061224
The bumpmeister has arrived! Vår lilla älskling startade sin resa som smått den 22:a, som jag skrev då. Natten mot den 23:e fick jag värkar och vi var på BB 5 på morgonen. På 5 timmar hade jag öppnat mig 5 cm och vi trodde att det skulle gå snabbt, barnmorskorna var imponerade. Men lilla Loke hade andra planer. 7 timmar senare hade jag bara öppnat mig 1 cm till och jag var beredd att låta det hela vara och åka hem... Värkar hade jag hela tiden och vid 17-tiden var jag så trött att jag smått planerade att tvinga dem till snitt. Fick ryggmärgsbedövning - min nya bästa vän - och låg sen och skrattade när CTG:n visade att jag hade värkar. Kände inte ett smack!
Strax efter elva på kvällen kände jag hur det tryckte på. Trodde promt att jag skulle på toa, men de bara skrattade och sa att bebisen var påväg ut. Det var han också, men jag fick vänta i nästan 2 timmar... 00:58 var klockan när sista krystvärken var gjord och Loke låg på utsidan. Jag grät, Jimmie grät och mina armar var ett minne blott. Drog i de där handtagen på sängen för kung och fosterland och kunde knappt lyfta ett glas när vi fick fika. När Loke väl var ute hojtade Jimmie till: "Jag ser snoppen - Det är en pojke!". Själv var det det sista jag tänkte på, allt jag brydde mig om var att få ut bebisen. Min gissning var alltså rätt - det blev en gosse. Så jag, Erika, syrran och Jimmies morfar är BÄST på gissningar vad gäller kön :-P
Nu ligger han i vaggan här hemma och mamma och pappa sitter utmattade i soffan. Har inte landat riktigt än, man är glad ena sekunden och trött och sliten den andra. Huvudsaken är att det blir bättre med tiden. Loke fyller nu alltså på julafton - jag förstår vad de säger när de säger att det är den bästa julklappen man kan få. Födelsedagsfirningar fixar vi med senare, just nu är det viktigast att han är här och mår bra.
Tack för alla gratulationer och lyckoönskningar! Svårt att svara alla, men vi uppskattar dem väldigt mycket. God Jul i efterskott och Gott Nytt År - hoppas ni mår lika bra som vi gör nu!


