En ny minister...

...är utsedd. En plats som var tvungen att fyllas. Vi har nu en ny omständighetsminister, Baby Bumpmeister. Bumpmeister har länge kämpat för platsen, försökt visa sina kunskaper genom att ommöblera i värdmagen h*n befinner sig i nu. När ett problem dyker upp är h*n inte sen med att lägga in en protest, rättvisa för alla - speciellt Bumpmeister, är något h*n brinner för.

Inte för att det börjar bli tungt inte, neeeheeejdå. Bebis väger inte mer än 2 kg nu ungefär, men jag kan lova att det räcker. Det är 2 kg av råkraft. Varför varsamt utforska magen, när man kan använda fötter, knän och armbågar för att ta sig dit man vill? Men jag klagar inte, nejdå, det får man inte göra. Jag bara säger lite smått sådär oskyldigt, att ibland är det mindre behagligt att vara gravid. Nämnde jag att det är 7 veckor kvar? Är egentligen i v.34 nu, men har inte tagit ny bild än bara...

Flyttningen hittar saker som kommer ivägen hela tiden. Just nu springer Jimmie på vårdcentralen, men han får nog medicin mot det hela och sen kanske vi kommer iväg till huset. Kanske, kanske, kanske, kanske... 3 veckor kvar i skolan, det om något är så skööönt. Ska bara tenta av muntligt och göra omtenta i ordkunskap - sen blir det slagga på soffan i 2-6 veckor, beroende på när herr/fru minister behagar att kika ut.

---

Sen blir jag så ledsen när folk inte kan vara glada för en, för att de är så avundsjuka. Det är min teori i alla fall. Hittar ingen vettigare förklaring till folk som hela tiden måste dra upp det negativa med barn, hus, bilar osv osv. Nej, vi är inte rika - men vi har planerat det så att vissa saker drar vi in på för att bebisen ska få växa upp som vi gjorde. Vi kommer inte leva på svältgränsen heller, grejen är bara att det har ni inget med att göra. Jag är inte arg/irriterad/förbannad längre, bara ledsen på er som inte kan nöja er med "Grattis" och lita på att vi vet vad vi gör. Eller bara finnas där för oss om något skulle hända, men då står ni väl och pekar istället...