Alltså, jag avundas de som verkligen njuter av att vara hemma. Jag njuter av Loke, se honom sakta men säkert växa upp, alla nya egenheter han har för sig. Skulle inte vilja byta med Jimmie än - men tristessen hemma kan ibland driva en till vansinne. Sen ska jag plugga ett år och vara hemma igen. Jag försöker hitta på nåt varje vecka, hälsa på folk som är hemma, handla lite, gå ut i trädgården... Men Loke låter en inte göra som man vill, han bestämmer än så länge. Vill inte han göra nåt annat än att snutta 2-3 timmar, så får jag sitta i soffan. Hellre det än att ha en gnällig, skrikig bebis i 5-6 timmar :-/ Sakta men säkert saknar jag "vuxenlivet" också, hemmamamma är inget för mig. Ska bli skönt när barnen är så stora att de kan roa sig själva. Även om det bara är korta stunder i taget...
Så jag tar mig igenom vardagen så smidigt jag kan - men njuter av Loke varje minut. Folk har frågat om det inte är jobbigt. Jo, vardagen kan vara skitjobbig - men aldrig Loke! Behövde jag bara se till att Loke har det bra, skulle det vara grymt mycket lättare :-)
I detta nu sätter sig mamma på ett plan. Hon ska till Istanbul. Avundsjuk? Jag?! Näää...
Inbjudningskorten behöver frimärken. Frimärken behöver pengar. Pengar kommer imorgon. Snart skickas alltså korten ut! Weeee....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar