Ska vi inte ta en semester...?

Bilder som denna får en inte att gråta av smärta direkt... eller jo, det är precis vad de gör med en.

Tänk er detta. Efter 7 år av CSN-liv dvs "behöver vi verkligen tre sorters pålägg?" befinner vi oss nu i en sits som gör att ekonomiskt sett kan vi planera och spara till en semester i sommar. Även om det är att tänja lite på pengarna så är det fullt möjligt bara vi planerar bra.

Så... första beslutet. Ska vi resa själva? En romantisk resa för två, kanske den där bröllopsresan vi aldrig gjorde och har kvar i "att göra"-listan? Absolut. Men. Två avkommor har iofs precis börjat leka själva utan att vi håller handen, men fixar inte en vecka ensamna. Så barnvakt. Att skaffa barnvakt är inte lika enkelt som det låter, vore toppen om vi hade någon som var ekonomiskt oberoende och kan ta barnen en vecka för de har inget inplanerat.

Så... kanske en resa med barnen? hahahahahahaha... ja, allvarligt då. Låt mig beskriva Isak. Isak är en gosse med vilja av något som är bra värre än stål. Isak har energi som räcker åt 5 av samma sort. Isak blir uttråkad av något efter 5 min om ens det, sen är det vidare till nästa. Att ta med Isak på stan gör en mer utmattad än att motionera och då ska ni veta att jag har noll kondis.

Så... är man elak för att man missunnar sina barn en solresa? Eller i alla fall önskar att få resa på tu man hand med enbart karln? Ja kanske... Men detta dilemma gör nog att vi skjuter på solresetankarna ett år till. Kanske har Isak landat på jorden ungefär då. Annars har vi alltid 2013.

Dagen jag fyllde 27...

Jag vaknade på morgonen, drog ett djupt andetag och slutade genast då axeln protesterade vilt mot denna rörelse. Klev upp ur sängen, smidig som en påtänd grizzly och gick ner. Klockan var typ 11, femte dagen med sovmorgon. Bara det uppfyller en dröm jag haft i en... 4-5 år nu.

Slår på datorn per automatik och fixar frukost. Fixar mina rundor, ni vet, FB-spelen som finns där när man känner sig ensam och uttråkad. Jag är numer förbannat grym på det nya Western-spelet...

Under dagen trillar grattis in på FB, mobilen och hemtelefonen ringer. FYI, en sån där gammal telefon med snurrplatta känns helt rätt och retro, men ringsignalen... huuu....

Nån timme senare har jag skuldkänslor för att mina hemuppgifter på kursen är rätt efter, sätter jag mig med det som skulle ha gjorts vecka 6. Dvs, svenska språkets utveckling från år 800 till nu. Känn glädjen, lyckan, intresset... bara dö.

När jag som bäst sitter med uppgiften och har gjort om den en gång för att första gången givetvis var på helt fel förbannade kapitel, kommer mamma o Pelle. Ett grattis, choklad och pengar och så tar mamma fram pincett och sprit. Ja, sårsprit för dagen till ära var det dags att ta bort mina tre stygn som inte borde behövas men som behövdes eftersom jag blödde ur såret som inte borde blöda... FYI igen, det är inte skönt att ta bort stygn.

Knackar på dörren och söta Erika har skickat blombud till mig. Aaaaw, gulle hon!

Jimmie o pojkarna kommer hem. Vi äter chokladtårta och jag har nu ett godislager som får vemsomhelst att få hål i tänderna av (det jag önskade mig, ett sockerrus som räcker hela året). Barnen får sockerchock och energin sprutar ur öronen på dem samtidigt som min läcker.

Barnen läggs efter att det flög godis i hela huset och nu sitter jag här. Tror bestämt det är dags att skörda på nåt av spelen.

Å tack för alla grattis! Å glöm att jag skrev 27.

Bor vi på olika planeter på samma plats?

När jag har haft diskussioner (ja men för tusan, läs bråk) med min karl beror det oftast på att även om information lagts ut, är den för tolkbar för att bli rätt för båda parter. Personligen är allt jag säger solklart och blir det fel är det väl inte mitt fel, eller hur? (svara nej)

Exempel:

En man och kvinna sitter i soffan. Kring dem springer deras två barn, båda under 5 år. Klockan är 19, läggdags med andra ord. Båda vuxna har haft en "sån" dag, slitna som få och vill bara få den där egentiden som ringer som en frihetsklocka i universum.

Kvinnan: Det är dags att lägga barnen...

En sån enkel mening, inte sant? Men vad betyder meningen? Som jag ser det finns 5 alternativ.

1. Lägg barnen, karlslok!
2. Jag ska lägga barnen strax...
3. Kan du lägga barnen, jag orkar inte.
4. Vem av oss ska lägga barnen?
5. Det är dags att lägga barnen.

Så vad betyder det här? Det i sin tur beror på 5 tonlägen:

1. Arg
2. Trött
3. Uppgivet
4. Frågande
5. Neutralt

Vad betyder uttalandet i samband med tonläget då?

1. Du har suttit på arslet sen vi kom hem, LÄGG BARNEN!
2. Jag ser att du är sliten, jag lägger barnen...
3. Vi ligger lika i slitenhet, men snälla kan du lägga barnen? Om jag ber snällt?
4. Vi ligger lika i slitenhet, ska vi dra lott?
5. Barnen borde läggas liksom... sen.

För mig är detta uppenbart. Ta allt i betänkande när situationen uppstår och du (som karl) vet precis vad som gäller. Men i och med att tydlighet är det enda män förstår, kör jag på:

- Gå och lägg barnen!

Funkar 50% av gångerna.

Glad alla hj... -aj- ...ärtans dag!

Har inte skrivit nåt på evigheter, har inte varit något att ta upp så... ja... jobb jobb jobb och så lite barn emellan, gubben också och så jobb.

I torsdags förra veckan stod jag i hallen, på väg till bussen för att ta mig till jobbet. Mja, jag stod snarare dubbelvikt för att komma ut till bussen och tänkte att mja... kanske inte idag. Samma dag var det dags för Lokes operation, han skulle ta bort körteln bakom näsan som var en smula för stor och om den försvann kan det hjälpa hans tal lite. Remissen kom alltså från logopeden han gått hos sen han var 2½. Ja...

Så Jimmie o Loke var på G mot sjukhuset, Isak skulle få vara på dagis några timmars tills Loke var klar (skulle ta sammanlagt 4 timmar). Ja men varför inte, jag hade ju ont i magen i höstas utan att de kom på vad det var. Taskig trend sådär så medan min son opererades, skippade jag jobbet och spenderade en afton på akuten...

Kommer in till gyn (för jag är ju tjej och oddsen för tjejproblem är rätt höga iom min syster, mamma o mormor...). De hittade inget att oroa sig för, skickades till kirurgen. Där träffade jag Mr SocialaFörmågor. Eller ja, nästan. Han kände igen mig, frågade lite spydigt om vi inte setts förrut och pratade över huvudet på AT-läkaren som nyss bedömt att jag hade problem med blindtarmen. Proverna visade inga infektionsvärden, så Mr Sociala... Mr Korkad kan vi säga, sa att han inget kunde göra och skickade mig till avd 6. "Det kan ta några timmar och de har fullt så du får ligga i korridoren mest...". Tack och ja... tack? Fram tills nu fattade jag inte vad fan de letade efter, hade jag inga fel så antar jag att min mage ska göra ont bara-för-att. AT-läkaren tittade lite ömt på mig och sa att jag nog fick bättre hjälp där, det blir lätt stressat på akuten. Nähä?

Upp till avd 6 där jag - jajjemän - fick ligga i korridoren en timme. Satt där som ett fån, kollade på när folk gick förbi och hade verkligen inte en BLEK om varför jag låg där och vad de mer kunde leta efter. Sist skickades jag hem efter gyn o kirurg iom att mina värden var bra. Nu hade jag tydligen lite för ont i magen för att bli hemskickad, så mycket förstod jag. Men all cred till personalen på den avdelningen! Hur gulliga som helst, fick plats i en 4-sal efter en timme, prover gjordes titt som tätt och jag fick stanna över natten efter en härlig dos smärtstillande.

Dagen därpå klämdes det lite mer på magen och jag fick veta att de bokat skiktröntgen. "mmm... va e de?" klämde jag fram, fortfarande förvirrad. Gjorde en sån och svaren var väl inte entydiga, mer än att det var "nåt lurt" med blindtarmen. Så, ny läkare, klämde på magen och sa att värken var "textboksexempel på blindtarmen" bara det att proverna inte visa nåt. Så titthålsoperation it is. Mjaha...

Gjorde denna, vaknade av att jag hade tre plåster på magen och ont... ont som fan, men mest i axlarna. "Ja, gasen" förklarades det och ytterligare förklaring fick jag av mamma och syrran som sa "det blir värre imorrn" och de hade rätt.

Vad var det då? Jorå, en blindtarmsinflammation, appendicit tror jag det fina ordet är. Jag vill nu ta ett snack med Mr Korkad om att även om det är såå ovanligt att det är nåt utan höga infektionsvärden, KAN man väl iaf klämma lite på magen innan man skickar iväg mig som ett psykfall till en annan avdelning.

Fick vissa komplikationer med blödning (syddes några stygn), smärta i axlar om var i stil med att föda. Innan den gav med sig fick jag 2 omgångar morfintabletter, stesolid (heter det va? muskelavslappnande) 2 vändor, en morfinspruta i magen och sen en sån spruta rakt in i venen. Jag var hööög som ett hus, men smärtan gick från ajsomfanihelvete till detgörontdetta. Så jag kan inte lita på infektionsvärden tydligen, fint fint. Nu har jag ingen blindtarm, men däremot härliga tabletter hemma och en mage som ser ut att ha ett gäng bebisar därinne.

---

Lokes operation gick betydligt bättre och han gnäller inte lika mycket som mig. Han kommer behöva ta bort halsmandlarna också för de var förstorade... Men det får bli i höst.

---

Så jag är sjukskriven en vecka. Glad alla hjärtans dag på mig! ajsomfan.