*stön* JA, jag erkänner, jag sitter alldeles för mycket vid familjeliv än jag borde göra. Det jag lärt mig är att jag dragit tre stora nitlotter.
1) Jag fick barn i december
2) ...som dessutom blev på julafton :-0
3) ...som är en pojke
Av de tre sakerna man allra helst inte vill ha, verkar det vara dessa. Visst, jag erkänner, när vi planerade barn sa vi att vi inte hoppades på december, för att det var synd om barnet då. Vi sa det ja, men när det närmade sig insåg vi snabbt hur fruktansvärt löjligt det resonemanget är. Ja, herreguuud så synd om någon som fyller i december, måste vänta på presenter, få gå på krogen, ta körkort, komma in på systemet osv. Nu är familjeliv fullt av höggravida kvinns, de flesta verkar hoppas på att gå över tiden minst 2 veckor till för ett tidigt januaribarn. Ja, det är ju så mycket bättre. Det KAN ju inte vara så att när de blir 18, blir de 18 först och har således ingen att gå på krogen med och måste därför vänta kanske några månader. huuaa... Att be barn vänta, verkar vara som att dela ut rena tortyren.
Ja, och så ska alla ha tjejer. Har man en tjej, vill man ha en tjej till. Har man en kille, vill man ha en tjej. Jag vill också ha en tjej... eller en kille till. Men neejdå, innerst inne "vet" jag att jag längtar efter den där tjejen att klä i rosa tyll och gullegulla med.
Så. Innerligt. Trött. På. Folk.
Absolut, man kan önska sig en tjej, lika mycket som man kan önska sig en kille. Men för fan, när de gått på ultraljud, sett att de väntar en kille och sen gråter ut i en tråd om att det var "fel kön" i magen och hur ledsna och besvikna de är. Ska alla föda små töser? Bäst jag börjar klä Loke i rosa, för att få ur mig min "måste-klä-en-tjej-i-rosa-volanger"-craving som jag har iom att jag är kvinna.
Allmänt blabb, men fy fan vad trött jag blir. Och för varje "oj, julafton... stackars liten"-kommentar jag får växer den irritationen. Ja, den kommer mer än man trodde. Jag har börjar svara "december" när folk undrar när han är född, istället för "julafton". Bara för att jag är trött på att fejklé.
2 kommentarer:
När jag väntade nr 1 så önskade jag mej en pojke eftersom jag själv alltid varit lite av en pojkflicka, och jag längtade definitivt inte efter att få klä mitt barn i rosa pluttesnuttgulligt tyll eftersom jag själv aldrig gått klädd i sånt heller :-). Tja, det blev en tjej, och en till, och en till :-). Men så mycket rosa tyll har det inte blivit :-D. Klänningar och kjolar, visst, och prinsesskläder också, men även jeans och snickarbyxor på mina tjejer.
Med nr 3 hade vi ju bf på julafton - dålig planering, eller hur? Men tänk, vi hade sån tur så hon föddes 17 dar innan!! Och tänk, jag hade varit minst lika lycklig om hon hade prickat in sin bf!! :-) Man blev ju rätt less när man var gravid över alla kommentarer man fick när man sa vilket datum bebisen var beräknad.
Själv tar jag illa upp när folk kommenterar att vi har tre av samma sort - "Visst hade väl pappa velat ha en kille, va?" Suck. Pappa är faktiskt väldigt glad och stolt över sina tre fina tjejer, tack så mycket!
Hoppas ni får ett lika underbart och välskapt barn som Loke nästa gång! :-)
*skrattar smått åt folk* Det är ju helt otroligt vad många som är inblandade i ens familjeskapande. Vi som föräldrar hör inte dit ;-)
Nästa gång nån i släkten fäller en kommentar om att nästa måste bli en tjej, tänker jag fråga hur man gör en. Vilken ställning som är bäst? Hur ofta man ska ha sex? Om mannen inte ska ha masturberat innan? Och hoppas på att "onödig kommentar"-poletten trillar ner :-D
Less ja, herregud! Vad kan man säga mer än "haha, ja bebisen kanske kommer på jul ja..."? Jag var lika less på den hysterin (är fortfarande) som alla önskemål på könet. Bävar för att berätta när jag blir gravid igen, hur överlevde du 3 ggr? :-O ;-)
Du, det hoppas jag med ;-) (Jimmie önskar sig en tjej... Kan han ju inte göra... Han är ju kille...)
Skicka en kommentar