En liten flytt.

För nästan exakt 7 år sen fick jag veta att jag var gravid. En liten bebis skulle komma i december 2006. Jag och Jimmie bodde i en lägenhet på Rud i Karlstad, en trea för tanken om en bebis i den närmsta framtiden hade funnits där ett tag. Vi var 22, jag pluggade och Jimmie jobbade sen 3 år tillbaka.

Det gick några månader och tanken om att bo i Karlstad i en lägenhet med bebis kom. Vi båda hade växt upp i hus de första åren och båda på landet. Vi började prata om hus, kollade lite vad som fanns och hittade ett hus ute på landet i Älvsbacka. Visste inte vart tusan det låg, men bestämde tid med mäklaren för att kolla. Vi föll som en fura för huset, tanken om att vår lilla skulle springa omkring där, hur fint vi skulle göra det och sommar ute på landet lät underbart. En koll till på huset, sen köpte vi det. Det första huset vi kollade på ;-)

Sen började cirkusen. Jag var föräldraledig först med minsta ersättningen som går att få från FK. Jag började plugga igen och hann med några månader innan jag var gravid igen. December 2008 kom Isak. Vi hade klarat av att ha en bil fram tills dess, men nu började pusslet bli omöjligt med BVC-tider, jobb, bussar som egentligen inte passade arbetstider, handla osv. Så det fick bli en bil till.

Ekonomin gick ihop, det var inga problem, men de pengar vi lyckades spara ihop gick åt till bilkrångel, tandläkare, saker som gick sönder i huset och andra nödvändigheter. Det blev inte mycket pengar över till nöjen. Och så höll det på.

Augusti 2010 fick jag jobb. Helt plötsligt stod vi båda med jobb och två löner. Skillnaden per månad var stor! ...trodde vi. Men båda hade 8 mil att pendla per dag, lite av skillnaden gick åt till bensin. Den skillnaden som blev över gick åt till att piffa upp huset, något vi inte kunnat göra på de 4 år vi bott i huset. Nya tapeter, fixa bättre pump och andra saker. Mer pendling med bilarna innebar mer krångel... Återigen stod vi utan pengar över till nöjen.

När jag blev gravid med Mika började jag känna att jag orkar inte mer. Det är inget fel på huset, men det börjar kännas tradigt att bara "gå runt" månad efter månad när två heltidslöner borde kunna innebära pengar över till nöjen, att kunna spara ihop till en semester, att känna sig lite tryggare och inte stressad över ekonomin. När som helst kan det där dyra gå sönder och behöva ersättas. Att pendla X antal mil i veckan till jobb eller bara 3 mil för att köpa mjölk..

Så vi hittade en hyresrätt i Molkom. Vi flyttar snart och huset läggs ut till försäljning.

Tack Älvsbacka för de här åren, kommer kännas skumt att lämna. Men vi vill ha en lättare tillvaro några år :)

Januari börjar året, februari kommer näst...

Den eviga frågan är väl vart tiden tar vägen... Mika blir 6 månader nästa vecka... Ett litet yrväder som samtidigt är den mest medgörlige gossen ever. Han roas av att ligga i babysittern och kolla på när bröderna leker. Annars står han gärna i knät, flinar och skrattar mycket, inte svår att lägga om kvällarna... Han bara hänger med helt enkelt, tänk om samtliga barn varit så lätta ;)

Och en annan ska fylla sista-året-för-20-nånting snart också. Kan ju inte kännas mer "jaha" än det gör. I sinnet blev jag 30 för länge sen, så jag inväntar nojan för 40 kanske istället då? Kan väl bero på att man startade familjegrejen vid 22 och sen dess har det rullat på i rasande tempo. Fint vore ju med Det Fasta Jobbet som grädden på moset också, vilket jag hoppas kunna fixa i höst. Chansen liten om man ser på läraryrket här i trakterna just nu, men en chans finns iaf. Tydligen hade rektorn i Hagfors hört sig för om mig till mamma för ett tag sen, så fint att någon tänker på en ;) Helst hade jag haft ett jobb i Molkom för att slippa pendla, men jag är inte kinkig bara det är ett jobb.

Just nu väntar jag bara på sommaren, förhoppningsvis har det lugnat ner sig här hemma för oss då, för i detta nu har vi kaos. Men mer om det senare.

En helt vanlig stund med en 4-åring.

Är och hälsar på Malin. Loke är i skolan, så bara Isak och Mika är med... Bara.. Mika är en bebis. Bebisar få ta plats för de är inte nog gamla att muta eller hota med indragen lördagsgodis (ja, jag blir en sån förälder emellanåt).

Men Isak då. Vi sitter i köket. Isak har fått fika och jag har med mig iPaden för att roa honom en stund i taget.

Jag: ...så vi ringde honom och skulle återkomma efter att...
Isak: mamma
Jag: vänta lite Isak, efter att vi har beställt tid till...
Isak: maaamma
Jag: *ignorerar kidden för att hinna klart meningen* ... till energigubben som kommer...
Isak: men maaaaammmaaaaaaa!
Jag: VAD är det Isak?
Isak: Jag vill FRÅGA EN GREJ!
Jag: Vad?
Isak: ehmmmm... hummm...
Jag: Vad ville du fråga?
Isak: När ska vi åka hem?
Jag: Vi ska sitta och prata en stund till, du kan leka med grejerna som finns på rummet där uppe.
Isak: du måste följa med!
Jag: Nej nu har jag följt med dig två gånger, du vet vart rummet är. Jag ska prata färdig här med Malin.
Isak: men maaammaa... följa med mig!
Jag: Isak, nu är det bra, du kan leka en stund så får mamma prata.
Isak: *tjurar med armarna o kors*

2 min senare. Isak kör omkring med en bil i köket, som jag bett honom att leka med i hallen precis utanför istället (försök ha en diskussion med en 4-åring i rummet. Försök sen ha en diskussion med en 4-åring i rummet som har en bil som låter. Mycket.)

Jag: du får leka med den där bilen i hallen gubben, eller gå upp på rummet där alla andra leksaker är.
Isak: MEN ÅÅÅÅH! Inte heeeela tiiiiden!
Jag: Nu räcker det Isak, du får sitta och fika med oss om du vill, men inga leksaker i köket, så får du leka i hallen eller där uppe.
Isak: *lägger sig raklång på golvet. Ansiktet ner*


Och dessa två saker gjorde han om och om och om och om igen. Precis som han gör hemma. Fint att se att han iaf är sig själv även hos andra ;)

En kaffekanna på det.

Mitt 2012