För nästan exakt 7 år sen fick jag veta att jag var gravid. En liten bebis skulle komma i december 2006. Jag och Jimmie bodde i en lägenhet på Rud i Karlstad, en trea för tanken om en bebis i den närmsta framtiden hade funnits där ett tag. Vi var 22, jag pluggade och Jimmie jobbade sen 3 år tillbaka.
Det gick några månader och tanken om att bo i Karlstad i en lägenhet med bebis kom. Vi båda hade växt upp i hus de första åren och båda på landet. Vi började prata om hus, kollade lite vad som fanns och hittade ett hus ute på landet i Älvsbacka. Visste inte vart tusan det låg, men bestämde tid med mäklaren för att kolla. Vi föll som en fura för huset, tanken om att vår lilla skulle springa omkring där, hur fint vi skulle göra det och sommar ute på landet lät underbart. En koll till på huset, sen köpte vi det. Det första huset vi kollade på ;-)
Sen började cirkusen. Jag var föräldraledig först med minsta ersättningen som går att få från FK. Jag började plugga igen och hann med några månader innan jag var gravid igen. December 2008 kom Isak. Vi hade klarat av att ha en bil fram tills dess, men nu började pusslet bli omöjligt med BVC-tider, jobb, bussar som egentligen inte passade arbetstider, handla osv. Så det fick bli en bil till.
Ekonomin gick ihop, det var inga problem, men de pengar vi lyckades spara ihop gick åt till bilkrångel, tandläkare, saker som gick sönder i huset och andra nödvändigheter. Det blev inte mycket pengar över till nöjen. Och så höll det på.
Augusti 2010 fick jag jobb. Helt plötsligt stod vi båda med jobb och två löner. Skillnaden per månad var stor! ...trodde vi. Men båda hade 8 mil att pendla per dag, lite av skillnaden gick åt till bensin. Den skillnaden som blev över gick åt till att piffa upp huset, något vi inte kunnat göra på de 4 år vi bott i huset. Nya tapeter, fixa bättre pump och andra saker. Mer pendling med bilarna innebar mer krångel... Återigen stod vi utan pengar över till nöjen.
När jag blev gravid med Mika började jag känna att jag orkar inte mer. Det är inget fel på huset, men det börjar kännas tradigt att bara "gå runt" månad efter månad när två heltidslöner borde kunna innebära pengar över till nöjen, att kunna spara ihop till en semester, att känna sig lite tryggare och inte stressad över ekonomin. När som helst kan det där dyra gå sönder och behöva ersättas. Att pendla X antal mil i veckan till jobb eller bara 3 mil för att köpa mjölk..
Så vi hittade en hyresrätt i Molkom. Vi flyttar snart och huset läggs ut till försäljning.
Tack Älvsbacka för de här åren, kommer kännas skumt att lämna. Men vi vill ha en lättare tillvaro några år :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar