Soffpotatis.

Så mycket som händer runt om oss nu att man knappt orkar med sig själv. Idag har jag tagit första steget mot fullständig soffliggning fram till lillebror föds. Eller ja, ett bra steg i ledet iaf. Var in till universitetet och sa att jag tar halva terminen som uppehåll och hela nästa för att börja tillbaka HT 2009 med svenska B. Det får bli den slutgiltiga lösningen, alltså läsa om hela kursen. Inte en delkurs, inte två utan alla fyra. Det suger och det är ledsamt att inte ha klarat nåt + dessa 10 veckor med CSN jag "slängt bort", men jag får inse att jag inte klarar mer. Jag mår pyton, graviditeten i sig är en pärs och allt runtomkring blir för mycket.

Sååå soffpotatis nummer ett numer.

Och nu borde jag verkligen sova. Måste ladda inför Ullared i övermorrn. Blir ju att gå en smula då, så bäst att vila upp sig så jag iaf klarar 50 m i taget :-D

Släppa taget.

Är vad jag gör nu. På rätt många olika sätt faktiskt, både med relationer och privata livet. Lagomt kryptiskt va?

Jag får ge upp nu, det går inte längre. Jag har ont, får mer ont av planeringen med skolan, stressen med en omtenta, 4 timmars stillasittande samtidigt som man ska leka uppmärksam för karln där framme pratar samtidigt som lillebror har morgongympa. Det går inte längre. Det är inte värt att spara in en termin om det innebär att bebisen tar skada av överansträngning. Inte heller värt att ha så ont om kvällarna att Loke inte ens kan ligga och gosa i famnen som han vill innan nattningen. Vi får lösa detaljerna senare, jag får ta min lilla stolthet och ge upp, HT 2009 får svenska B komma tillbaka och terrorisera mig. Vad jag ska göra hemma i 11 veckor +-2 är en gåta, men det löser sig det också.

Vad gäller honom så sårar det, absolut, men känns inte längre lika mycket som först.

Sen fick vi veta att några av de grabbarna vi spelat Warcraft med sen 2005 vill komma på vårt bröllop nästa år. Hur skoj som helst, samtidigt som det är hur pinsamt som helst. Prata engelska med engelsmän, finns det nåt värre?! :-) Speciellt när man ska skryta med att bli lärare i engelska, de lär ju tro svenskarnas engelskanivå ligger under fransmännens, eller ännu värre som "I'm Inga from Swiiiden". Gosh.

Fröken positiv.

mammas sötnos börjar bli stor jue...

Igår vad det 3 månader kvar till julafton. Idag är det 3 månader kvar tills jag tror lillebror kommer födas. Juldagen med andra ord för er som inte orkar tänka efter en stund :-P

Borde sitta med tentan jag har imorrn, men motivationen är väl lite sisådär. Får se hur tentan är uppbyggd imorrn iaf, så man i värsta fall vet lite mer om omtentan senare...

Försöker tänka lite mer positivt, så otroligt enerverande att ha negativitet hängandes över en hela tiden. Så bortsett från alla problem jag har så:

- jag har ont, men nära folket friska och glada (ja, friska iaf ;-))
- tjock och tvär, men vi ska ha barn igen i december
- Loke är trotsig, men lika underbar för det
- skoltrött, men jag kommer få en paus från studierna snart
- jobbigt att sälja huset, men lite äventyrligt blir det med nytt ställe
- vet inte om jag kommer klara kursen nu, men den finns där nästa höst också
- deppig och uttråkad, men vi ska till Ullared nästa torsdag :-)
- graviditeten gör ont, men att känna han böka där inne är än så länge mest mysigt

Lösningar.

Ja, inte för att jag tror alla bryr sig om att sätta sig in i min "jobbiga" sits. Här har ni dagens svammel:

Jag kommer ha använt 180 veckor av CSN's 240 möjliga när/om jag går på ledighet efter halva höstterminen. Det skulle innebära att jag kan plugga 3 terminer med fullt lån+bidrag eller 4 terminer med 75% som jag gör nu. Det kommer troligtvis bli det senare - 4 terminer kvar efter mammaledighet 2.

Sååå... Nästa höst ska jag läsa halva B-kursen i Svenska. Eftersom Jimmie också ska vara föräldraledig och jag inte vill ta veckor ifrån honom, kommer mina veckor inte räcka fram till oktober fr.o.m. november det här året (måste börja plocka föräldrapenning FÖRE bebisen kommer om jag inte orkar plugga mer). I värsta fall får jag ta full föräldrapenning från 20:e oktober fram till juni 2009. Där är mina dagarna slut. I bästa fall kan vi lösa det lite som vi gjorde med Loke, att Jimmie är hemma fredagar och tar fp fre-sön. Då behövs bara 3 fp-dagar i veckan istället för mina 7. Då sparar vi dagar. Iaf...

Lättast är det för mig att börja plugga i augusti istället för oktober. För till oktober blir det smått omöjligt att få ihop dagarna utan att Jimmie måste skära ner på sin ledighet - vilket jag inte vill. Så augusti. Frågan är vad jag ska läsa från aug-okt för att få en hel termin där, för halva svenska B som jag har kvar kommer börja i okt/nov 2009. Så jag tänkte att jag kanske ska ta en kvällskurs i specialpedagogik under HT -09. Kommer bli lite tufft när den överlappar svenskan, men mitt CV kommer se lite bättre ut när jag kommer ut.

Nån som hängde med i föräldrapenningsdjungeln? Inte? Nähä :-p

Lösning 1: svenska B + specialpedagogik HT 09.
Lösning 2: svenska B från mars 09 och svenska C under HT 09.
Drömlösning: svenska B klar januari 09. Skriva tenta medan Jimmie sitter med liten utanför tentasalen ;-)

Det lutar åt ettan. En examen i juni 2011 - svenska/engelska-lärare mot grundskolans senare år och gymnasiet + extrakurser i tyska och specialpedagogik. Vad tycks? ;-) Hoppas kunna läsa specialpedagogik 2 också, men det får bli en senare fråga om jag hinner... Det kommer iaf bli att jag inte har en ynka vecka kvar att ta ut CSN på sen, så man får hoppas man trivs som lärare ;-)

Förtydligande.

Skrev jag att jag är skoltrött? För det är jag!

...

:-D

Sen bestämde jag och morsan att vi ska till Ullared (Gekås) den 2:a oktober, drar med oss syrran också. Jimmie ville inte med, muttrade nåt över "ni får skjuta mig först" så jag antog att han kunde stå över. Hoppas bara mina fogar inte bråkar för mycket, Loke behöver en ny höst/vinter-garderob + att julklappar/presenter måste inhandlas! Om fogarna bråkar hoppas jag de har en rullstol till låns, för dit ska jag! Oavsett hur min kropp ser på den saken.

De rätta valen.

Man tänker ju rätt titt som tätt på "om du fick chansen, skulle du göra något annorlunda?" och jag har väl olika svar på den frågan varje gång jag tänker den. För om jag ändrar något som påverkar ju det rätt mycket av det andra.

Som först, om jag valt rätt linje från start hade min examen legat närmre. Jag tog studenten 2003, gick civil IT ett år innan jag valde om till lärare. Om jag INTE börjat på lärarlinjen 2004, hade jag knappast träffat Erika och så kan man inte ha det ;-)

Om jag väntat med barn till jag läst lite längre in i utbildningen skulle jag också vara klar tidigare. Men då hade jag inte haft Loke och så kan man inte ha det. (ni börjar se vart min största ångest ligger nu va?). Jag. Blir. Aldrig. Klar.

Som det ser ut nu kommer jag orka läsa halva Svenska B i höst. Kommer alltså gå på mammaledighet 2 lagomt till början av november - precis som sist. Sist berodde det mest på att tentorna passade så bra där. Den här gången beror det på att jag är osäker på om jag ens klarar en vecka till :-( Jag har ont. Jag är trött. Jag orkar inte stressa samtidigt som jag försöker klara av att ha ont. Så halva svenska B blir det nog. Kanske. Om jag klarar det.

Sen har jag två val. Börja tillbaka i mars/april nästa år eller okt/nov. Beror mest på 1) hur min ork ser ut och 2) om jag helammar (fortfarande eller alls). Börjar jag i vår tar jag examen HT 2010, annars VT 2011. Även om mitt psyke älskar tanken på det tidigare förslaget, kan jag känna att det kan vara bättre att sluta på våren istället för i januari. Med tanke på när jobb inom skola brukar dyka upp.

Det känns bara så läskigt att ha börjat plugga 2003 för att sen ta examen 2011. Vart sjutton tog de 8 åren vägen? Jo, en utbildning på 5 år, 1 år på fel linje och två barn :-D Inte klokt vad man hinner på 8 år egentligen... Om man tänker så. Sen för att gå tillbaka till vad studievägledaren sa "du är bara 24! Även om du tar examen när du är 27 är du inte gammal, du hinner jobba mååånga år tills pensionen kommer". Mjo. Förvisso. Men jag är skoltrött. Skoltrött. Såååå skooooltrööööött.

Relax- take it eeeeaaaasy.

Så skojs var det att gunga i parken idag. Han har ju varit rädd för gungorna ett tag, men nu var de helt ok. Sen var han lite trött också, så det var mest rogivande att vaggas fram och tillbaka. Utöver gungorna var förstås rutschkanan det roligaste där.

Tyvärr måste jag väl hålla med barnmorskan att det är stressen som gör att jag får så ont på kvällarna. Testade igår och idag att inte tänka så mycket på att hinna plugga till tentan på fredag. Tog det mest lugnt och satt i soffan och myste. Och det ledde till att jag knappt hade ont alls på kvällen. Så jag får hitta nåt sätt att ta det lugnt på samtidigt som jag iaf får nåt gjort här hemma.

Ja, för eftersom jag hade så ont ringde jag barnmorskan igår och hörde om det var farligt för bebisen eller om man riskerade tidig förlossning eller så. Massivt ont i v.29 känns ju inte så bra. Hon sa att sammandragningarna ska inte göra ont såhär tidigt, men när de gör det ska jag se om vila hjälper. Hjälper det så är det ingen fara, utan det är kroppens sätt att säga att jag måste ta det lugnare. Iom att jag pluggar är det mest troligt att stressen hjälper, det enda tunga jag lyfter är Loke, så det försöker jag minska så gott det går... Vilket är svårt då herrn är i en extremt mammig period nu.

Tvåbarnschocken har väl kommit nu ungefär. Tanken på hur sjutton man handskas med två samtidigt är smått... massivt... skrämmande. Hoppas lillebror sover bra från start, slipper man den faktorn för jag tror resten gör sitt ändå. Får man sova är man iaf mer lik en människa än att vakna 75 ggr per natt.

Huset ja. Vi har ringt mäklaren som skulle ha varit hit i onsdags, men vi blev sjuka allihop och tänkte att det kan vara bra att iaf ha städat innan. Så vi får se när han kommer, det var lite tajt för honom till veckan tydligen så... Sen märks det vart vi tar vägen istället. Inte säkert huset blir sålt än på några månader... Förhoppningsvis går det antingen fort eller ett litet tag, för mitt uppe i förlossningen vill jag inte flytta... helst...

Nej vet ni vad...

Jag orkar inte längre. Vart säger man upp sig? *suck*

Nej men seriöst, med lite mindre självömkan kanske. Ibland är det bara inte roligt.
Som det är nu är det bara inte roligt. Dagarna går med ändå känns det som ett fall av "måndag hela veckan" och det är ett under att datumen tickar på. Det är inte bara graviditeten, det är allt. Gårdagen hjälpte väl inte speciellt mycket på den fronten heller.

Loke, Jimmie, Camilla och mamma får dagarna att gå runt. Alltid nåt.

Besviken.

Det är dagar som denna man är extra glad över att
man har en sån här goding att komma hem till.

Det. Är. Så. Otroligt. Irriterande. Och jag blir så besviken. Kära nån, tror du inte jag minns varje detalj? Tror du inte jag minns exakt hur det gick till och vad du sa? Skyll för fan inte på MIG för att DU inte bemödade dig att komma ihåg. Tack för att du får mig att känna mig så viktig. Jag ger upp. Det finns ingen anledning att fortsätta försöka när du så rart visade mig att det är en envägsansträngning. Jag skulle ha lyssnat på henne tidigare. Det är din förlust.

Inte nog med det. Är inte DU riktig? Om du sårar henne mer får jag lov att gå lös på dig. Bestäm dig nu och sluta upp med det förbannade velet. Ett beslut, svårare än så är det inte.

Utöver dessa två personer är det inte mycket som gör mig så less idag. Men de två personerna räcker så det blir över...

---

För att komma ifrån irritationen kan jag säga att jag var till studievägledaren idag. Jätterar dam, tack och lov ;-) Vi pratade lite om hur jag skulle lösa studieuppehållet och hur långt jag trodde jag skulle orka i höst. Det är tungt och hon sa väl en sisådär fem gånger att jag BARA var 24 och BORDE inte ha så bråttom tillbaka till skolbänken. Bara det att jag är en stressad person i övrigt, att skjuta på examen en termin extra är mycket begärt ;-) Men jag måste säga att hon har rätt, mamma blir man inte ofta om ens alls och det borde vara viktigare att njuta av det än att springa tillbaka till skolbänken som kommer stå kvar där oavsett... Vi får se om jag får sänka mina ambitioner lite. Loke och lillebror är viktigare än en stressad mamma.

Var till systeryster en sväng efter det och shoppade. Ja, ni vet, den roliga shoppingen alá mjölk och smörgås... Slörpa kaffe och drömma sig bort till examen och jobb. Hårt när drömmarna inte möter en sådär mycket som man vill att de ska göra. Man jagar och jagar men jag tror fan är mörkrädd och sitter gömd bakom "jag orkar inte" och hänger. Fattar ni? :-P Tycker jag ska få min examen och syrran sitt jobb. Faktiskt.

Känner ni skillnaden?

Kan ni historien bakom namnet Loke? Alltså den dumma jätten i nordisk mytologi som är pappa till en andra massa dummingar som ville att jorden skulle gå under och dödade och hade sig? :-D

Kan ni historien bakom Adolf Hitler? Alltså den fullt verkliga psykopaten som inte ansåg att nån annan ras än arier var värda att få andas? Han dödade verkliga människor.

Är det bara jag som inte får samma associationer till Adolf som med Loke? För jag fick veta nyss att de namnen är "samma sak", alltså att välja det namnet till sin son är lika sjukt.

mmm... Jag säger då det.

Jag orkar inte egentligen.

Ni vet när man fått en såndär idé som ställer hela vardagen upp och ner och inte ett skit kan man göra för att få tillbaka det som var innan? :-P Ungefär så känns det nu. Vi pratar och pratar här hemma om vilka alternativ vi har just nu. En sak har vi iaf kommit överens om, där vi bor nu är inte ett ypperligt läge att bo på när Loke börjar närma sig 5-6 år. Vi flyttade hit med tanken på att här ska vi bo och gjorde alla planer för en period på 10-15 år framåt. Allt kändes bra... förutom en liten detalj. Vägen. Den förbannade 90-vägen som går bredvid och blir 70 strax efter. Själva säkerheten kan lösas genom att sätta upp staket runt gården så Loke kan springa omkring som han vill. Det är bara längre fram det blir problem, ungefär vid den perioden Loke vill lära sig cykla eller komma iväg till kompisar/ till stranden. Det bor några barn i närheten, men det skulle dröja länge innan han själv fick gå dit iom vägen. Skulle man kunna flytta hela gården bort från vägen och typ till Östanås som är ett litet samhälle 2 km längre upp, skulle vi göra det! Tanken först var att vi ändå kommer få skjutsa barnen överallt när vi bor på landet, men man är mer låst än så iom att de bara kan vara på gården utan vår översikt, vägen går de inte på förrns om 10 år - minst.

En annan sak vi känner är hur mycket press renoveringar tar på en, även om vi inte har stora grejer som behövs göras. Det ständiga arbetet med eldning, gräsklippning, småfix hemma som trasig toalett osv, gör att man alltid har nåt på listan som väntar på att bli gjord. Den pressen är inte rolig att ha när man egentligen bara vill mysa med familjen eller ta igen sig efter en dag av "MAMAMMAMAMMAMAMMA" eller pluggstress. Vi vet inte vad som är värt det - låta barnen växa upp på landet alá våra drömmar för dem eller flytta för att få mer tid över.

Bara det att jag orkar inte flytta. Inte igen. Jag får panik. Det var ju här vi skulle bo, varför blev det så massivt allt? Svårt att veta exakt vad hus och barn innebär förrns man är där. Var och en för sig tror jag är överkomlig, båda två samtidigt när vi ännu inte har den inkomst vi vill ha är lite... massivt.

Så där är våra funderingar just nu. Steg 1 är att ta reda på vad vi kan få huset sålt för och sen tas beslutet från det. Det är ju trots allt 3 år kvar tills jag förhoppningsvis har jobb och Loke är i den åldern vi inte känner att vi kan bo här längre. Vad som händer fram till dess får vi se. Men hua vad jobbigt det är att varken veta fram eller tillbaka nu...

Mora Träsk

Vi var tvungna. Vi har tittat på "Lilla Olle" och "Tigerjakt" på Youtube ett tag nu, Loke kan ljuden utantill nu och ska baara se på dessa när vi sitter vid datorn. Så, jag såg att Discshop hade dessa filmer rätt billigt, så vi beställde dessa. Hoppas han tycker om dem :-P Loke alltså...

Rosa fluff.

Är det inte helt otroligt egentligen hur en liten person kan betyda allt för en? Från sekunden han låg kletig på min mage och kollade på mig med rådjursögon har allt kretsat kring honom. Och med all rätt för allt handlar om honom. Snart kommer allt handla om honom och hans bror. Jag och Jimmie får fortsätta leka bifigurer. Folk säger att man inte ska glömma sig själv när man får barn, och det har jag inte gjort. Men Loke är fortfarande så mycket viktigare än vad jag och Jimmie är.

Sen är det en sak jag är så trött på. Gravidgloria. Alltså, att vara gravid med en stor, skinande gloria över huvudet som har gjort det hela heligt. Nåde den som erkänner att vara gravid inte är det bästa som hänt henne. Att få barn är det bästa som hänt mig, att vara gravid? njae... Gör det att jag uppskattar det mindre? Att jag inte förstår hur lyckligt lottad man är som kan vara gravid? Nej men givetvis inte. Det innebär bara att jag ser graviditeten (iaf denna) som en lång, hård, jobbig transportsträcka fram till förlossningen då man äntligen får träffa den nya bebisen. Det finns ljuspunkter såklart, de mysiga sparkarna, småbökandet, responsen man får när man klämmer lite eller pratar... Men tro det eller ej, det finns saker som faktiskt INTE är så underbart gulligullulliga med att vara gravid:

- Sparkar rakt mot blåsan när man har svårigheter att nå en toa.
- Halsbrännan from hell på nätterna.
- Foglossning som gör vadsomhelst svårt. Bästa exemplet att hinna fram till Loke innan han river ner nåt/springer ut i vägen.
- Andfåddhet närsomhelst, kan knappt leka med Loke innan jag måste sätta mig.
- Sova på nätterna ostört? haha...ha...h...a...
- Förvärkar / onda sammandragningar. Helst under föreläsningen. AJ.
- Illamående som dyker upp när det är som mest olägligt.
- Allmänt känna sig otymplig och enorm.

Och så vidare i all oändlighet. Första graviditeten var rätt så rosafluffig, då hade jag inte en liten att tänka på. Nu när man har det känner man ofta dåligt samvete för att man helt enkelt inte kan/orkar så mycket och man ser besvikelsen i hans ögon. Är det då så förbannat konstigt att jag inte fluffmyser den här perioden? Jag är trött. Jag har ont. Jag har runt 13 veckor kvar. Jag har hormoner. Låt mig gnälla. Gnällande må göra mig tölig att lyssna på, men det gör mig inte till en sämre människa.

En trötter svamlar på.

Loke kryar på sig sakta men säkert. Febern är kvar men inte så hög om jag inbillar mig rätt. Har varit så go idag, det ska kramas och gosas en massa. Sen var han så trött imorse att vi fick sova till 10. Händer säällan kan jag säga :-P

I helgen händer inget spännande, inte för oss iaf. Erika blir halvgumma på heltid med sina mogna 25 år ;-) Ska köpa en stickning åt henne i present tror jag... Sen kommer Jimmies mormor och morfar hit en sväng tror jag. Annars är det lugna gatan. Jag borde läsa på lite inför tentan om 2 veckor. Har ingen lust bara. Och ingen ork. Synd om mig. Nån som inte greppat det än? Har ingen aning om hur tentan är uppbyggd och det känns inte bra. Nej.

Husplaneringen fortsätter, men just nu är vi på sånna enorma villospår så det finns inte. Får se hur vi reder ut det hela, men jag hoppas på en lösning. Faktiskt längtar jag enormt mycket till 2011 då jag beräknar vara klar med utbildningen och kan söka jobb på allvar. Inte smygsurfa ams nu för att se hur många lärarjobb som ligger ute :-D Under tiden ska Loketok hinna bli 4 och lillfräs 2. Helt otroligt, två små fräsar hemma med varsin vilja. Vad har vi gett oss in på?! Äh, vem försöker jag lura, jag beställde två lydiga ungar och lydiga ska de bli. Om jag så ska muta dem till de blir 18 och sparkas ut. Gotta love bortskämda snorungar. Nej jag är inte trött.

Lillebror bökar vidare. Gick in i v.28 idag, det är ju inte långt kvar! =O Sakta men säkert börjar "en smärre evighet" bli lite mer verklig vad gäller tiden fram till förlossningen. Så snart är det dags för er att gissa, min gissning ligger på pojke (duuh) kl. 04:30 (då jag är tröttast) på juldagen (för jag lär gå över mer än 12 dagar denna gång) 4020 g (de blir bara tjockare om man ska lyssna på morsan) 54 cm (envis i magen - envis med att klå brorsans längd?). Förlossningstid 10 timmar (snälla rara söta) krystvärkar 30 min (dream on).

Onsdagsfest på akuten...

Ja... Igår fick Loke feber och var då hemma från dagis. Inget konstigt med det. Imorse åkte jag motvilligt till universitetet, mådde inte prima själv men nog bra för att sitta genom en föreläsning när Jimmie ändå erbjöd sig vara hemma med Loke som fortfarande var sjuk. Efter 45 min i skolan ringer han och säger att vi måste till akuten, Loke har 39.7 i feber och han tyckte pungen var svullen - de på akuten tyckte det var bäst att vi kom in. Vi ville inte heller chansa nåt när han opererades för 4 veckor sen. Till saken hör att vi ställde av bilen IGÅR för att spara lite pengar, så jag fick snällt åka hem och hämta dem, för att sen vända tillbaka till stan och den kära akuten.

I vanlig ordning när man är där med småttingar fick vi hjälp snabbt. Först tempen, lite lägre eftersom vi gett alvedon. Sen en läkare som kommer och kollar pungen - allt såg bra ut *pust*. Då var vi färdiga... trodde jag. Nej då. Han kollar lung- och hjärtljud samt öron och hals. Allt såg bra ut, sa han, så det kan vara urinvägsinfektion. Ville ha ett urinprov och vi undrade hur fasen man får fram det ur en 1½-åring som fortfarande använder blöjor och vägrar pottan? Han ringde barnakuten och skickade dit oss istället. Nu hade en timme gått ungefär.

På barnakuten ger vi dem Lokes papper och sätter oss för att vänta. VAD vi väntar på har vi ingen aning om, eftersom ingen bemödade sig att berätta det för oss och när vi ville fråga var de antingen upptagna i telefon eller så fick vi det fina bortviftandet. Ja... En timmes väntande senare kommer en sköterska ut och säger att vi ska till labb. Jaha? Tog det en timme att tänka till där?! Upp till labb, Lokes skrik hörs genom hela korridoren när de sticker honom i fingret och ni kan tänka er stans största underläpp och ett omplåstrat finger när han kom tillbaka (mitt mammahjärta tordes inte följa med in). Han höll dessutom fingret i luften och varje gång han såg plåstret grät han. Stackaren :-(

Vi äter lite medan vi väntar på provsvaren, Loke somnar i famnen en stund. Matt av feber och dumma personer i vita rockar som spelar snälla strax innan de gör nåt ajaj. Sen in på barnakuten igen. Vi får ett rum, sätter oss där och sköterskan säger att de bara väntar på läkaren + provsvaren. Läkaren var upptaget på akuten, så vi förstod väl att det var viktigare just då, men hua vad trött på väntande man kan bli... En timme senare kommer läkaren in och säger att proverna inte visade något och vill nu ha ett urinprov. Mmm... HUR!? Ja, Loke fick leka med plastbalja i handfat m.m. medan vi satt vakt med en mugg. Primitivt värre, kunde ju tro att de skulle ha kommit på nåt smartare sätt. Loke lär inte vara den första med blöjor som ska lämna urinprov!? Det tog iaf 2 timmar innan han tillslut kissade medan han satt i min famn. Muggen var redo och jag kände en seger i form av OS-guld när jag fångat kisset :-D

Så nu är vi framme vid 5 timmar på akuten. Vi får vänta en timme till för att urinprovet ska bli klart och läkaren ska komma. Få veta efter en stund att läkaren gått hem (?) och en ny skulle komma strax. STRAX är ett ord folk bör slå upp. Läkaren kommer, vi går tillbaka till akuten och hon ber oss uppdatera henne eftersom ingen gjort det än. Hela historien dras och efteråt kollar hon Lokes öron och hals igen. "Ja, jag ser att han är röd i halsen med vita prickar och blodprovena visade att han har en infektion i kroppen". Bara några timmar tidigare hade en läkare sagt att Lokes hals såg såå bra ut, inte fan hade den svullnaden kommit på några timmar. Dessutom sa den förra läkaren att proverna inte visade nåt. Hur ska ni ha det!? Ja, ett snabbt halsprov uteslöt streptokocker, tur det. Det andra provsvaret kommer om några dagar. Sen fick vi åka hem.

Om den FÖRSTA läkaren som kollade pungen hade kollat halsen lite mer noga hade han sett att Loke var svullen. Han kände inte ens på halsen, som den sista läkaren gjorde. Det hade sparat oss 6 timmar på akuten, nu hade vi varit där 7 timmar sammanlagt. Loke har varit mammas duktiga kille hela dagen, jag och Jimmie däremot har gnällt nonstop. Toker somnade fint på vägen hem och lär snarka sig igenom natten efter den pärsen. Jag hatar sjukhus.

Bröllopsbryderier.

Alltså, det är ju smått omöjligt för mig att fundera ut vilken klänning jag kan ha på bröllopet. För ja, just nu fläskar jag på mig och jag kan inte svara på hur mycket jag hinner gå ner till maj nästa år. Förhoppningsvis en bra bit iaf, kan leva med några envisa kilon.

Sitter och kollar klänningar på Ebay. Vill ha något enkelt, men som ändå känns bröllopsaktig. Har hittat två, men de kräver nästan att jag gått ner en bra bit. Eller så får jag köpa en såndär sak att hålla in magen med :-D Båda är sånna man beställer efter sina mått och man kan ta en annan färg på dem också :-) Jag vet inte vilken färg det skulle vara, inne på svart eller den vita de har på bilderna.


Skojs är det att planera, om det bara inte var för magen skulle jag kunna smita runt i klänningaffärer nu och prova. Men näe, inte många som går med på att få ner en bautamage utöver allt annat.

Toker sover och jag är rätt trött, så jag tror jag ska passa på att sova nån minut jag också!

Det är blött ute.

Wohooo vad skoj det var att åka rutschkana idag. Ja, Loke tyckte också det var skojs...

Har varit på Orrleken i Karlstad idag. De hade 40-årsjubileum med massa barn och massa skojs. Loke är lite för liten för det mesta, men Tilda hann med en hel del :-P Själv kände jag mig mest som ett rullande freak, som vanligt. Satan vad magen är tung - redan. Det är inte lätt när bebis far runt som ett yrväder där inne och alla krämpor som finns i gravidboken kommer en efter en. Nu får det vara bra snart! och ändå är det 13 veckor kvar *suckar lite uppgivet*.

Ni vet när det finns saker man borde göra, men har många anledningar till att inte göra? Varför säger man bara inte som det är? Nej för vet ni, skuldkänslor till tusen. Det är så löjligt, men då är man löjlig också och lite klen... Till saken hör att jag vet att jag har rätt, finns inte så mycket att säga emot där faktiskt. Men jaja, det blir så bra i slutändan ändå.

Sitter uppe fast jag inte borde. Loke ska vara hemma från dagis imorrn, för de har nån planeringsdag. Får se vad vi kan ta och hitta på, vädret är väl inte allt för lovande som det är nu, så det lär bli inomhus mestadels. Även om Loke inte bryr sig, det är mamma som är lite bekväm med att gå ut i duggregn och plaska pölar...

Husleterier på högnivå.

Ja ni vet, det är fanimej inte lätt att köpa hus. Vilken lyx om det bara var att peka på ett hus, säga "det tar vi", flytta in, renovera det som behövs och sen leva livet. Om man (som vi) först måste räkna med vad man har råd med, väga för och nackdelar med ökade kostnader och vad vi kan välja bort, insé att vi inte kommer ha så mycket tid för renovering de närmsta åren osv osv, är husletande ett smärre helvete :-P Vi har iaf inte bråttom, det är väl det enda som håller oss på en normal nivå. Vi vill flytta innan Loke börjar lekis ungefär, eller ja "6-årsgruppen" eller va fasen det heter på politisk, korrekt svenska. Dit är det 4 år och inom 4 år hoppas jag verkligen att jag har jobb och är färdigpluggad. Så ja, då lär det bli lite lättare för oss att köpa det hus vi faller för.

Vi var och kollade på ett hus idag, ligger inte långt från där vi bor nu. Trevligt par som bor där måste jag säga och hela visningen var avslappnad. Först för att de inte riktigt bestämt sig för om de kommer sälja än och sen för att de visste att vi inte ens lagt ut vårt hus. Kändes dumt att försöka vara "försäljningssmart" när de visste vilka vi var :-P Iaf, mycket mysigt hus och bra läge för Loke och lillebror. Ingen väg som gick nära, barn finns i närheten och badstranden lättillgänglig. Mycket av det vi vill ha i ett hus. Två negativa sidor dock, trappen är väldigt brant och t.o.m. jag tyckte det var svårt att gå i den. Sen har de lagt ut huset lite väl högt för vår ekonomi, och om jag fattade dem rätt så har de inte bråttom på att sälja och kan vänta till de får vad de kräver för det. Huset kostar 200 000 mer än vad vi köpte vårt för och helst vill jag att det ska gå plussminusnoll när vi säljer/köper om vi ska bo kvar här uppe. Om vi istället flyttar närmare stan, alltså in till Molkom, har vi möjlighet att bara ha en bil och det sparar vi massor på. Då kan jag ta bussen in till skolan och det är gångavstånd till dagis. De två anledningarna vi behöver en extra bil till nu.

Såg ett annat hus nu i Molkom som vi ska ta och kika på. Jätterenoverat och fint, så jag kan tänka att huset kommer gå upp istället för att kunna prutas ner. Detta är det iaf. Ligger i samma prisklass som det vi sett här uppe, men som sagt, detta är mer renoverat och fräscht. Dessutom som jag också redan sagt, har vi råd med lite dyrare hus om vi kan sälja en bil.

Bo kvar här i trakterna:
+ mysigare område får man leta efter
+ trevligare grannar är svårt att få också ;-)
- måste ha två bilar
- utbud på hus är inte lika stort
- pendlingen in till stan är längre/bökigare (knappt några bussar)

Flytta till Molkom:
+ en bil
+ nära till dagis/skola/kompisar
- inte samma sak när man trivs härligt på landet
- dyrare hus

Ser ni vårt dilemma? :-D jag kan känna att det är smidigare att bo i Molkom, iaf när barnen är i skolålder så att säga. Nu är det ingen större brådska. Jimmie däremot trivs så bra här att det tar i varenda nerv att ens tänka tanken. Så vi velar vidare :-P

Blingbling!

Våra fina ringar!

Nu har vi dem äntligen. Jag är lite nojig över om min är liiite för stor, ska känna av den lite först. Annars var det bara att gå in hos dem så justeras det där. Men Jimmie och 23/8-2008 står det i den och mitt finger blingar som tusan! Jimmie är nöjd med sin också, så inge mera fuskisringar här.

Sen funderar jag på att skola om mig och bli bilmekaniker *muttrar*. De lär ju tjäna som fasen. Fick lämna in bilhelvetet igår för bromslampan lyser. Inte så bra när vi båda är datanördar utan intresse för dessa rullande missfoster som bara vill ruinera en... Ja, 4000:- senare har vi iaf fungerande bromsar och det blev en skillnad. Lite whiplash-varning när man bromsar, inte van att de ska ta direkt sådär :-)

I helgen är det nåt jippo på Orrleken i stan så dit ska vi med systerdotter och kompani. Lovade att ta med lite äpplen, funderar på en 2-3 kassar åtminstone. Satan vad äpplen vi har. Skulle ha gjort en paj idag, men så fick jag så jädra ont. Lillebror skojar inte med att vara värre än bror sin, han känns av nonstop vad det känns som. Ondare är väl det enda ord som behövs för att beskriva denna graviditet. Jaja, får se hur det går i höst. Finns en liten chans att jag kan läsa Svenska B på distans till våren, då behöver jag inte kämpa fram till december. Vi får se vad de säger bara...

7 år idag, min öttputtinuttponke!

Hahaha, gammal bild, syns dåligt. Men det är jag och Jimmie och vi hade varit tillsammans drygt 1 år på bilden. 18-åringar alltså :-S

Vi firar alltså 7 år tillsammans idag, är det inte sött? Om man frågar oss hur vi klarat oss så länge, kan jag bara komma med några visdomsord:

Öppen kommunikation - "ja älskling, du ser fördjävlig ut i den där tröjan" är saker man måste kunna säga. Mja, hon ska iaf kunna säga det till honom. Tvärtom är självmord.

Mötas halva vägen - var inte envis... eller låt inte honom vara envis, om man lär dem från dag 1 vem som är boss brukar det hålla i sig bra. Han ska alltså traska till dig och du kan låtsas smyga lite framåt. Låt han tro det åtminstone.

Kärleksförklaringar - vi låter inte en dag gå utan att vi delar ut ömhetsord. "Jag älskar dig min lilla slyna" sa Jimmie häromdagen och jag kände hur det värmde ömt. Jag svarade "jag älskar dig trots att du är korkad, mitt spån". Känner ni kärleken? Känner ni...

Kärleksbarn - sånna är ju bara för bra att ha. Lite pliktskyldighet hjälper långt :-) Det är när man står och ler över ett barnbajsinferno hemma man inser att man hittat den rätte.

Mja, var väl det jag kunde komma på.

Nej jag vet inte hur man gör egentligen. Jag hade bara tur när jag nästlade in honom :-)

Bildbevis.

Dax för magbild idag. Så jag tog mig friheten att återigen jämföra magen. Gjorde det för en månad sen också, då var skillnaden stor. Nu inte lika stor, men visst är magen större. Bara det att jag tror det beror på knäckta magmuskler sen Loke, noll motstånd. Vilket som, jag tycker inte skillnaden är lika iögonfallande längre. Kanske bara är jag ;-)

Min mage är normalstor! *trallar*

Så har man varit till barnmorskan igen :-) Var där sist i v.12, är nu i v.26. Inte så täta kontroller med andra kidden när första förlossning+graviditet gick "smidigt". Iaf, hon fräste i vanlig ordning över att jag gett upp järntabletterna och smiskade iväg mig till apoteket för att prova på en lite mildare variant. Jag hoppas de är mildare, min mage repar sig fortfarande från förra försöket. Hua... Jimmie följde med idag, för han skulle bestämt höra hjärtljuden och det fick vi. 148 underbara slag i minuten hade lillbrorsan. Sen ska ni veta att min mage är fullt NORMAL! mouhaha, ska visa upp sf-kurvan för alla som tycker jag är så enorm. Jag låg en milimeter UNDER medelvärdet. Sf-mått för er som inte vet är ett mått på magen från livmoderns kant ner till blygdbenet ungefär. För att se hur magen växer, hur man ligger på kurvan är individuellt, de vill se hur snabbt/sakta/mycket/lite den ändrar sig från koll till koll. Vilket som, det viktiga i mitt tjabbel här är att jag fått på papper nu att jag faktiskt inte har en enorm mage. Vad besvikna folk ska bli...

"Magens storlek, amningsbrösten och viktuppgång verkar vara nåt folk tycker är fritt fram att kommentera om, bara kvinnan är gravid" tyckte barnmorskan. Kan inte bara mer än hålla med och det är nåt man får räkna med när man väl är där. Alltså, jag stör mig som fan på det men folk är som folk är. Inte alla gånger de menar illa heller, utan tar det som ett konversationsämne i brist på annat. Så jag försöker inte jaga upp mig allt för mycket. Bara när folk säger jag är tjock, DET borde man ha vett nog att hålla sig ifrån att säga...

Har smått kommit fram till hur vi ska göra med huset. Vi ska kolla in det andra på lördag. OM det är så att vi faller pladask ska vi försöka sälja detta så gott det går och se om vi får råd att bo där. Annars är det faktiskt ingen brådska, vägen ligger dumt men med grind+staket går det iaf 3 år till. Då är Loke 5 nästan och det är då kompisarna kan börja bli viktiga som smått. Cykla gör man väl oftast inte tidigare heller. Om 3 år har jag förhoppningsvis nån form av jobb, så vi kommer ha ett större utbud att välja på. Nu begränsas vi efter vad vi kan ta lån på efter Jimmies lön. Sååå... ingen större panik om vi inte hittar DET huset den närmsta tiden, hinner vi göra lite mer här hemma. Men att vi kommer att flytta inom 5 år är vi rätt så säkra på. Frågan är bara till vilket hus.