När lillen kom till jorden.

Lillebror Jonsén

16/8-12

kl. 9:24

3940 g

54 cm

Äntligen är han här! Var en lååång låååååång resa som nått sitt slut :-D Vi har inte bestämt namn än, provar ut lite olika så får vi se :-)

Det hela började den 6:e aug. Då hade jag tid till läkarbedömning för igångsättning. Själva igångsättningen var ett beslut från att förlossningen med Isak inte var det roligaste jag gått igenom + att foglossningen denna graviditet var sju resor värre än med de andra två. Så då bestämdes det att jag skulle bli igångsatt. 

Så 6/8 klev jag in på spec-mödra på CSK. De kollade mig och sa att livmodertappen bara var 50% påverkad och hård/bakåtlutad. I föda-termer är detta "inte än...". Fick en ny tid till 13/8 för att kolla om nåt hänt då, vi skulle ställa in oss på att stanna sa han.

En lång vecka senare var vi tillbaka och med BB-väska denna gång. De kollade mig igen och sa att den låg bakåt fortfarande, men var lite öppen nu iaf och någorlunda mjuk. Efter att ha tokvägrat vänta några dagar till, lade de in mig på avd. 14 för att sätta fart på saker. Kl. 14:00 fick jag gelé på tappen och sen var det bara att vänta på action. Och vi väntade en 3 timmar. Runt 17:00 började sammandragningarna kännas. Sen blev de värre o värre o värre och nån timme senare flåsade jag mig igenom dem. 

De började kolla om nåt hade hänt runt 18-tiden. Inget nämnvärt. Inte en timme efter det heller... Och timmen efter det. Kl. 21 gjordes den sista kollen av Dr. Aj. Jag kallar henne det. För hon tog i och kom fram till att inget hade hänt. Hon tyckte dock att vi skulle vänta till 23 innan vi blåste av försöket. Jag var inte alls sugen på den idén, så en kvart senare fick jag morfin o bricanyl o värkarna försvann. Jimmie fick åka hem och jag sov över på avdelningen i väntan på ny runda dagen därpå. 

När vi pratade oss fram till igångsättning där i v.16 sa de att allt skulle tas med mycket värkstimulerande. Men iom att gelén inte öppnade mig nånting, fanns det inte mer än citodon att få. När de hade försökt försäkra mig om en smidig igångsättning för "det är ju tredje barnet och kroppen är mer redo" kände jag att måndagens försök inte alls var nåt som de pratat om. Så dagen därpå, i tisdags, sa jag att jag inte gör ett försök till med samma resultat. Tappen blev bara nämnvärt påverkad av 7 timmars värkar, och iom att Isaks förlossning tog 8 timmar totalt tyckte jag inte om trenden. Så jag bad om snitt. Läkaren på ronden sa först att ballongkateter kan funka bättre, men den fick han behålla för sig själv. Vi bestämde att jag skulle få snitt den 16:e, på torsdagen. 

Så jag skrevs ut... och skrevs in igen 8:00 på torsdagsmorgonen. Det första budet var att snittet skulle läggas 10:00. När vi kom dit sa de 11:30 eftersom det var torsdag. En kvart senare kommer de tillbaka och sa att jag skulle snittas direkt. Så jag rullades ner till löjliga familjen. Eller ja, de på operation ;-) Härligt gäng som gjorde allt för att jag skulle känna mig avslappnad. Vilket inte är så lätt när man ska få kateter och en enorm nål in i ryggen. Men de lyckades rätt bra. Katetern sattes in (AJ!) och sen fick jag spinalbedövning som gjorde att mina ben sakta men säkert "försvann". 9:00 var alla på plats, jag var bedövad o preppad och operationen sattes igång. Jimmie var läcker i sin gröna skrud och satt intill mitt huvud. De berättade allt som hände medan de gjorde det. 9:20 känner jag hur det bökas i magen, lite som att de flyttar runt på sakerna man har därinne. 9:24 lättas trycket och strax därefter hör jag vår tredje son skrika. Underbar känsla och lättnad av att allt gått bra den här gången. 

Jimmie o en barnmorska tar med sonen till rummet intill för att torka av o se att han mår bra. Det tog en liten stund för han hade blivit lite blå och behövt extra syre. De kommer tillbaka och sitter med mig medan jag sys. 10.10 rullar jag in på uppvaket och de fick hålla mig sällskap där (tack o lov, första budet var att jag skulle ligga där ensam...). Det tog 4 timmar innan jag fick tillräckligt med känsel tillbaka i benen för att få hamna på avdelningen istället. 

Så första dagen o natten spenderade vi i rum 5 på avd. 14. Jimmie fick stanna kvar o pojkarna var hos mormor. Jimmie hämtade bröderna vid 16-snåret så de fick hälsa på bebisen. Mamma, pelle, syrran o Tilda kom timmen senare. Dagen efter kom fler på besök. 

Nu idag fick vi komma hem och jisses vad skönt det var. Andra natten fick inte Jimmie stanna för det var fullt, så jag delade rum med en annan mamma. Och jag fick inte sova mkt då den bebisen vaknade nonstop o skrek... rätt glad att vara hemma nu :P Går på smärtstillande men är OK rörlig ändå. Hoppas repa mig lite smidigt sådär så man kan vara med på banan igen. Så mycket som det går att vara det med alla nya härliga hormoner som vevar runt. 

Men nu är vi 5 i familjen! O alla mår bra :D