Saker jag inte förväntade mig.

Satt och tänkte på det häromdagen. Det är så lätt att planera. Våra planer gick som "vi får första barnet då och sen ett syskon då och sen fortsätter jag läsa då...". Men det blev ju inte bara och bara :-P

• Jag trodde verkligen inte det skulle höra till vanligheterna att det tar ett år att bli gravid. Det tog 4 månader med Loke och 5 månader med Isak. Båda är alltså planerade till juli/aug egentligen. Tänkte det var smidigt med skolan och uppehåll :-P Istället fick jag december gånger två och två uppehåll mitt i en termin.
• "Det var kärlek från första stund" brukar man få höra. Att när bebisen kommer upp på magen (för de som inte får snitt dvs) känner man den omedelbara kärleken till det lilla livet och allt är sockersött. Jag kände inte så för Loke förrns han var 2-3 månader och jag är halvvägs dit med Isak nu när han är 6 veckor.
• Föräldraledigheten trodde jag skulle vara toppen och att det skulle vara svårt att byta när det var Jimmies tur. Snarare var jag glad att komma ut ur huset då förra gången. Lite jobbigt de första dagarna att vara ifrån honom flera timmar, men sen tog jag tillvara på "pausen" man får. Nu har jag varit hemma sen 1/10-08 och jag känner hur det börjar krypa i mig redan... Det är tufft att vara föräldra"ledig".
• Jag hade givetvis vissa tankar om när de ska få smaka godis, rutiner på dagarna osv. Godis kom in i bilden när han var runt ett och rutiner jobbar vi på först nu när han är två...
• Att man är orolig hör ju till. Men att man skulle känna såhär kunde jag aldrig tro. Nojan finns där hela tiden. "Satte jag på låset på spisen?", "Rapade jag Isak ordentligt eller spyr han nu när han ligger på rygg och jag inte ser honom.", "Vågar jag hämta posten eller kan Loke få upp båda dörrarna och springa ut?". Varje hörn i huset är en dödsfälla med sina kanter... Sen kollar jag båda när de sover så jag ser att de andas.
• Förändringarna på kroppen var jag inte beredd på heller. Jag fick många bristningar som nu sitter på magen, sidorna, låren och rumpan. Att brösten efterliknar taxöron var väl nåt jag hoppades på få vara den första i släkten som slapp... Men nooes... Jag vet inte hur mycket magen kommer dra ihop sig heller, men den är slapp nu. Det är tur att man har ett någorlunda bra självförtroende, annars skulle jag lätt knäckas av hur man ser ut.