Inget nytt direkt här hemma, hindrar mig inte från att blabba på vilket som!
Jimmie var på filmkväll med vänner igår, där träffade han en som gick i min klass första året på lärarlinjen. Det lilla livet *fräs* har bara EN termin kvar. Suck, jag blir ALDRIG klar :-p Jaja, hans utbildning är 1½ år kortare än min, men ändååå... Känns så fel att man först sa att hösten 2007 är jag klar! Ja... Nu är vi där och jag har liite mer kvar än så. Sen var det hösten 2008... Sen våren 2010 och nu orkar jag inte räkna ut när det blir om vi skaffar oss en liten till under utbildningen. Den eviga studenten rullar vidare... Helt klart värt det med byte av utbildning och små gosar hemma, men tålamod har jag inget.
Lite strul med släkten som gör att man vartannat blir frustrerad, arg och orolig. Allt som det ska vara antar jag. Kan det inte bara lugna ner sig så man får känna att man själv mår bra OCH alla i släkten? Eller ja, de i släkten man vill ska må bra dvs och att resten bara skaffar ett liv och skärper till sig?
Saker jag allmänt stör mig på just nu (för att babbla vidare):
- Folk som envisas med att inte erkänna att de mår dåligt.
- Folk som envisas med att inte åka till sjukhuset när de har ont.
- Folk som tycker de har rätt att upplysa mig om att det är synd om decemberbarn.
- Folk som inte förstår att när de väljer en man med barn, väljer de HELA familjen, inte bara mannen.
- Folk som inte kan acceptera mig.
- Folk som måste hitta nåt att klaga på för att känna sig bra själva.
- Folk som behandlar mig som en 5-årig guldgrävare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar