Det finns ett liv efter man varit på tjocken - helt otroligt! Jag trodde ett tag att magen växt fast och blivit permanent... Att jag och graviditet inte går hand i hand är väl ingen nyhet vid det här laget.
För det första, pojken fick ett namn. Mika!
Mika har haft en liten tuff start. Det är ok att de går ner 10% av sin födelsevikt, han gick ner 500 g istället för 400 g. Så efter första besöket på bvc blev vi skickade till barnakuten för prover. Han hade gulsot när han föddes och det gjorde honom slö när det kom till att äta. Så han blev slöare, åt mindre, gick ner i vikt och det blev en ond cirkel. Så vi lades in på avdelning 14 efter att fått varit hemma 4 dagar. Där fick han hjälp med att matas, jag pumpade ut den mjölk som kom och han åt varannan timme. Första dagen körde vi inte så hårt, då gick han ner 20 g till. Andra natten var det att ställa larm för att han skulle äta. Jag pumpade mig blå och fyllde på med ersättning sen. Resultatet blev upp 60 g, vilket var tillräckligt bra för att åka hem. Här får vi fortsätta i samma anda.
Jag är trött som ingen annan, trebarnsmamma-livet kom med en smäll av hormoner och ännu mera trötthet. Vi får väl ge det ett tag, kanske blir jag människa igen en vacker dag ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar