Saker jag inte förväntade mig.

Satt och tänkte på det häromdagen. Det är så lätt att planera. Våra planer gick som "vi får första barnet då och sen ett syskon då och sen fortsätter jag läsa då...". Men det blev ju inte bara och bara :-P

• Jag trodde verkligen inte det skulle höra till vanligheterna att det tar ett år att bli gravid. Det tog 4 månader med Loke och 5 månader med Isak. Båda är alltså planerade till juli/aug egentligen. Tänkte det var smidigt med skolan och uppehåll :-P Istället fick jag december gånger två och två uppehåll mitt i en termin.
• "Det var kärlek från första stund" brukar man få höra. Att när bebisen kommer upp på magen (för de som inte får snitt dvs) känner man den omedelbara kärleken till det lilla livet och allt är sockersött. Jag kände inte så för Loke förrns han var 2-3 månader och jag är halvvägs dit med Isak nu när han är 6 veckor.
• Föräldraledigheten trodde jag skulle vara toppen och att det skulle vara svårt att byta när det var Jimmies tur. Snarare var jag glad att komma ut ur huset då förra gången. Lite jobbigt de första dagarna att vara ifrån honom flera timmar, men sen tog jag tillvara på "pausen" man får. Nu har jag varit hemma sen 1/10-08 och jag känner hur det börjar krypa i mig redan... Det är tufft att vara föräldra"ledig".
• Jag hade givetvis vissa tankar om när de ska få smaka godis, rutiner på dagarna osv. Godis kom in i bilden när han var runt ett och rutiner jobbar vi på först nu när han är två...
• Att man är orolig hör ju till. Men att man skulle känna såhär kunde jag aldrig tro. Nojan finns där hela tiden. "Satte jag på låset på spisen?", "Rapade jag Isak ordentligt eller spyr han nu när han ligger på rygg och jag inte ser honom.", "Vågar jag hämta posten eller kan Loke få upp båda dörrarna och springa ut?". Varje hörn i huset är en dödsfälla med sina kanter... Sen kollar jag båda när de sover så jag ser att de andas.
• Förändringarna på kroppen var jag inte beredd på heller. Jag fick många bristningar som nu sitter på magen, sidorna, låren och rumpan. Att brösten efterliknar taxöron var väl nåt jag hoppades på få vara den första i släkten som slapp... Men nooes... Jag vet inte hur mycket magen kommer dra ihop sig heller, men den är slapp nu. Det är tur att man har ett någorlunda bra självförtroende, annars skulle jag lätt knäckas av hur man ser ut.

Kanske om man står på huvudet...

Har en formsvacka just nu. Det mesta känns tungt och man drömmer om den där solsemestern på egen hand, med en drink och spa-anläggning i närheten konstant... Jag kommer väl ur svackan som jag brukar göra. Vore ju toppen om saker ville flyta på och jobba MED mig ett tag bara...

Kass relation - för mina barns skull...

Jag måste bara gnälla om detta. Idag stötte jag på ännu en tråd på familjeliv om hur en gravid kvinna önskar att bebisen är en tjej - för hon ser sig själv som en tjejmamma. Visst önskan i sig är det inget fel på... Argumenten för varför en tjej är bättre går oftast såhär:

- mamman får en bättre relation till barnen.
- som mormor får man en bättre relation till barnbarnen.
- tjejer är gosnosigare...

Ja... Idag satt jag i en tråd och diskuterade om huruvida inställningen också har med saken att göra. Om jag förutsätter att min relation till mina söner kommer bli sämre för att de är pojkar - kommer det säkert att bli så sen också.

I denna tråd kommer det sen en kommentar i stil med "vilken tjej vill ha en kille som har en bra relation till sin mamma?" ... Teorin där var att man som pojkmamma ska se till att inte ha en så bra relation till sina barn i vuxen ålder, annars får de svårt att hitta en partner.

Jag skrattar fortfarande. Det var det mest korkade jag hört. Ja, jag kan se problemet om en karl inte kan röra sig utan att kolla med "mamsegull" först, men lika illa är det väl för en man om kvinnan är så? Då har man inte klippt navelsträngen tillräckligt. Men att ha en BRA relation till sina barn är väl inte fel?

Så ni som är mamma till små pojkar: se till att ha en lite halvkass relation till dem. Det är bara för deras skull sen ;-) *stön*

Vecka 3

Vecka 3:

Mage: 99 cm (-1 cm, totalt 3 cm)
Lår: 58 cm (samma, totalt 1 cm)
Höft: 104 cm (-1 cm, totalt 3 cm)
Vikt: 74.5 kg (-1.2 kg, totalt 2.4 kg)

Woopie, tack tack för influensan. Satte sprätt på viktnedgången :-D Tyvärr kunde jag inte komma ut på promenader, fullt upp med att överleva febern... Får se om jag kommer ut den här veckan istället, så man kan få lite nedgångsaction på låren. De är mina fiender just nu.

Livet är hårt och orättvist.

Det finns en bra sak med att vara gravid, utöver resultatet såklart och de stunder man faktiskt tycker det är mysigt. Man blir av med mensen i 9 månader. Ingen pms... ingen mensvärk... 1000 andra krämpor visserligen - men. ingen. mens.

När bebis väl är kläckt är det bara att vänta på återkomsten av det hela. Vissa har tur och slipper skiten så länge de ammar. Kan ta flera månader innan man börjar gå tillbaka till grottmänniskostadiet en gång i månaden.

Jag är inte en av de lyckliga :-( Jag har redan fått tillbaka min. VART LIGGER RÄTTVISAN?! Graviditeten var en pina, kan jag iaf få slippa detta ett liiitet tag till. Åtminstone till man kommer tillbaka till mänskligheten igen. Noooes. 6 veckor fick jag. TACK FÖR DEN!

*muttrar vidare med mensvärk from hell*

På toppen av detta härliga är Isak snuttig som aldrig förr. Tror det är en av de kända tillväxtperioderna när de behöver lite extra. Men matkällan gråååter för varje 30:e minut när han ska återgå till snuttet.

...nej jag åker och köper pizza. Jag är värd en pizza.

Sjukan och kliandet fortsätter.

Jupps, vaknade idag och hoppades på den där känslan av att "jaa, nu ger det sig snart!"... pöh... Jag hostar, svettas, kämpar för att resa mig upp ur soffan... Loke blev sjukare igår också, så nu har han rätt hög feber. Jimmie och Loke sover fortfarande på övervåningen och Isak snosar i soffan här nere. Har en stund för mig själv alltså, najsigt.

Mina utslag har ändrat karaktär också, får mig att tro att det är nåt annat i stil med eksem. Har inte haft det på fleeera år och då var det typ i armvecken man fick dem. Nu är de överallt. Smörjer mig blå med salva och hoppas de ska försvinna snart. Men jag HATAR salva. Känslan av att man är kladdig, klarar inte av handkrämer heller. Ryser i hela mig när händerna är fulla i salva... uäck. Men vad gör man?

Nånting positivt med influensan är att jag går ner i vikt utan att göra ett skit :-) Kanske blir nåt kilo extra på söndag då :-P

Sen är vi rätt beroende av att försäkringskassan betalar ut pengar åt oss i tid. Kom fram till att Jimmie jobbat 4 dagar i december. Resten gick åt när Loke hade vattkoppor och sen pappadagarna efter Isak föddes. Tjoflöjt... Annars kan jag ju sälja mig själv till nån medicinsk studie för mina utslag. Det lär vara nåt exotiskt konstigt. De sätter mig i en bur och sen *feberyrar vidare*

Flunsan =(

Jupp, det verkar som att vi har fått influensa här hemma :-( Loke började bli snorig i torsdags förra veckan, men det bröt inte ut så värst mycket för honom. Jimmie blev dålig i lördags och jag igår. Feber... hosta som tar död på en... ingen ork i huvudtaget och sågblad i halsen. Man knaprar sina febernedsättande som hjälper ett tag. Annars är febern på 38.5 just nu. Jag, Isak och Loke sov i två timmar ihopkrupna i soffan :-P Isak verkar inte ha blivit så sjuk, han snorar lite och nyser titt som tätt. Får hålla koll på gossen så inte han blir dålig också...

Börjar fundera på vart man ska göra av alla bebisgrejer sen. Vi har kläder till förbannelse och diverse saker. Blir väl tradera, jag känner ingen som är på G med bebis och ja... det är så mycket grejer som bara står i kartonger. Just nu kommer väl Isak använda en del framöver, blir väl att sälja av till sommaren. Tillsammans med mina mammakläder. För de ska VÄCK! Är sååå trött på att det är de enda kläderna som passar. Min rump är för stor för mina vanliga byxor :-( Blää...

Skräpmamman regerar.

Mja... Mjo... Men det var såhär. Hösten 2004 började jag lärarlinjen och i min klass hamnade en knepig sak som hette Erika. Hon och jag kom fram till att vi var lika knepiga, så jag har väl känt henne sen dess ;-) När saker kom i vägen, ni vet, två monster vid namn Loke och Isak, så blev den planerade examensdagen lite olika för oss. Fubbungen tog examen i förrgår.

När Erikasaken tar examen ska det firas. Så vi firade. Det som blev lite knivigt var att Jimmie passat på att bli genomförkyld och Loke likaså. Jag hade tänkt be Jimmie skjutsa mig, men ville inte tvinga upp dem mitt i natten sen... Jag ammar ju, så det är bra om Isak kunde äta på morgonen sen, så inte mina bröst tog självmord. Så jag tog helt sonika med mig Isak till moster, hennes famn var ledig så han fick vara där på kvällen. Sen åkte jag till Erika där det bjussades på champagne och världens goaste tårta hon lovat att baka till Isaks namnfest. Ja. Eller så är det jag som tvingar henne...

Då man spenderat de senaste månaderna med att vara på tjocken, var det ett tag sen jag drack. Iaf nåt med den procenten i... Ett glas champagne senare var Maria en glad Maria. Vi skålade lite och gick sen ut och siktade mot Blue Moon Bar. Trevligt ställe. Har en go drink med likör 43, mjölk och hallon. Vi studsade runt som sig bör när man är bland folk. Hade skoj som attan och jag njöt av att för en stund inte "bara" vara mamma Maria med läckande boobs och "nej jag har inte hunnit duscha"-frilla :-D

Kom hem till syrran vid 2-draget. Fick snällt sätta mig i duschen och mjölka bort spetsad mjölk jag inte ville bjussa Isak på.

Så har ni greppat skräpmamma-tendenserna? Jag kan peka ut dem åt er:

- Jag lämnade Isak hos barnvakt i 7 timmar trots att han bara är 5 veckor gammal.
- Jag drack alkohol trots att jag ammar.
- Isak fick ersättning för att jag skulle "ut och supa".
- Jag hade skoj och satt inte och saknade Isak varje timme.

Tack Erika för en skojsig kväll och grattis igen till Examen!

(lämnar er till dömandet) ;-)

Vecka 2

Vecka 2:

Mage: 100 cm (-1 cm, totalt 3 cm)
Lår: 58 cm (-1 cm, totalt 1 cm)
Höft: 105 cm (samma, totalt 2 cm)
Vikt: 75.7 kg (-0.6 kg, totalt 1.2 kg)

Yup, varit lika kass den här gången med att komma ut och gå. Man hittar energin till det nånstans, för att motarbetas av en tvååring med egen vilja. Bara tanken på att tvinga på honom kläder och sen jaga honom utanför huset kan kännas... lite för mycket ibland :-p Måste hitta ett smidigt sätt att lösa det på. Jag SKA ha tagit minst 3 långa promenader nästa vecka, en varannan dag. Det borde gå.

Jag är faktiskt ändå rätt nöjd med att ha gått ner 1.2 kg på två veckor enbart av att sluta äta godis varje dag. Har fuskat med en pizza ena veckan och en hamburgare den här veckan. Men vågen har gått neråt :-D Och det var mer än 0.5 kg, så nöjd nöjd :-) Nu ska jag se till att höft- och lårmåtten minskar mer till nästa vecka. Där mina promenader kommer in.

U gotta löv a loppa.

Fy fasen... Har gått igenom en mental pärs de senaste dagarna. Det började runt nyår. Det kliade på benen och jag trodde det berodde på de nya fina bristningarna jag fått på låren (japp, de jävlera kommer EFTER förlossningen också *suck*). Men efter en vecka kom det prickar runt dem. Trodde det var sånna där goa kvalstermojmojer i sängen, så vi bytte sängkläder. Nope, fler prickar kom, bytte sängkläder igen och städade lite extra. Nope, fler kom och nu hade jag dem över hela låren.

Som vilken google-kunnig person som helst skulle göra, sökte jag på nätet efter vad det kunde vara. Misstag 1 kallar vi det ;-) Bland det första jag såg som stämde in var vägglöss. Jag lovar, ni vill inte ha vägglöss... Ringde anticimexjouren (var i lördags) och de sa åt oss att kolla efter svarta prickar i sängen. Tydligen är de små liven sånna som kommer fram på nätterna och biter. Fy faen... Så efter att ha fått diverse äckelattacker under helgen, hade vi letat och letat men inte hittat nåt. Anticimex ringde tillbaka och eftersom vi inte sett nåt och då vi inte varit utomlands eller köpt nån begagnad möbel på sistone, trodde de inte att det var vägglöss... Hade det varit det, är det sanering som gäller...

Efter lite mer googlande hittade jag skabbutslag. Hittade inga bilder, men beskrivningen av betten stämde igen... Så jag ringde vårdcentralen och fick tid i måndags då... Vi kallar det misstag 2. De kollade, tog in en annan sköterska som kollade... De kunde inte fatta vad det var, men skabb var det iaf inte. Tillslut kom en gissning. De gissade att jag kliat på bristningarna, huden hade blivit irriterad och dessa röda märken var ett resultat av det. Skrev ut två krämer jag skulle smörja med, vilka jag köpte. Misstag 3.

Anticimex ringde tillbaka dagen därpå för att höra vad vårdcentralfolket sagt. De var inte så förvånade över att de inte visste. Hans gissning var fågelloppor, att de kommit in då det var lite mildare ute. De finns i fågelbona året om och när inga fåglar finns där kan de komma in i husen... Men vi hade inte hittat några kryp, så det kändes inte helt övertygande. Misstag 4.

Nu hade mina prickar gått från att bara vara några prickar, till att se ut som myggbett över hela låren samt på armbågarna. Och jag lovar, myggbett är en fröjd i klisyfte jämfört med dessa. Jag kan knappt sova.

Fick olika teorier av folk kring mig. Kunde vara överkänslig mot tvätt- och sköljmedlet. Det enda jag kunde hitta var att jag nyligen köpt ett sköljmedel som innehöll parfym, vilket jag inte tål egentligen. En annan teori var att min hud var torr, men en av krämerna jag köpt på apoteket var mot det, så det var ju bra...

Tillslut gick jag igenom sovrummet igen. När man trott att man haft vägglöss, var man inte så sugen på att gå in där... Bestämde mig för att grovstäda igen, och denna gång ta en pannlampa och verkligen gå igenom varje centimeter av madrassen. Jag hade fått mina utslag på natten troligtvis, så därför förklarade jag krig mot sängen. Efter nån timme av intensivletande hittade jag ett (dött) kryp i sängen och ett på golvet. De såg ut såhär. Så anticimex hade rätt, det var fågelloppor jag blivit biten av. Och tack och lov så är det enda man behöver göra för att bli av med dem --> städa. Tjoflöjt... Vi får dammsuga hela huset noga och ofta, tillslut dör de då ut.

P.S. I love you.

Måste bara tipsa om den här filmen för er som inte sett den. Såg den idag och jisses, satt och snyftade genom de två timmarna... Snyftig historia, snyftiga scener och snygga karlar som gjorde det hela snyftigare.

Nej men ärligt, den var en av de bättre filmer jag sett på sistone. Rekommenderas!

Social kompetens 30 p.

Skulle kursen finnas skulle jag läsa den *suck*...

När man bor som vi gör stöter man rätt ofta på folk man känner. Eller ja, "känner till" snarare. Det kan vara en förälder från dagis, en granne, någon som man träffat på midsommarfirandet på Fyrbo osv. Det jobbiga är att jag har en tendens att stänga av när jag träffar dem. Alla normala konversationsämnen faller bort och kvar finns ett stilla "öööh" som ekar i huvudet. Jag kan verkligen inte småprata. Kan tänka att jag blir röd i ansiktet, verkar helt borta och inte intresserad av att prata alls. Bara att jag är ju det! Blir så avundsjuk på de som bara kommer fram och säger hej, även om man bara setts en gång tidigare. En mamma jag träffar när jag lämnar Loke verkar vara så. Jättetrevlig, pratar på och jag står där som ett likblekt fån och får fram korta fraser. Jag HATAR att inte kunna slappna av och skoja om vadsomhelst, NÅGOT borde man ju kunna klämma fram utöver svar på frågor man får... Blir så less.

Saken är den att jag inte alls är sån ute på praktiker. Har inga problem att prata med lärarna eller eleverna, känner mig avslappnad och trivs. Antar att det är för att man har en uppgift när man är där, alltid något man kan fråga som man behöver veta. Önskar bara att jag kunde vara lika avslappnad med personer utanför "arbetet".

Man spänner sig i förväg för man vet att man kommer göra bort sig. Ond cirkel.

Nu när man är trött dygnet runt kan jag knappt prata med Jimmie heller. Svårt att hålla fokus och komma ihåg det vi började prata om. Gör det hela svårare när man träffar folk ute :-P Dessutom på allt så hör jag dåligt, tror jag hör sämre än för några år sen. Pinsamt som attan när man träffar folk som pratar tyst, "va?" är väl en fras jag överanvänder och försöker undvika det. Nu krånglar hemtelefonen också, man hör knappt folk när de ringer. Får köpa en med extrahögtalare... Iaf, där kommer min telefonfobi in också. Om jag har svårt att prata med folk öga mot öga, är det ännu värre att prata i telefon. Jag ringer Jimmie, mamma och syrran. Det är de man kan prata med utan att hamna i den onda cirkeln. Vänner och släkt är värre. Hemskt egentligen, men jag skyller på att jag hellre träffas i sånt fall. Pinsam tystnad blir inte så pinsam om man kan se den andre. I telefonen känns 5 tysta sekunder som 5 år. Pinsamt är det inte för att det är tyst, utan för att det känns som att det är mitt fel att det är tyst.

Ja... Jag behöver lite social kompetens. Vill lära mig tricket att småprata.

Vecka 1

Vecka 1:

Mage: 101 cm (-2 cm)
Lår: 59 cm (samma)
Höft: 105 cm (-2 cm)
Vikt: 76.3 kg (-0.6 kg)

Ja, det går neråt, det enda jag bryr mig om för nu ;-) Fortsätter jag gå ner 0.5 kg i veckan har jag chans att nå mitt mål före sommaren. Så det är nästan mina delmål för varje vecka. Allt utöver det är bonus, särskilt när jag är halvt som halvt kass på att komma ut och röra på mig :-P

Snyggers.

Jag kommer ju ändra smak på brudklänning rätt så många gånger fram till augusti. Men denna såg jag nu och föll för :-D Oh well...

Leka.

Yup. Sitter o leker med bloggen. Det var det jag hade lust med idag.

Annars hade jag tänkt passa på att sova medan Loke är på dagis. Ett litet problem bara... Isak vill inte sova. Han vill äta och äta och äta och sen ligga och stirra i taket. Antar att han somnar lagomt till jag ska hämta Loke... pöh.

Så jag fortsätter att leka.

Min kamera är hos mig igen.

Fått tillbaka min kamera idag, så nu kan jag ta närbilder utan att blända lillfräs och ändå få ett pixligt, rödöga-resultat som bild...
Har saknat min kamera...

Hjälpte syrran med de sista stegen till att bli fullgod komvuxstudent idag :-) Tipset om termos var det sista, hon är redo nu :-P

Jag och Isak tog en promenix genom Karlstad idag, skulle ju ändå hämta kameran. Jag lassade honom i bärselen och där trivdes han. Sov som en stock genom alltet. Jag kollade rean, insåg att jag ändå inte har råd med nåt + att kläderna inte kommer passa kroppen jag SKA ha i sommar. Så det blev fönstershopping. Men huu... Va fina grejer de hade. Blä. Vore jag rik skulle jag kunna operera fram kroppen och sen kunna köpa kläderna direkt istället. Vadå? Jag? Lat? neee...

Faktiskt har jag redan gått ner lite i vikt, jublade en sväng när jag såg det förrut. Så att sluta med godis och promenera (även om jag varit kass på den sista punkten) hjälper tamejtusan!

Inatt blev jag också glad. Isak vill inte gärna sova nån annanstans än intill mig på nätterna. Slickat mot kroppen ska det vara och puppe i munhöjd så det bara är att självservera (ja, erkänner väl att det är behändigt ändå). Men inatt var jag sliten och ville bara få ligga för mig själv, så jag försökte få honom att somna en halvmeter ifrån mig i dubbelsängen. Tog en halvtimme, men sen somnade han och sov mellan 23:30-03:30. Såå sköönt. Efter det skulle han tillbaka till värmen :-P

Operation "ge mig min kropp tillbaka" - light.

Mja. Eftersom jag ammar så är det relativt dumt att banta, iaf om jag vill att mjölken ska räcka eller ens vara kvar... Så jag tänkte som så att en början är ju att sluta äta godis 7 dagar i veckan och kanske komma ut och röra på fläsket mer än en gång i månaden...

För att göra det hela lite roligare, tänkte jag se vad som händer med formerna om man är lite mer nyttig. Vikten är ju lätt att se förändringen på, men jag har numer en större rump, mage och låren är större de med. De vill jag gärna fila ner lite så man kommer i sina vanliga byxor igen. Tog 4 månader efter jag fått Loke...

Så jag kollar en gång i veckan vad som hänt och skriver här. Ju mer man filar ner siffrorna, ju stoltare blir man och ju roligare är det att skriva dem här. Nån motivation utöver "det vore trevligt att bli av med dubbelhakan..."

Så startmåtten är:

Mage: 103 cm
Lår: 59 cm
Höft: 107 cm
Vikt: 76.9 kg

Målvikten är 63 kg.
Har inga mål för måtten :-P

Gott Nytt 2009!

Fram till 2003 bodde man hemma...
2004 handlade om att inse att man valt fel linje, bli särbo med Jimmie för några månader och börjar på lärarlinjen.
2005 handlade om att flytta tillsammans med Jimmie igen till vår trea och sen i slutet av året börja prata om barn.
2006 handlade om barnagörande, bli gravid, vara gravid och kläcka Loke.
2007 handlade om att inse att man var förälder, vara föräldraledig och sen kombinera plugg och barn och slutligen börja prata om syskon till Loke.
2008 handlade om barnagörande, bli gravid, vara gravid och kläcka Isak.

Så jag gissar att 2009 kommer handla om att vara föräldraledig, inse att man har två barn, planera bröllop, fylla "halvvägs till 50" och sen äntligen vara på spåret att avsluta sin utbildning. 2 år kvar, men nu blir det inga fler avbrott för det blir inga fler barn.

Hoppas sen på ett lugnt 2010 :-P

2011 kommer att handla om examen och jobbsökande :-D

----

Nyårsafton var lugn, vad kan man förvänta sig av ett gäng tröttisar på samma ställe? Vi smällde smällare, men Loke var för trött och blev mest rädd av det hela, så vi gav oss. Var hos mamma iår, gottit värre att bli servad med mat sådär. Den sista timmen av året gick åt till att kämpa för att hålla sig vaken. Pelle klarade det inte, inte Loke heller som slocknade redan 21. Resten av oss såg när de ringde in det nya året, sen med en gäsp blev det ett snabbt godnatt och 00:10 låg iaf jag och sov :-D

Om jag hunnit få trevliga nätter fram till nästa nyår kanske man hittar på nåt då. Annars känner jag mig anti-nyår, vad är det som är så häftigt egentligen? Är nog anti-de-flesta-högtider. Ja, inte barnens födelsedagar, då händer ju nåt iaf. Man ska lära sig att de blivit ett år äldre...