Så, nu har vi blivit med barnvagn :-) Det blev en sån här, Alu Active heter den och kostade 1995:- på Barnens Hus. Kanoners tyckte jag. Vi kollade på begagnade först, men där finns mest Brio och Emmaljunga och då tar de ut rätt mycket ändå för dem + att de är klumpiga som attan. Denna gick in i vår V40 och Lokes sittvagn fick fortfarande plats. Najsigt värre. Så nu är det bara för bebis att komma ut, för vagnen står här redo och klar... Inte? Juldagen alltså? Jaja...
Jag sover pissigt på nätterna. Är det inte bebis som trycker på blåsan är det Loke eller Jimmie som snarkar sönder varje nerv jag har kvar i kroppen... Vi ska fixa lite här hemma och sista dagarna som är kvar nu kommer jag nog sova i eget rum och de får snarka ikapp i ett annat. Vi kommer sova så första tiden när Isak fötts också, förhoppningsvis får de sova på nätterna då och jag kan amma (om det nu går) ifred utan att smyga så inte de vaknar. Delat ansvar i all ära, men om jag kommer kunna amma ser jag inte hur Jimmie ska ta över nätterna åt mig. Jag tycker bara det är lättare att slänga fram bröstet (kunde liggamma med Loke iaf) och somna om än att gå ner till köket, blanda ordning ersättning, upp tillbaka, mata, rapa, natta om. Det kanske bara är jag... Jimmie får se till att jag får sova på nåt annat sätt om nu Isak blir som Loke och ska vakna varannan timme nätterna igenom. Det blir hans ansvar, hålla mig vid liv :-P Sömnbrist är skoj. Nu blev jag lite nervös igen. Oh hell...
Börjat packa BB-väskan också, inte en dag för sent. Jag verkar göra allt i sista sekund den här gången. Vagn köpte vi till Loke när jag var i v.16 och väskan stod väl packad i två månader. Nu gjorde jag båda de delarna i v.37 :-) Har lite smågrejer kvar, ska köpa sånna dära yttepytteblöjor som är så löjligt små att man tror de är till dockor. Sen lite mysisar och se till att jag hittar mina tofflor. Sen är det åter igen bara att vänta på det där ultimata ontet som slutar med AAJ och en söt bebis.
På tal om förlossningen, såg en sån film på youtube och blev inte rädd den här gången. Visst, man ser väl inte fram emot smärtan, speciellt inte den när man öppnar sig 10 cm saaakta men säker, men jag ser fram emot att få göra det igen. Hela grejen, när man gnällt sig igenom 9 månader ÄNTLIGEN se slutet och få ut bebisen ur kroppen. Hoppas jag reagerar som jag gjorde när värkarna startade med Loke "ja men det var väl FAN på tiden" :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar