För 5 år sen hade jag inga barn. Jag hade aldrig varit gravid och levde fortfarande på de där hormonerna som gör att man kan äta onyttigt utan att gå upp så mycket i vikt. Sen blev jag gravid. Under första graviditeten gick jag upp 10 kg, inte så mycket med andra ord.
I söndags ställde jag mig på vågen, 5 år senare, och slår fast att jag nu väger lika mycket som jag gjorde i nionde månaden med Loke. Hade jag rakt ingen lust med, såg godispappret framför mig och tänkte att det nog är dags att ta tag i de 10 kilona... Eller iaf några av dem.
Så hur går man ner i vikt? Inför bröllopet körde jag GI-metoden. Funkade prima och jag gick ner 6 kg ungefär på en 3 månader eller så. Nu kände jag att jag inte riktigt har energin att laga bra mat + nåt som barnen och karln ska äta. Finns ju smidiga sätt för det också iofs, men...
Träning då? hahahahaha... näe. Visst, att jogga skulle vara lite halvkul sådär, skönt att komma ut och så. Men 1) jag är lat och 2) behöver vara mjukt underlag för mina fogar. Så då behöver jag sätta mig i bilen och åka iväg åt nåt håll för en bra "jogging-bana". Alltså, för omständigt och jag för lat.
Då tänkte jag på mina kolleger på jobbet. Har sett 3 hittills som shakar, alltså pulverdieter de kör med och byter ut mål mot denna sörja. Ser direkt avtändade ut men va fan... Jag ger det ett försök.
Inne på dag 2 nu och har testat en rad olika och bars man kan varva med. Har blivit en fusk eller två, men överlag går det bra mycket bättre än förväntat. Tänkte testa en vecka först för att se, mest för att bli av med småätandet speciellt på kvällarna. Antagligen det som lagt sig runt mage/höft men denna lite mer radikala åtgärd kanske minskar det. I sommar blir det nog GI för de kilon som är kvar, grillat är för gött för att ersättas med pulver...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar