Ska jag börja locka ut honom med socker kanske?

9 månader...
38 veckor lite drygt...
271 dagar...
6504 timmar...
390240 minuter...
23414400 sekunder...

På en höft är det så länge jag varit gravid. Ungefär.

Borde räcka, väl? Så... Komma ut? Nu? SNÄLLA?! Bebis beräknas fullväxt efter 38 veckor. Drygt 90% av alla förlossningar sker mellan 38-42 veckor. Så det finns inga hinder utvecklingsmässigt. Bara att komma ut. Finns massa hinder psykemässigt. Mammapsyket alltså.

Haft flera hemska nätter nu. Isak verkar lugn på dagarna, har väl sammandragningar och förvärkar, men jag orkar leva iaf. På nätterna däremot börjar det. Förvärkar som nästan tas som förlossningsvärkar så man hinner tänka "nu?" och klockar en stund. Sen märker man att de kommer mer och mer sällan för att sen försvinna. Förvärkar alltså. Bara dumma förvärkar. Iförrgårnatt sov jag 2 timmar, klockan blev midnatt och förvärkarna startade. 6 på morgonen fick jag lägga mig igen när de slutat. Somnade 7. Upp 9. Dagen förstörd. Man försöker hålla humöret för Loke som varit hemma ett tag nu. Han är rastlös och vill leka och kramas. Mamma orkar inte. Mamma är less, har ont och fått sömnbrist redan innan Isak är ute.

Lokes vattkoppor håller på att försvinna, så det blir dagis för honom imorrn. Skönt för honom, komma ut och leka av sig lite före juluppehållet.

Det snöar här ute för den som vill veta. Tjoflöjt.

Nej, jag tänker väl fortsätta sura här och hoppas på bebis snart. Ska man tänka "positivt" är det som längst 4 veckor kvar nu. 1 vecka till datumet och sen 3 veckor som max man får gå över tiden innan de sätter igång en. 4 veckor är iaf inte en evighet som det känts som tidigare. Jag tror jag kan överleva 4 veckor till. Gärna med lite mer sömn dock, vore trevligt att känna sig som folk när uttryckningen ska ske.