Fullt ös innan det lägger sig.

Det är inte långt kvar nu tamejtusan... V.28 har liten kommit till nu och med tanke på att jag förhoppningsvis sätts igång v.38 är det bara 10 veckor kvar. 10 veckor av sommar då... Som de säger ska bli varm :( Glada gossar, inte fullt lika glad mamma.

Men pojkarna är nöjda hemma. De fick en utestudsmatta i helgen och lyckan var total. Iaf för Loke ;) Han studsar som en tok i den där när tillfälle ges. Isak försöker men har inte riktigt den rätta klämmen med koordinationen.

Isak som just nu gått och blivit sjuk. Gossen är ALDRIG sjuk, känns så iaf. Loke blir dålig för minsta lilla och håller sig dålig länge. Så när Isak är inne på dag 3 med hög feber blir man lite spak. Stackarn vill inte heller insé att han ska ta det lugnt när han är sjuk, utan han fortsätter så gott det går med sitt bus... Vi får hoppas på en variant av 3-dagarsfeber så det inte är något annat knas.

Sen har de då fått en våningssäng som ger lite mer utrymme när de ska sova. De första nätterna har gått bra, Loke sover överst och Isak i kojan där nere.

Bortskämda småskitar ;)

Och 3½ vecka kvar på jobbet. 3 veckor kvar av tandställning. Det rullar på.

Loke Frågelåda Jonsén

Vet ni hur svårt det är att följa sina pedagogiska drömmar samtidigt som man ska försöka behålla modet. Eller ja, tålamodet iaf. Loke är i fråga-allt-åldern och där har han varit ett tag. Det räcker inte med en fråga - få svar... nooooes. Följdfrågorna kan ju leda till det mesta, oftast till känslan av att jag inte kan det som jag kanske borde kunna...

Som häromkvällen. Pojkarna kunde inte somna, så de fick lägga sig i vår säng istället. Där går det tydligen bättre att somna (vi sover alltså inte bredvid dem då, är bara sängen de är ute efter). Isak somnar som en sten som vanligt och inte Loke. För Loke funderar... och funderar... och ropar på mig. "MARIIIIIAAAAAAA!!!!!!".

??

"Ja, om jag ropar Maria kanske du hör lättare?"

...tack för den.

Iaf, han har legat och lyssnat på en hund som skällde utanför. Troligtvis vår käre granne Agnetas hund som kommer o hälsar på ibland. Iaf, diskussionen gick så här:

- Mamma, varför skäller hunden?
- Han kanske är arg på något...
- Skäller han på en spindel kanske? (till saken hör att vi tidigare på kvällen mosat en enorm spindel i vardagsrummet).
- Säkert.
- Ska han skrämma den?
- Ja det tror...
- Är han inte rädd för spindlar?
- Ne...
- Han kan nog skrämma spindeln!
- J...
- OCH ÄTA UPP DEN!!! HAHA!!
- Så är det nog.
- Men mamma...?
- Ja?
- HAR spindlar kött?
- Ja det ha...
- Sånt kött som VI har?
- Jo men int...
- Som människoKÖTT?
- Nej men d...
- Undrar hur man kan äta kött. Spindelkött.
- Det finns det folk som gör.
- GÖR DET? Kan man köpa det i affären kanske?
- Nej det ka...
- Hur SMAKAR spindelkött egentligen?
- ....
- Mamma hur SMAKAR det?
- Jag vet inte.
- MEN DU MÅÅÅÅSTE VETA!!

Så det är monolog genom en rad frågor, ibland väntar han på svaret och vet jag inte blir han arg. För jag måste veta. Iaf veta svaret på de frågor han hinner höra svaret på innan en ny fråga dykt upp. Detta är väl ok, men inte 22:00 på kvällen när man är lika trött i huvudet som andra normalt folk. Barn i 5-årsåldern hör inte dit.

Vecka 27

Vecka 27 imorrn...

 

Vecka 26

Så dagarna tickar på och jag har strax kommit till vecka 27... Imorrn är bebisen 26 fulla veckor gammal och det är ungefär nu som de faktiskt har en chans att klara sig om de skulle råkas födas för tidigt. Tro mig, om det vore helt riskfritt att kläcka nu, skulle jag göra det. Men iom att det fortfarande är bäst för bebisen att stanna kvar där inne, får det väl vara så... ;) Får några kommentarer per dag om hur många bebisar det handlar om. Det är en. EN. Så käft.

På jobbet gör jag bara 4 veckor till. Vilket känns rätt ok med tanke på att jag börjar känna mig otymplig. Det är jobbigt att sitta ner och lika jobbigt att stå. Så vad gör man åt det? Bebisen har klättrat upp i magen och klämmer till lungor och annat som brukar få fungera normalt... men inte längre då.

Fint väder har vi också, vilket gör att jag inte får gnälla. För alla älskar vi fint väder? Visst? Soooligt och underbart. Själv älskar jag när det är mitt på våren och början av hösten. DÅ är det perfekt väder. Sommaren... not so much. Speciellt inte nu när jag kommer rulla runt med mina 10+ kilon extra och det plussar på vecka för vecka...

Men något som faktiskt är lika underbart som det är jobbigt, är när bebisen sparkar. För varje spark, även de som träffar "rätt", så vet jag att det finns liv där inne. Jag har inga planer på att få gå igenom ett sent missfall igen, ett sånt där ultraljud där läkarens blick blir tom och yttrar "tyvärr". Noes, allt kommer gå bra den här gången och för den skullen är varje spark underbar. Tur bara att de inte är riktigt så starka än ;)

Akupunktur

Jag är inte bara gravid. Jag är en vaggande kossa också. Eller ja. Beror på om "så det känns" räknas som en beskrivning eller inte. Borde nästan göra det. "Du är vad du äter" ungefär och iom att jag äter allt jag kommer över så...

I alla fall.

Den -vaggande- biten av det hela då. När jag var gravid med Loke började fogarna krångla i v.35. Med Isak i v.25. Med denna i v.15. Så ja, lucky me. Jag har hissnyckel på jobbet, fogbältet är på i omgångar och jag siktar in mig på kryckor om ett tag om det fortsätter så här. Så var jag till sjukhuset för ett tag sen för att prata om förlossningen jag inte har nån lust att gå igenom. Inget val där, så samtalet kändes nödvändigt. Människan där låser in sig på mina fogar och frågar om jag testat akupunktur.

För mig har akupunktur länge varit hokus pokus, nånting folk övertalar sig "funkar" för att de så gärna vill. De sticker ju bara nålar i en... Men eftersom jag är desperat och provar vadsomhelst för att kanske orka gå fram till augusti så vafaen...

Jag vaggar in till CSK, vaggar bort till specialmödravården och väntar. De ropar in mig och jag får lägga mig på en säng. Sen drar de ner byxorna (ok, så att ryggen blev fri) och upp med tröjan och nålningen startade. 8 nålar sattes dit på olika ställen på ryggen/rumpan. Där fick jag ligga i 10 min, hon kommer in tillbaka och vrider på nålarna. 10 min senare var det klart. Resultat vet jag inte om jag kände sådär tjofräs med en gång, men de sa att det kan ta ett tag. Så jag ger det ett tag.

Snälla funka...

23 veckor.

Bjussar på en bild på "lilla" magen i v.23... lilla magen ja... jisses.

En tripp te Stockholm :)

Vi satte våra rumpor på tåget i Karlstad. Lagomt tidigt... halv sju. Barnen var i extas redan här. Stackars Loke orkade inte riktigt prata för han hade fullt sjå med att koncentrera

sig på allt som hände.

Tydligen hade jag lyckats boka en kupé. Inte varje dag man får ett privat space när man åker tåg. Så i tre timmar kunde pojkarna härja precis som de ville och klättra överallt. Och ett extra säte fanns för mig att lägga upp fötterna på ;)

Väl framme fick vi leta oss fram på tunnelbanan. Kändes verkligen att man är lantisbo och inte rör sig bland så mycket folk vanligtvis. Stressen slog till direkt och det hjälpte inte mina hormoner. Men det gick prima och vi kom fram till rätt hållplats... eller station. Eller va fasen de kallar't.

Väl framme på museet. Stooort hus ;P

Det var inte bara dinosaurier i form av skelett på stället... Mina två monster fann sig snabbt och studsade omkring mellan de olika avdelningarna. Vi knatade omkring på museet i 5 timmar totalt, så det var ju inte brist på saker att se där inne. Vi såg nog det mesta två gånger.



Vid slutet på dagen var vi alla lite trötta, så vi tog oss in på Cosmonova för att se en 3D-film om flygande dinosaurier. Kass skitfilm om ni frågar mig och inte värt pengarna, men Loke tyckte det var häftigt med den stora skärmen och glasögonen som gjorde att allt syntes lite bättre. Isak höll dock med mig... han somnade efter 5 min. Vi fick knuffa till honom då han började snarka rejält mellan varven :P

Det var vår tripp till storstan o dinoskeletten. Var mest kul att få göra nåt annorlunda. Nästa gång vi far dit blir för att ta barnen och åka "stora båten". Något som också ligger högt på deras lista.