Besöksstress och press

"Lova att ni ringer när ni åker in"
"Vi kommer direkt"
"Sjukhuset har ett café, vi kan vänta där"

...är några av kommentarerna jag är trött på. Givetvis har man insett att lilla Loke eller Tora har en stor hög av släktingar och vänner som kommer vilja träffa henne/honom sekunden efter h*n blivit född. När min syster åkte in fick jag veta det morgonen därpå. Hon hade ringt mamma direkt och det var tydligen på natten, mamma hade inte sovit en blund ;-) Senare på dagen var Tilda född och vi fick träffa henne redan samma dag, bara för en kort stund på BB. Det var deras val.

Man är gravid i 9 månader och rundar av det genom att pressa ut bebisen. Inget av de två sakerna är särskilt behagliga och jag kan tänka att man är lätt sliten efteråt. Man får prova på amningen sen och den kan krångla om man har otur. Sen ska det duschas och vilas och nånstans där emellan ska man fatta att man har blivit mamma. Tror ni då att det första man tänker är "Nu ringer vi mormor/farmor så de får komma!"? Kanske inte...

Det är inte släktingars rättighet att få träffa vår nya familjemedlem direkt. Det är bebisens rättighet att träffa sina föräldrar! Vi har blivit tre i familjen och ska försöka lära känna varandra och kanske landa från något som kommer vara lagomt omvälvande. Det spelar ingen roll hur mycket ni säger att ni måste träffa bebisen, det är vårt val när det kommer ske. Beräknat datum är den 12/12, jag kan inte lova att vi kommer ses på jul. Att få barn och bjuda in släkten är personligt, inte något som alla gör på samma sätt.

Varför är det så svårt att förstå för en del att man inte är skyldig att ta emot besök direkt efter man kommit hem från BB? Varför kan inte en del förstå att det är inte säkert att vi är redo att träffa någon annan än oss tre på några dagar? Det är vår familj, vill vi stänga oss inne i 2 veckor efteråt, så gör vi det. Vill vi bjuda hit hela släkten samma dag, så gör vi så istället. Saken är den, att vi måste få känna efter först, alltså kan vi inte nu bestämma när ni får träffa bebisen.

Jag blir faktiskt ledsen på folk som bara tänker på sig själva och inte på mig och Jimmie som kommer bli föräldrar. Säger vi att vi funderar på att ta 2 veckor för oss själva så är vi tydligen själviska/egoistiska/larviga. Vi säger inte att det kommer bli så, kanske mår vi toppen och vill bara visa upp bebisen för allt och alla direkt, det är bara inte säkert.

Innan jag åker in till BB, kommer vi ringa blivande mormor och farmor. De är de som står oss närmast och troligtvis de som är mest nervösa för min och Jimmies skull. Resten får veta allt eftersom. Träffa bebisen kommer alla göra, låt det bara ta den tid det kommer ta, det dör ni inte av. Det ni gör är att visa mig och Jimmie respekt för vår nya familj...