Antingen är det så att jag gått och blivit pensionär, eller bara en mognare version av den hysteriska personen man var innan. Eller så är jag bara udda. Men jag ORKAR verkligen inte vara den supersociala tjejen som ska prata med alla om allt och speciellt om nåt spännande hänt. Jag kommer till universitetet, har föreläsningar, pratar ibland med nån på rasten, gör grupparbeten och åker hem. Lunch har jag oftast helt allena, så sköönt! Behöver inte leka intresserad, utan kan stoppa musiken i örat och bara sitta en timme. Jag om någon borde verkligen läsa distans, ska kolla upp möjligheterna.
Jag orkar bara inte med folk, allt är ju såååå skoj! *sagt med en röst som inte hörs för frekvensen är för hög*. Visst, att sitta och skvallra på lunchen kan va skoj - ibland - men fan inte varenda dag. Jag måste ses som väldigt tråkig utifrån, men ork att bry sig. Jag försöker behålla de vänner jag har, fler har jag inget intresse av.
Mitt liv är hemma, verkligen inte i skolan. Förhoppningsvis kommer det alltid vara så...
4 kommentarer:
Appropå vänner, när jag åker upp till Sverige för julen och allt annat så måste jag se till att komma förbi på besök! Vilka dagar håller ni till i egna stugan?
:-D najs! Mjo, juldagen är den enda jag vet hittills då vi INTE är hemma :-p
Får skriva från Aramis blogg så jag kan kommentera lite ^^
Förstår vad du menar iaf :P Vilken ensamvarg man blivt *skratt* Men känns som närmaste familjen och vännerna är det viktigaste nu, resten av världen orkar man inte med :P
Ehm just ja, det är Vicky alltså ;)
Skicka en kommentar