...gick fel. Det har varit dagar av ÅH HERREGUD LÅT MIG FÅ EN LITEN CHANS iaf...
Jag levde livets lyckliga dagar tills jag läste en tråd på familjeliv (nähä?!) om en stackare som fått ett IG på sin komvuxutbildning. Jag kom på att mina betyg för svenskan borde ju dyka upp snart. Glatt loggade jag in, förväntade mig faktiskt bra betyg eftersom alla arbeten kommit tillbaka med bra kommentarer. Ja, inte stilistiken då, men där var det iaf ett G - resten sket jag i :-D Hursomhaver, loggar in, ser tre helt ok betyg och ett (svordomar) U! Panik. Svett. Huvudvärk. Gråt. Panik. U?! Ser att jag fått U i "skriva & tala", huh? Det var ju där jag fått som bäst kommentarer, att mitt språk var bra och min presentation likaså.
Med en graviditetshormon eller 100 letade jag upp mobilnumret till en av lärarna jag hade (de svarade alltså inte på skolan) och fick tag på honom. Efter att smått panikerat och undrat hur/var/när/varför om det underkända betyget fick jag ett halvdant svar. Det var inte han som hade hand om just den delkursen, men tydligen var jag inte ensam om att få U - halva klassen fick det. De flesta för att vi missat nån grej. NÅN GREJ!? Specifikation... kanske? Jaja. Han sa att arbetena är ivägskickade och svaret skulle komma i brevlådan IGÅR. Fick jag ett brev IGÅR? Noooo... Får vänta till måndag. Vissa kanke tar ett U med en klackspark och tänker smått att det är bara att kompletera det som blev fel. Jag är inte sån. Verkligen inte sån. Önskar jag vore det. Just nu sitter jag i en dimma av "men allt verkade gå så bra" och är allmänt förbannad. Svar om den saken på måndag - hoppas jag.
Så... efter att ha svalt min stolthet och accepterat att jag fick U på 6p av 30 - fortsätter dagen. Ser att jag fått mail från studera.nu om min ansökan till svenska B i höst. Loggar in och ser att ansökan blivit STRUKEN. VA?! Sååå, nu med tusen hormoner ringer jag DE idioterna och undrar vad som hänt. Ja, efter sammanlagt en halvtimmes kö - utan kömusik för de känner att det är trevligare med en mansröst som återupprepar att man kan få svar på de flesta frågorna på nätet. Kommer tillslut fram till en kvinna som muttrar nåt om fel kod, kanske, eller ja, va konstigt, oj då, ja... Sen är det fixat. Nu är jag iaf preliminärt antagen - TACK.
Igår var vi in till stan en sväng, träffade Pernilla med magen (bf 3 veckor före mig) och skvallrade lite :-) Hur trevligt som helst. När hon gått såg jag Camilla, Fredrik och Tilda så vi hängde lite med dem. Mot kvällen började jag må dåligt, illa som fasen, så vi kämpade oss till bilarna och var preciiis påväg ur stan när jag min jävla nöt kom på att jag inte dragit kortet igen på den förbannade parkeringen på MittiCity (idiotsystem). Så den tickade på rätt fint, var bara att vända om. Det har inte varit min vecka detta, den har sugit så förbannat hårt att jag bara vill sova tills allt löst sig.
Det som häckar mest är U:et. Jag VET att det troligtvis rör sig om en komplettering för min del, men det är mitt första U i betyg som jag verkligen inte räknat med. Allt verkar ha gått så bra så kommer den som en smäll på käften. Blir bara så less... och hormonerna gör det inte bättre. *snyftar för mig själv i ett hörn*
lördag, juni 28, 2008
torsdag, juni 26, 2008
Kamera!
Olumpus 560
Yeey :-D Min rara karl här hemma överraskade mig med en ny kamera igår! Först hade han sagt att vi inte hade råd, så jag var beredd att få vänta några månader till innan jag kunde få mig en ny kamera (Hade en HP M22 innan, 4mpix :-P). Jag var så gudomligt trött på kameran för jag kunde inte få så bra bilder att jag sen kunde photoshoppa till tavlor i storlek runt 40x50 cm som jag vill ha i vårt nya sovrum sen... Nu har jag det nya filtret i photoshop och en superkamera att ta bilden - fattas bara att lära mig båda :-P Det går sakta framåt, men skoj är det!
tisdag, juni 24, 2008
Loke 18 månader!
Tjoff sa det så var lillfräs 1½ år :-D Som fasen vad fort det ska gå hela tiden! För 18 månader sen... sov jag. Denni, härliga tider :-PJust nu är jag lite småmuttrig över folk. Folk som gnäller över att fylla vid fel tidpunkt, för ja, det finns en rätt sådan. Nej, vi började inte planera ett decemberbarn, varken nu eller förra gången. Vi kände att vi var redo och just då råkade det vara runt augusti barnet skulle komma. Men som alla borde veta, går det inte snabbt alla gånger och så blev det december båda gångerna. Ja... Stackars STACKARS barn... Skaffa prioriteringar folk, bättre sådana.
Nej, om man inte ska sova istället?
måndag, juni 23, 2008
Så orkelös.
Så sitter man här igen. Loke har precis somnat en sväng och jag passar på att få ta det det lilla lugna den timmen han sover. Borde egentligen städa, diska eller laga mat. Orkar inte alls... Egentligen 2 borde jag åka in till willys och storhandla - allt är slut hemma. Orkar inte det heller... Weee för att vara gravid med orken krypandes längst ner i tårna.
För att få igång energin kan man promenera. Orkar inte. Eller bara sätta igång med en tvätt eller så. Orkar verkligen inte. Så då sitter man här igen.
Jag orkar inte bestämma mig för vilken kamera jag vill ha. Liite lutar det nu åt en Nikon D60. Ska iväg till herr Kameraaffär för att testhålla några och se vilken jag faller för. Sen får man väl börja prenumenera på kameratidningar, för det är ju inte skoj att ha en kamera man inte kan använda på rätt sätt. Blir nog mest porträttbilder skulle jag tro. Skulle vilja ha huset fullt med bilder på familj och vänner, sett att nåra Nodejas har sånna och jag är såå avis.
På onsdag går jag in i v.17, har gått fort som fasen ju, mådde ju nyss illa som ett svin och om bara 4 veckor har jag gått hälften. Eller ja, ge det en vecka till för med min tur blir det 2 veckors övertid den här gången också. Skit man får räkna med när bebisar verkar trivas prima i magen min. Vi tror båda att det är en pojke i magen, även om Jimmie smått önskar sig en tjej. Namn är verkligen inget bestämt, men Saga och Liam ligger bra till. Freja och Alve likaså... Lukas tycker jag om, men synd bara att Loke är liite för likt namnet :-P
För att få igång energin kan man promenera. Orkar inte. Eller bara sätta igång med en tvätt eller så. Orkar verkligen inte. Så då sitter man här igen.
Jag orkar inte bestämma mig för vilken kamera jag vill ha. Liite lutar det nu åt en Nikon D60. Ska iväg till herr Kameraaffär för att testhålla några och se vilken jag faller för. Sen får man väl börja prenumenera på kameratidningar, för det är ju inte skoj att ha en kamera man inte kan använda på rätt sätt. Blir nog mest porträttbilder skulle jag tro. Skulle vilja ha huset fullt med bilder på familj och vänner, sett att nåra Nodejas har sånna och jag är såå avis.
På onsdag går jag in i v.17, har gått fort som fasen ju, mådde ju nyss illa som ett svin och om bara 4 veckor har jag gått hälften. Eller ja, ge det en vecka till för med min tur blir det 2 veckors övertid den här gången också. Skit man får räkna med när bebisar verkar trivas prima i magen min. Vi tror båda att det är en pojke i magen, även om Jimmie smått önskar sig en tjej. Namn är verkligen inget bestämt, men Saga och Liam ligger bra till. Freja och Alve likaså... Lukas tycker jag om, men synd bara att Loke är liite för likt namnet :-P
torsdag, juni 19, 2008
Regn och storm *löve it*
Myysigt väder ute idag. Det regnar... och blåser... och regnar lite mer... och blåser...
Midsommar imorrn, yup. Tanken var först att vi skulle vara hemma, men som det verkar kanske vi är hos mamma istället. Vi blidde lite många och sovplatserna här räckte inte till. Nästa år däremot, då är nog alla rum iordning så man kan fixa sängplatser åt folk. Då kanske jag kan ta nubbe också, när lillfis är 6 månader. Loke ammades i 5½ månad så vem vet...
Ser på filmen "föräldraskap" på canal + och nu längtar jag verkligen tills barnen är lite större. Den här tiden när de är små är mysiga i sig, utvecklingen går fort hos dem och jag har slutat försöka hänga med. Nu ska vi få göra om det från start med en nying också ;-) Men som sagt, det är först nu i Lokes ålder man har börjat slappna av, känna sig som folk igen... Innan är det sömnbrist, vaknätter, blöjor högt och lågt, skrik, matvägran, ömma bröst m.m. som fyller hela dagarna. Med Loke var det lättare att kunna hänga med och sno sig sömn när han sov, men nu då? När Loke kommer vara 2 år med en vilja av stål säkert och de kommer sällan sova samtidigt. Wee, dags att förbereda sig på zombietid 2 år framöver :-P
Midsommar imorrn, yup. Tanken var först att vi skulle vara hemma, men som det verkar kanske vi är hos mamma istället. Vi blidde lite många och sovplatserna här räckte inte till. Nästa år däremot, då är nog alla rum iordning så man kan fixa sängplatser åt folk. Då kanske jag kan ta nubbe också, när lillfis är 6 månader. Loke ammades i 5½ månad så vem vet...
Ser på filmen "föräldraskap" på canal + och nu längtar jag verkligen tills barnen är lite större. Den här tiden när de är små är mysiga i sig, utvecklingen går fort hos dem och jag har slutat försöka hänga med. Nu ska vi få göra om det från start med en nying också ;-) Men som sagt, det är först nu i Lokes ålder man har börjat slappna av, känna sig som folk igen... Innan är det sömnbrist, vaknätter, blöjor högt och lågt, skrik, matvägran, ömma bröst m.m. som fyller hela dagarna. Med Loke var det lättare att kunna hänga med och sno sig sömn när han sov, men nu då? När Loke kommer vara 2 år med en vilja av stål säkert och de kommer sällan sova samtidigt. Wee, dags att förbereda sig på zombietid 2 år framöver :-P
tisdag, juni 17, 2008
måndag, juni 16, 2008
Vill du ha ett långt eller kort svar till det?
Undrar hur länge jag står ut med den chockrosa färgen. Ett tag till iaf, tog en stund att pyssla med headern så det får vara så ett tag.
Fick en såndär svår fråga av Andreas förrut när han skrev till mig på Facebook. Inte pratat med honom på år och dar, men det blir gärna så när man låter saker rinna ut i sanden. Alltså, jag kan ha svårt att hålla kontakten med folk, fullt medveten och har några bevis på det. Andreas är en av två som gick i min klass på gymnasiet för övrigt.
I alla fall, frågan jag fick var hur det var att ha barn. Underbart skrev jag, även om man vill sälja ungen ibland. För det är ju så det är. Det går inte att gå tillbaka och föreställa sig hur det var innan. Tiden då dagarna bestod av plugg och Jimmie, när man bjöd hem folk på grillkväll med partydricka eller åkte till Örebro i en minibuss. Det är bara så länge sen, lika länge sen som gymnasietiden kan kännas för andra. DEN tiden är en evighet sen för mig. Jag kan tycka att tiden innan var enkel, simpel nästan. I början när vi flyttade ihop jag och Jimmie var vi väldigt aktiva. Träffade vänner, tränade några gånger innan vi tröttnade, gick ut och festade, testade de nya liven som innebar jobb och universitetsplugg. Sen ju mer tiden gick, desto mer tragisk blev vardagen. Vi satt mest hemma och spelade, var inte intresserade av att gå ut längre och skolan/jobbet började kännas som ett måste för att dagen skulle gå. Vi hade inget att längta hem till, förutom de stunder då man var sådär mysigt nykär igen, men oftast var det datorn som gällde.
När hela idéen om att planera barn kom vände det. Jag kan inte påstå att vi skaffade barn för att "ha nåt att göra" på fritiden, men vi kände att det var det som fattades oss. Vi var redo att starta en familj (för att låta sentimental) och det "andra livet" var inte vilka vi var. Såå, lite planerande senare var jag gravid och sen dess kan man verkligen säga att vardagen haft innehåll igen. Vad skulle vi göra utan Loke? Det är lite magiskt att tänka att han är två personer i en, att se att han liknar oss båda på olika sätt. Samtidigt som jag hoppas han slipper ärva mina sämre gener som med allergin...
Sen till själva formuleringen "hur det är att ha barn" är svårare. Det är verkligen så att man har ens hjärta springandes utanför kroppen. Oron finns där, oron att han ska sätta i halsen när han äter, att nåt skulle hända under natten de första månaderna och även nu ibland, att han ska bli svårt sjuk, att han ska skada sig... Även i de stunder han trotsar som den mest envisaste ungen känner man närheten, även om ens tålamod balanserar tunt och man får hålla sig för att inte bli en sån förälder som bara skriker på sitt barn.
Det finns tillfällen då man tänker hur livet skulle vara om vi väntat några år till. Att få sova när man vill, att inte ha dessa måsten utan att kunna vara egoistisk, att kunna åka iväg utan att först skaffa barnvakt och ändå bara längta hem... Men jag tror inte vi hade blivit de som passat på att resa, gått ut mer eller vad man nu "ska" göra, vi hade nog fortsatt sitta vid varsin dator några år till. Säger inte att vi är avdatafierade nu, men det blir inte lika mycket tid till sånt...
Jag tycker inte att livet är inget värt om man inte har barn för alla, men för oss skulle det vara tragiskt. Mja, lyckades väl nästan svara på frågan, men lättast är att säga att det är underbart (för det är det) men ibland vill man lägga ut en "trotsig unge säljer till högstbjudande"-annons på blocket.
Fick en såndär svår fråga av Andreas förrut när han skrev till mig på Facebook. Inte pratat med honom på år och dar, men det blir gärna så när man låter saker rinna ut i sanden. Alltså, jag kan ha svårt att hålla kontakten med folk, fullt medveten och har några bevis på det. Andreas är en av två som gick i min klass på gymnasiet för övrigt.
I alla fall, frågan jag fick var hur det var att ha barn. Underbart skrev jag, även om man vill sälja ungen ibland. För det är ju så det är. Det går inte att gå tillbaka och föreställa sig hur det var innan. Tiden då dagarna bestod av plugg och Jimmie, när man bjöd hem folk på grillkväll med partydricka eller åkte till Örebro i en minibuss. Det är bara så länge sen, lika länge sen som gymnasietiden kan kännas för andra. DEN tiden är en evighet sen för mig. Jag kan tycka att tiden innan var enkel, simpel nästan. I början när vi flyttade ihop jag och Jimmie var vi väldigt aktiva. Träffade vänner, tränade några gånger innan vi tröttnade, gick ut och festade, testade de nya liven som innebar jobb och universitetsplugg. Sen ju mer tiden gick, desto mer tragisk blev vardagen. Vi satt mest hemma och spelade, var inte intresserade av att gå ut längre och skolan/jobbet började kännas som ett måste för att dagen skulle gå. Vi hade inget att längta hem till, förutom de stunder då man var sådär mysigt nykär igen, men oftast var det datorn som gällde.
När hela idéen om att planera barn kom vände det. Jag kan inte påstå att vi skaffade barn för att "ha nåt att göra" på fritiden, men vi kände att det var det som fattades oss. Vi var redo att starta en familj (för att låta sentimental) och det "andra livet" var inte vilka vi var. Såå, lite planerande senare var jag gravid och sen dess kan man verkligen säga att vardagen haft innehåll igen. Vad skulle vi göra utan Loke? Det är lite magiskt att tänka att han är två personer i en, att se att han liknar oss båda på olika sätt. Samtidigt som jag hoppas han slipper ärva mina sämre gener som med allergin...
Sen till själva formuleringen "hur det är att ha barn" är svårare. Det är verkligen så att man har ens hjärta springandes utanför kroppen. Oron finns där, oron att han ska sätta i halsen när han äter, att nåt skulle hända under natten de första månaderna och även nu ibland, att han ska bli svårt sjuk, att han ska skada sig... Även i de stunder han trotsar som den mest envisaste ungen känner man närheten, även om ens tålamod balanserar tunt och man får hålla sig för att inte bli en sån förälder som bara skriker på sitt barn.
Det finns tillfällen då man tänker hur livet skulle vara om vi väntat några år till. Att få sova när man vill, att inte ha dessa måsten utan att kunna vara egoistisk, att kunna åka iväg utan att först skaffa barnvakt och ändå bara längta hem... Men jag tror inte vi hade blivit de som passat på att resa, gått ut mer eller vad man nu "ska" göra, vi hade nog fortsatt sitta vid varsin dator några år till. Säger inte att vi är avdatafierade nu, men det blir inte lika mycket tid till sånt...
Jag tycker inte att livet är inget värt om man inte har barn för alla, men för oss skulle det vara tragiskt. Mja, lyckades väl nästan svara på frågan, men lättast är att säga att det är underbart (för det är det) men ibland vill man lägga ut en "trotsig unge säljer till högstbjudande"-annons på blocket.
söndag, juni 15, 2008
bah...mouhahaha...
haha, jag ändrade adressen. Blir folk ledsna om de inte hittar mig nu :-(
aaah.... nejmen jag blev trött på den långa adressen. Så jag bytte. Yup.
aaah.... nejmen jag blev trött på den långa adressen. Så jag bytte. Yup.
Ny design igen...
Mjo, fick ändra designen igen för folk kunde visst inte se min brillianta html-lösning *suck* :-P Ser ni den nu då? :-D Jag tänkte på Eric och gjorde den lite extra rosa...Haft en lugn, go helg. Var till Lekstunden i Karlstad igår med systeryster och Tilda. Ja, Loke var med på ett hörn han också... Ministern var hur nöjd som helst med att få sitta i bollhavet och kasta bollar fram och tillbaka. Vi kommer åka tillbaka dit så Jimmie får leka lite också. Smidigt ställe att ha när leksakerna hemma inte är så roliga för tillfället. Ja, varken för Jimmie eller Loke.
Jag har börjat känna buffar i magen nu också :-O Helt otroligt, trodde det var vanligt tarmbubbel, men så fick jag en knuff som inte gick att ta miste på. Tror Loke lämnade kvar en lapp där inne på hur buffandet ska gå till. Lär få en ninjaspark så fort lillfräs växt till sig ordentligt. 3½ vecka kvar till ultraljudet! :-D
torsdag, juni 12, 2008
Ny design...
Vad tycks? Lite bråk med html-koden och jag fick till det tillslut. Tacka vet jag Photoshop, skitkul att sitta och göra bilder med. Nu fattas bara min nya kamera, så man kan ha ännu roligare med det programmet. Ser många fina tavlor hemma bara man lärt sig kameran. Finns det nåt finare än en tavla med sitt lillmonsters ansikte på? :-D
Blödig som få är man, särskilt redan då man fått första barnet men nu när man också är gravid är det ännu värre. Hade tänkt se "The mist" men ångrade mig när jag såg trailern. En liten pojke säger till sin pappa(?) att stanna inne och inte gå ut. *snyft snyft* så nej, är det barn med som kanske råkar illa ut vill jag bara inte se... Bara för detta går det en massa dokumentärer på 3:an om barn med dvärgväxt. Deras prognoser för livslängd är inte särskilt bra, så bara där gråter man ju. Och nu läste jag Victorias blogg om den lilla fågeln och va tusan, kan inte läsa nåt nuförtiden utan att gråta. Stackars lilla pippin...
För att få med nåt positivt, mamma var här igår och hjälpte oss hemma. Så nu är det så skinande rent här som bara en mamma kan få till det... Sitter och njuter av leksaker på sina platser istället för att snubbla över dem. Nu ska vi bara få iordning rummet där uppe också... Om ni vill måla tak, tapetsera, lägga golv och riva lite får ni gärna komma hit och hjälpa Jimmie :-D Jag förklarar mig handikappad på alla punkter.
Blödig som få är man, särskilt redan då man fått första barnet men nu när man också är gravid är det ännu värre. Hade tänkt se "The mist" men ångrade mig när jag såg trailern. En liten pojke säger till sin pappa(?) att stanna inne och inte gå ut. *snyft snyft* så nej, är det barn med som kanske råkar illa ut vill jag bara inte se... Bara för detta går det en massa dokumentärer på 3:an om barn med dvärgväxt. Deras prognoser för livslängd är inte särskilt bra, så bara där gråter man ju. Och nu läste jag Victorias blogg om den lilla fågeln och va tusan, kan inte läsa nåt nuförtiden utan att gråta. Stackars lilla pippin...
För att få med nåt positivt, mamma var här igår och hjälpte oss hemma. Så nu är det så skinande rent här som bara en mamma kan få till det... Sitter och njuter av leksaker på sina platser istället för att snubbla över dem. Nu ska vi bara få iordning rummet där uppe också... Om ni vill måla tak, tapetsera, lägga golv och riva lite får ni gärna komma hit och hjälpa Jimmie :-D Jag förklarar mig handikappad på alla punkter.
måndag, juni 09, 2008
Ge Mig Regn!
Då var det dags för en ny vecka... Förstår inte hur jag ska hålla koll på veckorna när man ändå ska gå hemma hela sommaren. Knappt att jag vet vilken graviditetsvecka jag är i. 15 snart...
Loke och jag har haft en trevlig hemmadag idag. Jag har plockat lite och han har plockat ur skåpen åt mig... Åkte till stranden sen och jag doppade mig för första gången iår. Go mee :-) Dax för det nu när det förhoppningsvis går mot svalare väder ett tag. Yay, mera reeegn. Kan ju tillägga att åkrarna längtar lika mycket som jag, så jag har massa stöd till mitt regnbegär :-D
Men lilla herrn är inte bara en dans på rosor här hemma. Hans gullegull-humör börjar bytas ut mot ett "jag hör dig inte och gör som jag vill!"-humör som kan tära på den starkaste. Än så länge hanterbart, men lillasyskonet i magen gör att jag gärna tar ut semester från att vara mamma lite då och då och stänger av. För trött för att ta alla kamper. Det är väl bara försmaken på tvåårstrotsen, tacka och ta emot :-)
Loke och jag har haft en trevlig hemmadag idag. Jag har plockat lite och han har plockat ur skåpen åt mig... Åkte till stranden sen och jag doppade mig för första gången iår. Go mee :-) Dax för det nu när det förhoppningsvis går mot svalare väder ett tag. Yay, mera reeegn. Kan ju tillägga att åkrarna längtar lika mycket som jag, så jag har massa stöd till mitt regnbegär :-D
Men lilla herrn är inte bara en dans på rosor här hemma. Hans gullegull-humör börjar bytas ut mot ett "jag hör dig inte och gör som jag vill!"-humör som kan tära på den starkaste. Än så länge hanterbart, men lillasyskonet i magen gör att jag gärna tar ut semester från att vara mamma lite då och då och stänger av. För trött för att ta alla kamper. Det är väl bara försmaken på tvåårstrotsen, tacka och ta emot :-)
söndag, juni 08, 2008
Grattis på 70-årsdagen, mormor!
Ett stort fång med gula rosor till min mormor
Gun Pärnarp
* 8/6 - 1938
+ 14/7 - 2001
som skulle ha fyllt 70 år idag
om inte cancern hunnit före.
Vi saknar dig och hoppas du har det bra!
lördag, juni 07, 2008
Look at me grooow...
*pust stånk och stön* och TACK för regnet som kom idag! Som jag väntat! :-D Åska gjorde det också, så det har rensat ur luften ordentligt! På bilden står jag med en kopp kaffe och njuuuter av duggregnet i bakgrunden. Det kallar jag sommar, med äkta sommarregn!Dagarna passerar rätt lugnt här. Vi går till stranden och plaskar lite, eller så hälsar vi på folk, plaskar i poolen hemma (Lokes lilla pool alltså), hälsar på annat folk eller plockar inne medan Loke snurrar lock.
Magen växer på. Är i fjärde månaden nu och känner igen krämpor som smyger sig på. Växtvärken, halsbränna och andra saker som den eviga hungern, kisseblåsa i storlek vindruva och yrsel för ingenting.
Väntan på Loke var spännande, varje ny sak tog emot med glädje och det gick i en bra fart. Nu går allt för sakta. Jag vill ha min bebis. Kanske slippa förlossningen och slutet av graviditeten som är rätt tung, men ändå en frisk och kry bebis på magen. Tack...?
torsdag, juni 05, 2008
Student, irritation och sommarlov.
Yes, idag var vi in till Örebro en sväng för att se syster Ulrika få ta studenten. Bara Markus kvar om 4 år, sen har alla syskon klarat av skiten :-) Massa trevligt att träffa Örebro-folket igen, men ujuj vad varmt det var och bebis i magen var väl inte sådär entusiastisk av att jag aldrig satt ner. Pappa sa att jag inte fick klaga, men johorå, får jag visst det. Sommaren kan skippas enligt mig, fram för längre vår och höst! Med NORMALA temperaturer på några grader under 20 i solen.
Irritation. Ja. Nu när folk börjar veta om att jag är gravid igen, har vi några standardkommentarer som varenda jävel tror de är först med. Som att säga att "på julafton brukar tomten vi har hemma säga >hohoho<" och tro man är ensam om det. Kära nån. Iaf, standardkommentarer för bebis 2:
"Men, kan ni inte planera bättre?"
Folk man hör på att de vet att man inte alltid kan planera barn, tar jag lätt på. Klart man kan skoja om sånt om man ska ha barn i december. Men folk som allvarligt tycker man KAN planera barn när man vill ha dem, bara för att de kanske blev gravida på första försöket. De gör mig så irriterad! Loke tog 4 månader på sig innan han fanns i magen. Denna var inte helt planerad, men vi hade hunnit med försök innan och bestämt oss för att vänta så födelsedagarna blev mer utspridda. Men då händer sånt här ibland och vad ska man göra? ;-) Vi är så glada såå ändå. Vi kan få barn, hur underbart är inte det?
"Så när hade du tänkt bli klar med utbildningen?"
Så trött. Igen, skämt ok, men inte när man hör hur de egentligen tycker det är vansinne med barn när man pluggar. Varför så negativa? Jag har bara positiva erfarenheter av att plugga samtidigt som jag har barn. Visst var det lite tufft när sonen var mycket sjuk efter inskolningen, men det måste väl vara lika jobbigt att vabba (ta ut "Vård av barn"-dagar, stanna hemma från jobb/skola) när man har jobb och missa där? Nu kommer tvåan och fler vill jag (som jag känner starkt nu) inte ha. När jag börjar söka jobb är bebis i magen 1½, går på dagis, jag är klar med barn och kan satsa fullt på att få jobb. Istället för att skaffa jobb, jobba ett tag och bli mammaledig ett år. Sen jobba ett tag, bli mammaledig igen osv. Det är väl ok för de som gör så, men mitt sätt funkar också. Och kära nån, jag är inte ensam om det och världen funkar som den ska :-O
Mina betyg har blivit bättre EFTER Loke föddes för jag är mer strukturerad nu. Har mer hemmatid med honom, eftersom vi inte behöver full dagistid då jag kan läsa mycket hemma. Förespråkar alla att småbarn ska vara 50 timmar på dagis i veckan bara för att det är såå mycket bättre att jobba innan man skaffar barn? Dessutom, jag får inte mycket pengar nu, alltså vet vi att vi klarar oss även om jag inte får jobb direkt. Världen går inte under bara för att man skaffar barn medan man pluggar, kan ni inte bara vara glada för oss istället för ert förbannade gnäll?
"Gör hon inget annat än att skaffa barn?"
Du vet vem du är, vette fan dock om du läser min blogg. Snälla, rara tösa, är du inte mognare än så? Måste du trycka ner andra för att bygga upp ditt ego? Världen är inte så inrutad som du säkert fått växa upp med och verkligen inte så förbannat negativ. Så glad att jag inte hörde dig säga detta, för då hade jag krävt ett mognare svar och jag vet inte om du klarar av det.
Så, det var väl de vanligaste kommentarerna jag irriterar mig på. Inte sista, den är speciell av en speciell person. Kort sagt, det finns så många där ute som inte vågar tänka på att göra saker annorlunda för de tror Kronofogden jagar en då. Loke är 1½, har inte stött på nåra kriser än så ojojoj, jag tror det går att göra som vi gjort :-0 Jobb när jag pluggat klart är jag inte kräsen på, tar ett telefonförsäljarjobb om det verkligen är det enda jag kan få innan lärarjobbet dyker upp. Tänk lite utanför rutan ibland, ni dör inte av det.
Irritation. Ja. Nu när folk börjar veta om att jag är gravid igen, har vi några standardkommentarer som varenda jävel tror de är först med. Som att säga att "på julafton brukar tomten vi har hemma säga >hohoho<" och tro man är ensam om det. Kära nån. Iaf, standardkommentarer för bebis 2:
"Men, kan ni inte planera bättre?"
Folk man hör på att de vet att man inte alltid kan planera barn, tar jag lätt på. Klart man kan skoja om sånt om man ska ha barn i december. Men folk som allvarligt tycker man KAN planera barn när man vill ha dem, bara för att de kanske blev gravida på första försöket. De gör mig så irriterad! Loke tog 4 månader på sig innan han fanns i magen. Denna var inte helt planerad, men vi hade hunnit med försök innan och bestämt oss för att vänta så födelsedagarna blev mer utspridda. Men då händer sånt här ibland och vad ska man göra? ;-) Vi är så glada såå ändå. Vi kan få barn, hur underbart är inte det?
"Så när hade du tänkt bli klar med utbildningen?"
Så trött. Igen, skämt ok, men inte när man hör hur de egentligen tycker det är vansinne med barn när man pluggar. Varför så negativa? Jag har bara positiva erfarenheter av att plugga samtidigt som jag har barn. Visst var det lite tufft när sonen var mycket sjuk efter inskolningen, men det måste väl vara lika jobbigt att vabba (ta ut "Vård av barn"-dagar, stanna hemma från jobb/skola) när man har jobb och missa där? Nu kommer tvåan och fler vill jag (som jag känner starkt nu) inte ha. När jag börjar söka jobb är bebis i magen 1½, går på dagis, jag är klar med barn och kan satsa fullt på att få jobb. Istället för att skaffa jobb, jobba ett tag och bli mammaledig ett år. Sen jobba ett tag, bli mammaledig igen osv. Det är väl ok för de som gör så, men mitt sätt funkar också. Och kära nån, jag är inte ensam om det och världen funkar som den ska :-O
Mina betyg har blivit bättre EFTER Loke föddes för jag är mer strukturerad nu. Har mer hemmatid med honom, eftersom vi inte behöver full dagistid då jag kan läsa mycket hemma. Förespråkar alla att småbarn ska vara 50 timmar på dagis i veckan bara för att det är såå mycket bättre att jobba innan man skaffar barn? Dessutom, jag får inte mycket pengar nu, alltså vet vi att vi klarar oss även om jag inte får jobb direkt. Världen går inte under bara för att man skaffar barn medan man pluggar, kan ni inte bara vara glada för oss istället för ert förbannade gnäll?
"Gör hon inget annat än att skaffa barn?"
Du vet vem du är, vette fan dock om du läser min blogg. Snälla, rara tösa, är du inte mognare än så? Måste du trycka ner andra för att bygga upp ditt ego? Världen är inte så inrutad som du säkert fått växa upp med och verkligen inte så förbannat negativ. Så glad att jag inte hörde dig säga detta, för då hade jag krävt ett mognare svar och jag vet inte om du klarar av det.
Så, det var väl de vanligaste kommentarerna jag irriterar mig på. Inte sista, den är speciell av en speciell person. Kort sagt, det finns så många där ute som inte vågar tänka på att göra saker annorlunda för de tror Kronofogden jagar en då. Loke är 1½, har inte stött på nåra kriser än så ojojoj, jag tror det går att göra som vi gjort :-0 Jobb när jag pluggat klart är jag inte kräsen på, tar ett telefonförsäljarjobb om det verkligen är det enda jag kan få innan lärarjobbet dyker upp. Tänk lite utanför rutan ibland, ni dör inte av det.
Jag har SOMMARLOV NU!!! yeeeeeeey!!!!
tisdag, juni 03, 2008
Mamma Mia - version 2.
Så :-) Nu när man gått drygt 12 veckor och allt känns säkrare, kan jag säga att Loke blir storebror i december. Den 9:e är syskon beräknat och om allt går som det ska blir vi säkert föräldrar på julafton igen ska ni se ;-) Nej, inte helt planerat, men inte heller helt oplanerat, bara själva månaden som inte blev som tänkt :-P
Sen måste ni ju hålla med mig, avundsjukan dem emellan kommer ju minimeras när båda två får vänta så länge på sina födelsedagspresenter ;-) Ingen fyller nämnvärt tidigare än den andra.
Den 10:e juli får vi förhoppningsvis veta könet. Sen får vi se om vi håller det för oss själva eller går ut med det... Det märks. Blir det en kille får Loke en busbrorsa att leka med och vi slipper tänka på att köpa kläder alls. En tjej och jag vet många som kommer köpa en ny bebisgarderob av rosa gulligull och Loke får en syrra att bråka med :-P hehe, det blir nog bra vilket som. I vanlig ordning kunde jag inte bry mig mindre om det blir en tjej/kille. Frisk bebis tack!
Den 10:e juli får vi förhoppningsvis veta könet. Sen får vi se om vi håller det för oss själva eller går ut med det... Det märks. Blir det en kille får Loke en busbrorsa att leka med och vi slipper tänka på att köpa kläder alls. En tjej och jag vet många som kommer köpa en ny bebisgarderob av rosa gulligull och Loke får en syrra att bråka med :-P hehe, det blir nog bra vilket som. I vanlig ordning kunde jag inte bry mig mindre om det blir en tjej/kille. Frisk bebis tack!
Snart ere lov!
Charmig som få. Han kan när han vill, minst sagt :-PHär hemma har det varit sjukt. I helgen hade Loke feber, hög jävla feber på 40 grader :-( Det är inte kul att vara mamma när man blir så orolig... Han sov mestadels av tiden när tempen låg så högt. Av det hela blev det sen utslag, små röda prickar över hela kroppen. Ännu en anledning för oro. Kan det vara vattkoppor? Svinkoppor? nåntingannat-koppor? Värmeutslag? Nåt värre? Tydligen bara ett resultat av 3-dagarsfeber han hade, de har bleknat lite mer nu.
Sen till mygg. Fy fasen för mygg. Det kliar på varenda kvadratcentimeter av kroppen, eller det är så det känns iaf. Kan ju inte sova där uppe utan öppet fönster och myggnätet har ingen orkat sätta upp än. Slutar i myggbett deluxe över hela kroppen.
Sista föreläsningen imorrn, sen sommarloooov. Åååh det är bara för skönt! Loke går dagis tisdagar och torsdagar hela juni och augusti. Juli är han hemma med oss. Får se om vi kommer iväg till Kolmården som planerat, annars blir det säkert en tripp nån annanstans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)