Mattestund...

Okej, nu kan det bli svårt för vissa, men försök hänga med så gott ni kan.

X = kvinnans inkomst
Y = mannens inkomst
U = utgifter
O = onödiga utgifter
S = sparande
G = gnäll
I = irritation

X + Y = U + O + S (inkomsterna täcker alla utgifter samt till sparande)
Y = U - O - 0.5S (mannens inkomst täcker utgifter om onödiga utgifter samt halva sparandet tas bort)
X = O + 0.5S (kvinnans inkomst är lika stor som onödiga utgifter samt halva sparandet)
>G = >I (stiger gnäll, stiger irritation)

Snälla rara folket, vad är det som är så svårt att förstå?

- Nej jag har inte läst klart, har två år kvar.
- Nej jag vet att jag inte är garanterad jobb efter studierna, men tänker ta det jag får tills drömjobbet dyker upp.
- Får jag inte jobb direkt på dagen jag läst klart, vet jag att vi klarar oss på Jimmies lön utan att behöva sälja huset och flytta. Snålt såklart, men utan att dra på oss kronofogden.

Nu när vi täckt pengadelen, ska vi se till pluggdelen?

Vid heltidsarbete är den normala tiden för ett barn på dagis 50 timmar i veckan, då medräknat tid till och från arbetet för föräldern.
ex. Jimmie och Maria jobbar båda 7-16 mån-fre på deras arbeten. Restid dit är 30 min. Tiden för barnet blir då 06:30-16:30. 10 timmar varje dag, 50 timmar i veckan.
Om ena föräldern inte jobbar heltid, utan studerar heltid men medräknat hemmastudier kan dagistiden förkortas.
ex. Maria läser på universitetet 2-3 dagar i veckan, 4 timmar per dag. Genom att spara in tid till läsning när t.ex. barnet sover eller på kvällarna när Jimmie är hemma kan hon skära ner på dagistimmarna. Ytterligare nedskärning kan ske de dagar hon hinner läsa det hon ska men ändå ha tid över och då hämta barnet tidigare. 50 timmar blir lätt 30-40 timmar i veckan.

Varför är det då alltid bättre att arbeta och ha barn, än att plugga och ha barn? Är pengar det viktigaste? Alltså, att ha det mycket gott ställt istället för att ha så man klarar sig?

- Nej, jag upplever inte att mina betyg blivit sämre eller att det är mycket jobbigare att plugga med barn. Jag har blivit mer strukturerad och motiverad nu när jag har en familj att tänka på.
- På en arbetsintervju, är det kanske inte en fördel att ha de barn man vill ha, istället för att räkna med att jag försvinner inom några få år med mammaledighet?

Det jag kan förstå är när folk säger att man vet att man har ett arbete att komma tillbaka till (förhoppningsvis, diskriminering finns ju) men jag har mina studier och CSN-bidrag att återkomma till i 1½ år till efter nästa mammaledighet. Jag lovar att det sista året kommer gå hårt till att söka jobb - alla jobb. Föräldrapenningen min är låg då jag inte jobbat, men vi klarar oss. Det vi inte har, som de med bättre inkomst har, är möjligheten att äta ute, shoppa, gå på bio, renovera mycket och sådant utan att behöva räkna på om man har råd. Det kan man leva utan, vi unnar oss det emellanåt också, bara inte så ofta.

Ja, jag fick höra mycket av detta härisist bara för att jag är gravid igen. Det var samma vända med Loke, så jag är inte förvånad. Tycker folk bara ska orka tänka utanför sin lilla ruta och se att man kan leva ett liv på ett annat sätt än det som är svensson-accepterat. Kom tillbaka och gnäll om vi sitter med kronofogdsskulder upp över öronen. Jag lovar att lyssna då. Ni lär få vänta förgäves, men gör det om det känns bättre så :-D

(undrar hur många gånger jag måste dra detta innan negativiteten upphör)