Har inte skrivit nåt på evigheter, har inte varit något att ta upp så... ja... jobb jobb jobb och så lite barn emellan, gubben också och så jobb.
I torsdags förra veckan stod jag i hallen, på väg till bussen för att ta mig till jobbet. Mja, jag stod snarare dubbelvikt för att komma ut till bussen och tänkte att mja... kanske inte idag. Samma dag var det dags för Lokes operation, han skulle ta bort körteln bakom näsan som var en smula för stor och om den försvann kan det hjälpa hans tal lite. Remissen kom alltså från logopeden han gått hos sen han var 2½. Ja...
Så Jimmie o Loke var på G mot sjukhuset, Isak skulle få vara på dagis några timmars tills Loke var klar (skulle ta sammanlagt 4 timmar). Ja men varför inte, jag hade ju ont i magen i höstas utan att de kom på vad det var. Taskig trend sådär så medan min son opererades, skippade jag jobbet och spenderade en afton på akuten...
Kommer in till gyn (för jag är ju tjej och oddsen för tjejproblem är rätt höga iom min syster, mamma o mormor...). De hittade inget att oroa sig för, skickades till kirurgen. Där träffade jag Mr SocialaFörmågor. Eller ja, nästan. Han kände igen mig, frågade lite spydigt om vi inte setts förrut och pratade över huvudet på AT-läkaren som nyss bedömt att jag hade problem med blindtarmen. Proverna visade inga infektionsvärden, så Mr Sociala... Mr Korkad kan vi säga, sa att han inget kunde göra och skickade mig till avd 6. "Det kan ta några timmar och de har fullt så du får ligga i korridoren mest...". Tack och ja... tack? Fram tills nu fattade jag inte vad fan de letade efter, hade jag inga fel så antar jag att min mage ska göra ont bara-för-att. AT-läkaren tittade lite ömt på mig och sa att jag nog fick bättre hjälp där, det blir lätt stressat på akuten. Nähä?
Upp till avd 6 där jag - jajjemän - fick ligga i korridoren en timme. Satt där som ett fån, kollade på när folk gick förbi och hade verkligen inte en BLEK om varför jag låg där och vad de mer kunde leta efter. Sist skickades jag hem efter gyn o kirurg iom att mina värden var bra. Nu hade jag tydligen lite för ont i magen för att bli hemskickad, så mycket förstod jag. Men all cred till personalen på den avdelningen! Hur gulliga som helst, fick plats i en 4-sal efter en timme, prover gjordes titt som tätt och jag fick stanna över natten efter en härlig dos smärtstillande.
Dagen därpå klämdes det lite mer på magen och jag fick veta att de bokat skiktröntgen. "mmm... va e de?" klämde jag fram, fortfarande förvirrad. Gjorde en sån och svaren var väl inte entydiga, mer än att det var "nåt lurt" med blindtarmen. Så, ny läkare, klämde på magen och sa att värken var "textboksexempel på blindtarmen" bara det att proverna inte visa nåt. Så titthålsoperation it is. Mjaha...
Gjorde denna, vaknade av att jag hade tre plåster på magen och ont... ont som fan, men mest i axlarna. "Ja, gasen" förklarades det och ytterligare förklaring fick jag av mamma och syrran som sa "det blir värre imorrn" och de hade rätt.
Vad var det då? Jorå, en blindtarmsinflammation, appendicit tror jag det fina ordet är. Jag vill nu ta ett snack med Mr Korkad om att även om det är såå ovanligt att det är nåt utan höga infektionsvärden, KAN man väl iaf klämma lite på magen innan man skickar iväg mig som ett psykfall till en annan avdelning.
Fick vissa komplikationer med blödning (syddes några stygn), smärta i axlar om var i stil med att föda. Innan den gav med sig fick jag 2 omgångar morfintabletter, stesolid (heter det va? muskelavslappnande) 2 vändor, en morfinspruta i magen och sen en sån spruta rakt in i venen. Jag var hööög som ett hus, men smärtan gick från ajsomfanihelvete till detgörontdetta. Så jag kan inte lita på infektionsvärden tydligen, fint fint. Nu har jag ingen blindtarm, men däremot härliga tabletter hemma och en mage som ser ut att ha ett gäng bebisar därinne.
---
Lokes operation gick betydligt bättre och han gnäller inte lika mycket som mig. Han kommer behöva ta bort halsmandlarna också för de var förstorade... Men det får bli i höst.
---
Så jag är sjukskriven en vecka. Glad alla hjärtans dag på mig! ajsomfan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar