Jag är inte bara gravid. Jag är en vaggande kossa också. Eller ja. Beror på om "så det känns" räknas som en beskrivning eller inte. Borde nästan göra det. "Du är vad du äter" ungefär och iom att jag äter allt jag kommer över så...
I alla fall.
Den -vaggande- biten av det hela då. När jag var gravid med Loke började fogarna krångla i v.35. Med Isak i v.25. Med denna i v.15. Så ja, lucky me. Jag har hissnyckel på jobbet, fogbältet är på i omgångar och jag siktar in mig på kryckor om ett tag om det fortsätter så här. Så var jag till sjukhuset för ett tag sen för att prata om förlossningen jag inte har nån lust att gå igenom. Inget val där, så samtalet kändes nödvändigt. Människan där låser in sig på mina fogar och frågar om jag testat akupunktur.
För mig har akupunktur länge varit hokus pokus, nånting folk övertalar sig "funkar" för att de så gärna vill. De sticker ju bara nålar i en... Men eftersom jag är desperat och provar vadsomhelst för att kanske orka gå fram till augusti så vafaen...
Jag vaggar in till CSK, vaggar bort till specialmödravården och väntar. De ropar in mig och jag får lägga mig på en säng. Sen drar de ner byxorna (ok, så att ryggen blev fri) och upp med tröjan och nålningen startade. 8 nålar sattes dit på olika ställen på ryggen/rumpan. Där fick jag ligga i 10 min, hon kommer in tillbaka och vrider på nålarna. 10 min senare var det klart. Resultat vet jag inte om jag kände sådär tjofräs med en gång, men de sa att det kan ta ett tag. Så jag ger det ett tag.
Snälla funka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar