När jag har haft diskussioner (ja men för tusan, läs bråk) med min karl beror det oftast på att även om information lagts ut, är den för tolkbar för att bli rätt för båda parter. Personligen är allt jag säger solklart och blir det fel är det väl inte mitt fel, eller hur? (svara nej)
Exempel:
En man och kvinna sitter i soffan. Kring dem springer deras två barn, båda under 5 år. Klockan är 19, läggdags med andra ord. Båda vuxna har haft en "sån" dag, slitna som få och vill bara få den där egentiden som ringer som en frihetsklocka i universum.
Kvinnan: Det är dags att lägga barnen...
En sån enkel mening, inte sant? Men vad betyder meningen? Som jag ser det finns 5 alternativ.
1. Lägg barnen, karlslok!
2. Jag ska lägga barnen strax...
3. Kan du lägga barnen, jag orkar inte.
4. Vem av oss ska lägga barnen?
5. Det är dags att lägga barnen.
Så vad betyder det här? Det i sin tur beror på 5 tonlägen:
1. Arg
2. Trött
3. Uppgivet
4. Frågande
5. Neutralt
Vad betyder uttalandet i samband med tonläget då?
1. Du har suttit på arslet sen vi kom hem, LÄGG BARNEN!
2. Jag ser att du är sliten, jag lägger barnen...
3. Vi ligger lika i slitenhet, men snälla kan du lägga barnen? Om jag ber snällt?
4. Vi ligger lika i slitenhet, ska vi dra lott?
5. Barnen borde läggas liksom... sen.
För mig är detta uppenbart. Ta allt i betänkande när situationen uppstår och du (som karl) vet precis vad som gäller. Men i och med att tydlighet är det enda män förstår, kör jag på:
- Gå och lägg barnen!
Funkar 50% av gångerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar