Kidsen.

Loke är vår citatmaskin som de flesta säkert sett på FB nu ;-) Han säger så roliga saker helt spontant och hans tankar är fascinerande. Det räcker inte längre att svara "jag vet inte" eller "det bara är så" för det accepterar han inte. Det är en känslig gosse som kan bli ledsen när saker inte blir som han tänkt snarare än att bli arg. Han har börjat i skolan och trivs som fisken där. Kommer hem och deklarerar saker som "träd behöver svampar o svampar behöver träd" och är grymt nöjd med att ha lärt sig något. Vi håller tummarna att det ska hålla i sig även när ettan startar nästa höst. Det bästa han vet är datorn och då spelet Starcraft. För att göra gossen överlycklig är det bara att sätta honom där och speciellt när pappan tar den andra datorn och spelar med honom.

Isak är gossen som går sin egen väg. Allt från kläder (han älskar orange och rött och ska helst shoppa dessa kläder själv) till vad han ska leka med. På fsk leker han med sin bästis och oftast hamnar de i lekköket där de lagar mat till sina monster... När han leker ska det gå "rätt" till, blir det för stökigt blir han arg och vill inte leka längre. Han har kommit i den lilla trotsen också *host*, får monsteransikte och gormar "SOM JAG VILL!!!" när jag säger åt honom att sluta med något. När han inte trotsar ska han gosa, vi får pussar i överflöd och Mika blir gosad med vid varje tillfälle.

Mika har inte hunnit bli så mycket mer än en bebis än, men vi ser lite personlighet krypa fram. Gladare bebis får man leta efter, är han mätt o pigg ligger han o flinar och har precis börjat "prata" med oss. Vaknar en gång per natt ungefär och sover mellan 22-07. Jag njuter så länge det varar, förhoppningsvis är det inte bara en kort period av det ;) Han ska sova intill oss på nätterna och masar sig närmre och vi flyttat honom. Hur han lyckas vette fasen ;) Men han har smält in bra i familjen och favvogrejen är när Isak är i närheten, han skiner upp o flinar direkt.

Plastikoperationer

Har funderat ett tag (typ sen Loke föddes) på detta med plastikoperationer. Speciellt då bröstförstoring. Förr tyckte jag det var bra onödigt, varför göra ingrepp på sin kropp för att männen ska bli lyckligare, dåligt med kroppsfixering och yadayada...

Sen fick jag barn. Jag har aldrig haft en stor BH-kupa eller så, utan låg på en liten B innan en graviditet och amning satte stopp för det. Efter det rockar jag en liten AA-kupa och utan BH kommer "taxöron" som en bra liknelse. Det är ju så det är, brösten förändras av hormonerna. Sen tycker jag nog att ammandet ger ett visst slitage det också.

Då kommer detta med att man ska vara nöjd med sin mammakropp, man har fått livets mirakel (hör änglakören i bakgrunden) och varje spår på kroppen är ett bevis på detta. Ja. Fine. Jag har numer bristningar över hela mage, lår o bröst. Höften är bredare och brösten är mindre. Ja, och nu ett stort fett ärr över magen som matchar de jag fick efter blindtarmsoperationen. Najs huh? ;) Att ha så mycket bristningar o ärr kan göra det svårare för magen att dra ihop sig på köpet, så "mammapåse" kan bli ett resultat om man inte slimmar ner sig.

SÅ... Lyssnar man på mammamaffian ska jag vara nöjd med mina spår. Nöjd? Näe. Accepterar? Har jag nåt annat val? Jo, inte för höften o bristningarna då, men brösten går att få tillbaka som de var innan.

Vidare då till att man opererar sig för kvinnoidealet säger att man ska se ut på ett visst sätt. Ja, jag antar att om normen var taxöron skulle jag vara fett nöjd nu. Men nu är det inte så. Saken är den att jag skulle aldrig operera brösten för att göra män nöjda med hur jag såg ut. Lika lite som jag sminkar mig ibland när jag ska handla. Jag vill göra saker för min skull, för att jag ska känna mig fräsch och snygg. Att kunna se sig själv i spegeln utan att dra den där djupa sucken.

Om vi skulle hitta på att när män blev pappor var det något hormon som utlöstes så att deras penis blev krokig/mindre/smalare whatever, tror ni de skulle acceptera det hela utan vidare och tycka att det hörde till? Skulle de anklaga varann för att vara slav under idealet om de opererade sig? Jag är inte så säker på den, men vi är kvinnor, vi ska acceptera allt som kommer vår väg bara för att vi blir mammor (änglakören igen) och inte yttra ett ord om att vi är missnöjda med hur vi ser ut.

Jag är inte nöjd med hur min kropp ser ut nu. Men jag accepterar den. Stor skillnad. Och jag har funderat på operation men är lite feg dels för risker o dels för att det inte är direkt gratis. Jag dömer ingen som opererar sig, bara de gör det för sig själva o ingen annan.

Men sen då?

Så... är föräldraledig med vårt senaste underverk. Spenderar dagarna med att skjutsa o hämta barn till fsk/skola/bvc, laga mat, plocka hemma och sova de timmar jag får. Tycker tiden går långsamt samtidigt som den går snabbt.

Trots att det är typ 10 månader kvar tills aug 2013, nojar jag över vad tusan jag ska ta mig till då. Stormtrivdes i Filipstad och drömmen vore att få komma tillbaka dit och till "min" klass igen. Saknar att komma dit varje dag och prata/skoja/skälla/skratta med dem. Det är det värsta med vikariat. Man knyter an till eleverna lagom tills man ska sluta. Ska dit och hälsa på snart, alltid något.

Helst skulle jag vilja få den där fasta tjänsten nästa höst. Inte bara för att säkra inkomst, utan ha ett ställe att rota sig mer på och känna att man har en lång tid framöver att bygga upp något på.

On the good side, jag har varit mer social den senaste månaden än jag varit på flera år som det känns som. Jag har inte bara mina älskade nodejas på nätet, utan även folk och familj kring mig som hälsat på/blivit påhälsade :-) Barnen har fått träffa lite nytt folk, jag har fått prova mina sociala förmågor och det börjar kännas som att jag inte är så ensam som man kände sig för inte så länge sen. Ensam socialt dvs.