Mors dag

Började bra med en sovmorgon :-) Senare kommer Jimmie o Loke från affären och hade köpt med en tårta. Loke kom bärandes med den och insisterade på att han "köpit tårta till mamma" ;-) Jag tror han gömmer pengar under madrassen... Resten av dagen har rullat på, var iväg till mamma med tårta och pojkarna fick springa av sig lite. De har förresten varit sjuka hela veckan och är inte riktigt friska än. Isak har ögoninflammation och Loke snörvlar på som tusan. Loke har lärt sig snyta sig (i papper ska tilläggas... fråga inte) och det har han gjort hela dagen.

När vi var hos mamma sa Pelle att de varit iväg med lite blommor till minneslunden... det har inte slagit mig riktigt. Jag vet att vår lille kille finns på minneslunden, men det känns konstigt alltihop. Jag vet inte hur jag ska känna och jag orkar inte känna efter. Han slutade utvecklas efter 13 veckor, vilket inte är helt ovanligt. Det ovanliga ligger väl i att gå ända till vecka 19 innan man fick veta. Han var en del av familjen trots att han inte var född, vi hade planerat, vi väntade på sparkar och såg fram emot att få en till i familjen. Sen hände det inte. Hur hade jag reagerat om jag fått missfall direkt då i vecka 12-13? Det är fortfarande rätt sent, men 6 veckor mindre än vad som blev. Hela balansen mellan att se det som ett missfall och/eller en bebis vi inte fick.

Det är jobbigt att tänka på. Vi mår lite bättre här hemma och kan skratta och kramas mellan varven. Jag har varit ute med syrran och fick komma iväg och känna mig som mig igen. Vi såg på bio, drack några drinkar och bowlade. Hade hur kul som helst, men när jag skulle sova kom tankarna igen. Jag kan dricka för jag är inte gravid. Och det känns fel.