax.
Höger el vänsterhänt? Vänster.
Humör just nu? Helt ok.
Favoritgodis? Choklad. Nästan alla sådana. Inte med russin dock.
Kläder just nu? Jeans, tröja, linne... allt blått. Tror mina trosor är blåa också.
Sommarplaner? Kryssning med familjen x2. Först en vända utan barn med pappa, o sen en vända med barn med mamma/svärmor.
Hur många kuddar sover du med? 4. Två under huvudet, en mellan knäna o en under armen.
Morgon eller nattmänniska? Natt.
Vad är viktigast för dig? Min familj.
Är du kittlig? Definitivt.
Snarkar du? När jag är gravid har jag snarkat, tror jag karln sagt.
Stjärntecken? Vattuman.
Äckligaste insekten? Spindel.
Stökigt el välstädat? Organiserad röra.
Vad längtar du mest efter just nu? Sommarn.

Urk på burk.

Ja detta året började ju super... Jag började få ont i magen och andra spännande åkommor som gjorde att jag misstänkte en uvi. Jepp, så naiv som jag är så tänkte jag att jag svänger in lite snabbt på vc för att se om de kunde ta ett prov för att kolla... så man slipper gå runt och ha ont i onödan liksom. Ja...

Pfft, receptionen skickar mig till labb som skickar mig till receptionen. De behöver en beställning från en sköterska. Vänta på en sådan, hittar en som i sin tur måste prata med en läkare. Jag tar provet så länge och till slut får jag komma in och jajjemän, uvi it is...

Nu till nästa problem. Jag tål inte penicillin, gjorde iaf inte det när jag var barn o har inte ätit det sen dess så... Tog ett tag innan de hittade antibiotika som klarade biffen utan penicillin. Wonderful.

Så jag får tabletterna och läser biverkningarna. Man kan må illa och spy... bland en massa annat. Jag mår verkligen urk på burk just nu. Jävla dret.

Lokes kalas!

Kom på att jag aldrig skrev nåt om Lokes kalas han hade söndagen innan han fyllde år. Vi frågade honom först vad han ville ha för kalas, och gav förslag som Scooby, Bilar osv. "MARIO!!" jublade gossen så det fick det lov att bli.

Det farliga med att sen googla på Mario-kalas är att se hur j-a ambitiösa föräldrar det finns där ute. Bara att kunna göra sin egen tårta är ju nåt jag är grymt imponerad av, men där slutade det inte för dessa. De klädde ut sig, gav alla barn en varsin mariohatt, dekorerade rummet utan o innan, hade Mario-lekar osv osv i all oändlighet. Jag gjorde en del, men fasen inte så mycket ;-)

Inbjudningarna gick ut 2 veckor innan ungefär. 3 dagar före sista datum att anmäla sig hade EN person anmält att de kommer. Den lilla mammapaniken som uppstod där kan jag säga... hua. Alla tankar for genom huvudet, "är det så här det kommer bli för honom, ingen kan komma på kalas... eller vill de inte" osv. Som tur är berodde det hela på sega föräldrar, dagen för anmälning kom 12 svar in. Sen rullade några extra in senare. Sammanlagt var det 14 från dagis + några grannar o syskon till dagisbarnen som kom. Hela Fyrbo var fullt i ungar ^^

Loke var som en snurra från start, jisses. Sockerhög stackarn. Han for runt och när första gästenkom visste han inte vart han skulle ta vägen. Jag hade planerat en lek OM det skulle bli för stirrigt eller värre - för lugnt. Men det behövdes knappast, de ungarna roade sig själva utan problem. Jag hade bakat hela veckan så det gick ingen nöd på fika. Sen fiskdamm och mera lek.

Jag tror jag kan säga att han hade ett suveränt kalas och var väldigt nöjd efteråt. Tog bara några dagar sen att övertyga honom om att han inte fyllt 5 än... trots att kompisarna hade sjungit för honom ;)

2011 bye bye!

2011 kom. 2011 gick. 2012 blir ett spännande år tamejfan!

Recap:

- Jag jobbade andra terminen i Hagfors och fick veta att jag inte fick förlängt.

- Fick ett nytt jobb i Filipstad där jag jobbar nu.

- Tog examen. Var väl stort iofs, men det var andra gången. Eller ja, första gången där jag faktiskt fick ett bevis i slutändan.

- Fick en inflammerad blindtarm som jag nu inte har längre. Var hög en vecka efteråt. Good times.

- I samband med att jag låg inne, opererades Lokes polyper också.

- 10 år sedan min mormor dog. Förstår inte att tiden gått så fort.

- 10 år sedan jag träffade Jimmie. Även där. Vart tog tiden vägen?

- Systeryster fyllde 30 och det firade vi lite innan med att köpa sprit i Tyskland :) Vi var de enda tösera på bussen. Åh minnen ;)

- Vi körde semester. En dag i Stockholm med Gröna Lund och en tripp till Åland med "stora båten". Avrundat med Eskilstuna. Lär bli repris iår!

- Twiday på bio, lååång dag med alla filmer. Åh åh ja!

- Kidsen fick fylla 3 o 5... vart tog den där tiden vägen nu igen?