Nöff nöff

Så var barnen vaccinerade, en sak mindre att oroa sig för. Hoppas bara biverkningarna är snälla... mamman är sjuk och pappan är trött. Barnen får gärna vara änglar i helgen. Inte för att det kommer hända. En tös får väl drömma?

För stormonstret är trotsmonster. Oh yes, det gick inte att komma ifrån där inte. Vår "han är så otroligt lugn"-pojke visade sina rätta färger för några veckor sen. Sen har det bara fortsatt. Han kan sitta och rita, så vinklar han kritan lite fel så det inte målas på pappret. Då skriker han rakt ut, pennan flyger över rummet och pappret med. Sen går han ner, skriker på oss att han ska ha nappen, vi säger att han får den när det är Bollibompa på tv:n. Han gormar "NÄÄÄE!!!", skriker lite mer och börjar häva ur sig krokodiltårar. Vi kramas, jag distraherar honom med något annat att göra, som att bygga med lego. Det funkar oftast... tills legobitarna går emot honom och det börjar om igen...

Lillmonstret är ett envismonster. Han sitter snällt och stirrar på brorsan (tro mig, det är en av hans heltidssysselsättningar) och plötsligt får han syn på något han vill ha (oftast det som brorsan nu leker med). Slänger sig fram, drar till sig leksaken och är glad... i två sekunder, för sen har Loke snott den tillbaka. Isaks ansikte går från lyckligt till "åh herre gud varför måste jag lida så här". Ibland får han då leksaken tillbaka av Loke med orden "nu Isak, Loke snäll!". Ibland surar Loke och går iväg med leksaken. Men nu när trotsmonstret har planer kan han istället ställa ifrån sig leksaken nånstans där Isak ser den... men inte når den. Sen ställer sig Loke och flinar medan Isak blir mer och mer förbannad och vill ha den.

Två barn bortskänkes till vänlig familj med oändligt tålamod...

Välsigne choklad...