Ni vet när man fått en såndär idé som ställer hela vardagen upp och ner och inte ett skit kan man göra för att få tillbaka det som var innan? :-P Ungefär så känns det nu. Vi pratar och pratar här hemma om vilka alternativ vi har just nu. En sak har vi iaf kommit överens om, där vi bor nu är inte ett ypperligt läge att bo på när Loke börjar närma sig 5-6 år. Vi flyttade hit med tanken på att här ska vi bo och gjorde alla planer för en period på 10-15 år framåt. Allt kändes bra... förutom en liten detalj. Vägen. Den förbannade 90-vägen som går bredvid och blir 70 strax efter. Själva säkerheten kan lösas genom att sätta upp staket runt gården så Loke kan springa omkring som han vill. Det är bara längre fram det blir problem, ungefär vid den perioden Loke vill lära sig cykla eller komma iväg till kompisar/ till stranden. Det bor några barn i närheten, men det skulle dröja länge innan han själv fick gå dit iom vägen. Skulle man kunna flytta hela gården bort från vägen och typ till Östanås som är ett litet samhälle 2 km längre upp, skulle vi göra det! Tanken först var att vi ändå kommer få skjutsa barnen överallt när vi bor på landet, men man är mer låst än så iom att de bara kan vara på gården utan vår översikt, vägen går de inte på förrns om 10 år - minst.
En annan sak vi känner är hur mycket press renoveringar tar på en, även om vi inte har stora grejer som behövs göras. Det ständiga arbetet med eldning, gräsklippning, småfix hemma som trasig toalett osv, gör att man alltid har nåt på listan som väntar på att bli gjord. Den pressen är inte rolig att ha när man egentligen bara vill mysa med familjen eller ta igen sig efter en dag av "MAMAMMAMAMMAMAMMA" eller pluggstress. Vi vet inte vad som är värt det - låta barnen växa upp på landet alá våra drömmar för dem eller flytta för att få mer tid över.
Bara det att jag orkar inte flytta. Inte igen. Jag får panik. Det var ju här vi skulle bo, varför blev det så massivt allt? Svårt att veta exakt vad hus och barn innebär förrns man är där. Var och en för sig tror jag är överkomlig, båda två samtidigt när vi ännu inte har den inkomst vi vill ha är lite... massivt.
Så där är våra funderingar just nu. Steg 1 är att ta reda på vad vi kan få huset sålt för och sen tas beslutet från det. Det är ju trots allt 3 år kvar tills jag förhoppningsvis har jobb och Loke är i den åldern vi inte känner att vi kan bo här längre. Vad som händer fram till dess får vi se. Men hua vad jobbigt det är att varken veta fram eller tillbaka nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar