Halv åtta hos mej :)

Så igår var dagen D för att få finbesök av Elin och Erika. Vi har kört halv åtta hos varann de senaste veckorna och jag var sist på listan. Så de masade sig ut till Älvsbackaskogarna för att bli servad trerätters. Det jag bjöd på var räktoast till förrätt. Lövbiffsrullader med hasselbackspotatis sedan och rundade av med hallonpannacottapaj. Det fick de skölja ner med lite vin, jag själv smuttade på alkofri cider :P

Faktiskt en kul grej, för det hör inte till vanligheterna att man ställer sig o lagar mat en hel dag, inte ens att det kommer folk hit man får bjuda på mat öht :) Bara att se nu om vi kör en runda till med det hela, var en smärre utmaning att hitta rätterna. När fasen gör man en förrätt annars? ;P

Annars är det slutet på vårterminen. Kan inte kalla det något annat. Dagarna springer förbi och studiedagar avlöses med klämdagar. Tjoff och terminen kommer vara slut. Nästa lördag drar vi till Stockholm för att se på dinosaurieskeletten. Kommer bli kul att se barnens miner, hoppas på en lyckad resa :D

Det här med att föda barn...

Ja alltså, vi alla vet att bebisar ska ut ur magen när de väl kommit dit. T.o.m. min 5-åring ser bekymrad ut när han försöker fundera ut hur i helskotta det ska gå till.

Det jag inte gillar är alternativen när det kommer till att föda barn. När jag väntade Loke var jag lyckligt ovetande om förlossningsgrejen, jag visste ju hur de kommer ut men inte alls som kan gå snett om vi säger så. Ändå gick första förlossningen bra med lite tråkiga värksvagheter mitt i så där. Men ut kom han o han mådde prima. Jag repade mig snabbt också.

Med andra barnet, monstret Isak, var jag därför inte så nervös. Första gick ju bra o de säger att andra går snabbare. Så haha på mig där när jag återigen blev värksvag och fick trycka utan värkar mitt uppe i allt och ungen fick dras ut med sugklocka. Varsegod för detaljer ;)

Så nu med tredje känner jag mig inte sådär jättesugen på att föda barn... alls. Jag VET ju att bebisen ska ut. Men vad har jag att välja på? Antingen föder jag vaginalt eller snittas.

Vaginalt kan en massa saker hända. Värksvaghet igen. Sugklocka igen. Kanske kommer inte värkarna igång igen. Kanske går allt jättebra. Kanske inte.

Snitt är ju bra, slipper jag göra nåt aktivt o värksvag blir man inte där. Men man kan ha ont. Ont ont ont efteråt som gör att man blir liggandes ett tag medan magen läker ihop. Alla bebisar diggar inte heller att födas på det sättet.

Så vad väljer man? Den naturliga vägen som de så fint säger, eller det medicinska. Ha ont under eller efteråt? Vad är egentligen bäst för bebisen? För de är inte överens, finns risker med båda och fördelar med båda. Jag har inte en aning om hur jag vill ha det. Och just nu är jag rädd för båda alternativen.

Men ut ska bebisen likafasen...

Kidsen

Mina grabbar bus. Sitter o är redo att friseras ;) Första året vi klippte Loke skrek han rakt ut när rakapparaten satte igång, så vi fick klippa så gott det gick. Nu är det inga problem och Isak älskar att bli ompysslad och bli "fiiin". Samma sak när han ätit, han springer o tvättar munnen för att bli fin. När han ska på dagis väljer han tröja för att vara fin. Loke däremot kunde inte bry sig mindre om tröjan är skitig och byxorna är fulla i hål. För honom är det dock viktigt att kläderna sitter skönt, annars klagar han.

Isak är inne i en period av trots gånger en miljon. Vette tusan vad som har hänt, men nånting är det. Treårstrotsen de pratar om kanske. Allt är NÄEEJ!! och det är dramaqueen ner på golvet med sparkande ben och armar som dunkar. Sen försöker han med att säga "F'låt" efter vissa omgångar som om allt är okej då. Testing testing in i det sista om precis allt...
Min goa moder och fader har sagt att jag var likadan i hans ålder, stampade med fötterna och tyckte allt var "hela världen!", men jag tror de ljuger...

Loke är i sin tänkarperiod och särskilt nu när jag är gravid. Det är många tankar om bebisen och om den är söt osv. Sen om mina kläder kommer gå sönder när magen växer och vad bebisen äter därinne egentligen. Sen går tankarna till annat och om 3 veckor åker vi till Stockholm för att se på dinosaurieskelett. Stackarn räknar ner så gott han kan tills vi ska åka. Också om vi har "tvåtusen pengar" så vi kan åka "stora båten" igen. Kryssningssugen kille.

Jag väntar bara på påsklov som startar om 5...4....3....

Preggers

Jomenvisst, jag gick ju och blev på smällen där i december. Ganska ovan känsla att bli gravid då och inte vara alldeles höggravid och kläcknära. Så vi höll det hemligt för alla över jul, har fått några extra kollar under veckorna eftersom vi inte fick behålla vår gosse för 2 år sen, och berättade för de närmsta i v.10.

Sen följde några fler veckor av nervositet över allt, fick en blödning i v.18 som skrämde skiten ur oss men allt var ok. Nu går jag in i v.20 imorrn och är nästan halvvägs :D Allt ser bra ut hittills så vi försöker slappna av lite men det är svårt det också.

På jobbet märkte de rätt snabbt, fick ju lov att berätta när man mådde apa och sprang och mådde apa på toan också :( Var sjukskriven 2 veckor när det rejäla illamåendet kom. Nu hoppas jag mina fogar håller till mitten av juni när terminen slutar. Vill ju inte lämna klassen i förtid heller.

En sak jag saknat är att äta en massa dumt o skylla på att bebisen vill ha. Lovely ;) Inte lika när kilona ska ner, men det skiter jag i nu ;)