fredag, maj 01, 2009

Nu ere maj.

Mammas älskade pojkar.

MAJ! För tusan jag hinner inte! Det och det och det måste ju göras före JUNI, som kommer efter MAJ. Nejeh! Jag måste få iväg inbjudningskorten, jag måste planera namnfesten, jag måste ha nåt att ha på mig på det också. Pojkarna med. Sen måste jag boka fotografering, för det hade Loke och det ska Isak också ha. Jag måste ha nåt att ha på mig till den. Pojkarna med. Satan. Dumma maj. Älskade maj. Skönt med sommar. Snart iaf, sköönare med våren som är.

Imorrn blir det premiär för båda gossarna. Vi ska till badhuset. Japp, aldrig varit där med Loke och Isak har ju inte haft så många månader på sig heller. Det värsta med badhus är baddräkt som jag måste ha på mig. Vet inte hur lust med det jag har med den *ehum* nya kroppsformen man fått efter två elefantgraviditeter. Näe, de ser inte ut som elefanter, men jag gör. Eller nej nu överdriver jag, elefanter har inte taxöron.

På tal om taxöron, det är inte riktigt rättvist. Amningsboobs är tamejfan underbara. Spelar ingen roll om man har mage kvar, för dessa drar uppmärksamheten ifrån den. Nu tvärtom, tycker inte riktigt om att magen är större än vad dessa stackare är. Har jag gnällt färdigt? Känns det obehagligt? Pöh, det kan ni ha.

Det är nåt med bröst som inte får diskuteras. Magen, ok. Rumpan, nja men ok då. Boobs, nooooes. Är väl lite som det "sexuella" med att amma offentligt. Som jag ser det har bröst tre egenskaper. Sexuellt, amning och att gnällas på för de är aldrig som man vill ha dem ändå.

Jaja, ska sluta obehagliga mig nu. Mig kvittar det, kan prata på utan att bli röd i fejan, det är ju bara på skämt (ja, 10% av det) ändå. Men jag vet att folk läser och tänker "men usch usch, bröst pratar man inte om i en allmän blogg" bla bla bla. Allmän? Vilka läser denna? Troligtvis mest folk jag känner och de vet redan att jag är som jag är. Jaja. Många jaja här, jag svamlar nog.

RIP älskade amningsboobs.

1 kommentar:

Kattjakten sa...

Jag har haft total tuttnojja efter att Isak nötte upp dem, men jag har så smått börjat vänja mig nu. Men ja, nog är det med en liten sorg man tittar på dem i spegeln innan man kliver in i duschen. Snyft.