Så det första vi märkte var att vi var de enda två tjejerna på bussen... naturligtvis med minsta mängd att köpa (vi 50 kg, de andra 500 kg). Så ja... en karl speciellt tyckte det var kul att komma fram till oss där vi satt längst fram och tjata lite. Vi drack inte för 1) vara full på en buss och bakfull på densamma låg inte i intresset och 2) vem fan går på en busstoa frivilligt!? Men den karln iaf förklarade sin kärlek till de veteranbilar han hade som var den och den årgången och oj, DEN årgången var det och så säger vi det igen efter 3 öl...
Några timmar senare blev vi av med honom och några till var vi framme. In i första affären, den whisky syrran ville ha var slut givetvis, så vi kom ut med varsin kasse. De andra med X antal flak öl. Skratt där och in i nästa affär. En kasse var där också, de andra ytterligare flak med öl. Tredje, Calles, blev bättre då vi fick med oss några flak och massa godis. Karlarna var tvungen att yttrycka sin manlighet några gånger och vi hörde dem på håll berätta att vi nog skulle vara "sköna". Mums tyckte vi men la ifrån oss frestelsen... att sparka på deras juveler. Inga otrevliga karlar, men sliskiga likafan.
Hemresan var vi glada att vi inte druckit, resten var en smula bakfulla men löste problemet med att dricka igen. Mitt arsel sa upp sig när vi väl var hemma och ryggen är på väg idag märkte jag. Men nu har vi dricka till festen, så största problemet är löst :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar